Satir

En ljudbok. “Tribunalen” av Nina Åkestam Wikner. Inläst av Emma Peters.

Josephine K vaknar upp i, något som visar sig vara, ett häkte. Hon minns inte hur hon hamnade där och hon vet inte vad hon är anklagad för. I rättegångssalen finns en ung kvinna med näsan i mobilen. Hon är en influenser som kallar sig Unicorn97. Hon leder rättegången mot Josephine K gällande “grovt problematiskt beteende”. Det är en feministisk domstol och rättegången följs och kommenteras av tusentals upprörda följare.

För varje åtalspunkt får lyssnaren (av boken) en inblick i Josephine K:s bakgrund och liv. Eftersom hon är aktiv på alla sociala medie-plattformar har Tribunalen fått ihop en gedigen grund för åtalet. Det är här den satiriska tonen börjar ljuda och den blir allt starkare. Unicorn97 och hennes följare använder så många uttryck och en terminologi som nästan blir byråkratisk, men saknar förmågan att formulera sig på vanlig svenska. Josephine K har passerat 40 och har både livserfarenhet och en vokabulär som höjer henne över domstolen, tycker jag som själv är en ivrig anhängare av språkvård och att det är oerhört viktigt att ha en stabil grund i sitt hemspråk.

Varje gång Josephine K protesterar mot en åtalspunkt som konsekvent bygger på något hon skrivit eller sagt d.v.s inget agerande bemöts hon med att det inte spelar någon roll vad hon tycker eftersom hennes “följare har rätt till sina känslor”. Det är hon som måste ta ansvar för hur det hon säger “landar hos mottagaren”. Känslor, känslor, känslor. Kravet på bevis knuffas helt åt sidan. Allt fokuserar på hur kränkt någon blir av ett uttalande eller formulering oavsett mängden fakta som finns i grunden. Det är precis det som antivaxxarna bygger hela sin rörelse på tillsammans med alla dem som protesterade mot de begränsningar som var nödvändiaga i samband med Covid-19. Den politiska korrektheten har lett till att varje person som hamnar i offentligheten, frivilligt eller ofrivilligt, blir trängd för hur hon/han än gör får hon/han skit för det, blir hotad med våldtäkt eller mord.

Emma Peters, inläsaren, är en av mina favoriter! Hon är särskilt bra när hon, som i den här boken, ger röst åt personer i tonåren och tidiga 20-åren med sin överdramatisering och “meh-ande”.

Aborter

Jag har sett dokumentären “The Janes” från 2022 på HBOMax som handlar om en grupp kvinnor som mellan åren 1968-73 hjälpte 11.000 kvinnor att få olaglig abort. I Chicago, USA som var det starkaste katolska fästet utanför Europa. De var beundransvärda, modiga och framför allt medmänskliga och inte fördömande.

Redan när pessaret fanns var det tillgängligt endast för dem kvinnor som var gifta och det blev inte bättre när p-pillret kom. Var finns logiken i att en gift kvinna skulle behöva preventivmedel när syftet, på den tiden, var att hålla kärnfamiljen vid liv och skaffa många barn? Moralisterna var rädda för att ogifta kvinnor skulle bli lösaktiga om de fick p-piller, men även om de blev det, så skulle antalet oönskade barn och olagliga, ofta dödliga, aborter minska i antal vilket borde vara en fördel.

Gruppen blev avslöjad 1975 och samtliga kvinnor arresterades. De lyckades få en kvinnlig försvarsadvokat med mycket skinn på näsan som inte tog skit från någon av alla dessa män (mansdominansen var skrämmande på den tiden) och som utnyttjade att Roe vs. Wade närmade sig domslut. Hon förhalade processen. När domen i Roe vs. Wade ledde till att aborter legaliserades lades åtalen mot The Janes ned. Idag, 47 år senare, vill de bestämmande i USA riva upp allt och sparka tillbaka landet till vad som känns som medeltiden. Det värsta är att det är många kvinnor som håller med och ännu värre är att miss Roe tillhör den skaran. Jag har sagt det förr, men det kan sägas om och om igen: det skulle inte kunna hända i Sverige tack vare sekulariseringen.