Om 3 månade går Sverige till val och förutom den cirkus och skakighet som alltid föregår ett val har vi en NATO-ansökan som blivit hängande i luften på grund av Turkiet. För någon månad sedan publicerade DN resultatet av en undersökning gällande svenskarnas förtroende för politiker och journalister. Jag har inga siffror och jag tycker inte att det behövs för faktum är att vårt förtroende har sjunkit så pass mycket att demokratin hotas. När det gäller journalister och press beror mitt personliga bristande förtroende på att de svartmålar allt med sina rubriker. Grävande journalistik är nödvändig för att ta itu med skumraskaffärer, men måste de grävande journalisterna fokusera på orättvisor och fuskande som bara spär på känslan av maktlöshet och uppgivenhet? Finns det verkligen inget intresse för att gräva fram alla de som faktiskt har viljan att göra sitt för att förbättra sin närmiljö? Här fyller lokaltidningarna en viktig funktion eftersom de skriver om nyheter på närmiljö-nivå och ofta har med en och annan eldsjäl.
Däremot har jag numera noll förtroende för våra folkvalda politiker på regeringsnivå. NOLL. Det har, för mig, ingen betydelse att det måste förhandlas om precis allt eftersom inget parti är tillräckligt stort. Det som Amaneh Kakabaveh håller på med är en skam! Vare sig man benämner henne som politisk vilde eller partilös frifräsare, så är det en skam att använda sitt mandat som hon gör! Varför tillåts en partilös ha kvar sitt mandat?! Hon var besvärlig redan när Jonas Sjöstedt var partiledare. När SD & Co började gapa om ännu en misstroendeförklaring såg hon sin chans att hamna i rampljuset under flera dagar för att sedan lägga ned sin röst. Var finns respekten för demokratin? Var finns respekten för oss väljare? Hur har hon mage att riskera en regeringskris när världsläget är som det är?! Hur ska vi motiveras till att hålla ihop när de vi röstat fram att leda oss har fastnat i sandlådan?
Generation Z kommer att stämma Sverige på grund av att vi inte har en chans att nå klimatmålen och det gör de rätt i. Medborgarna borde stämma regeringen. Ännu hellre: vi borde stämma enskilda partiledare (M, SD och KD) för att de kontinuerligt skapar drama och osäkerhet.