Desperation

Det här handlar om en scen från senaste avsnittet av “Tunna blå linjen”, så du som inte vill veta kan sluta läsa här.

Djurrättsaktivisterna tror på sin sak i lika hög grad som miljöaktivisterna och deras desperation över att ingen annan verkar förstå och att inget händer har jag helhjärtad förståelse för. Det som skiljer aktivistgrupperna åt är att de som slåss för djuren går till handgripligheter mot personer på ett sätt som klimatkämparna inte gör.

I avsnittet i fråga står ett gäng på 10 aktivister inne på gården hos en grisbonde och skanderar att eftersom han äter kött kan han lika gärna slakta sina egna barn. De har redan blivit förbjudna av polisen att gå närmare gården än till tomtgränsen eftersom de varit inne i svinstallarna och sprejat slagord på väggarna och stressat grisarna. En 16-årig tjej gapar högst, är mest desperat och till slut tvingar hon bonden att klä av sig naken, kedjar fast honom i en tom stia och håller en avlivningspistol mot hans huvud.

När en tjej på blott 16 år är så pass medveten om hur slaktdjur kan ha det och tar ställning genom att bli vegan och dessutom lyckas planera och genomföra det olagliga frihetsberövandet och mordhotet, så anser jag att hon är tillräckligt mogen att ta konsekvenserna av sitt handlande. Sänk åldersgränsen för straff vid grova brott.

Det som jag blev mest förbannad över var att majoriteten av aktivisterna dolde ansiktena. Om de anser att de måste tvinga sina åsikter på andra genom att trakassera förbipasserande och slänga blodröd färg på dem kan de åtminstone stå för sina åsikter och visa vem de är! De är arga, de är desperata och DE ÄR FEGA. Hur ska de få vår respekt när de inte visar respekt för andras åsikter?!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.