Etikett: müsli

Trötthet

En förhärskande trötthet råder hemma hos Pär, Bibbi och mig. En trötthet med rötterna i långvarig, gnagande ångest. Efter röntgenutflykten i onsdags har jag inte gjort nåt. I torsdags hade jag inga planer på att komma ut & iväg. I fredags hade jag såna planer och förhoppningar, men jag kunde inte vakna. Det gick inte! Jag bara somnade om hela tiden och så plötsligt var klockan kvart i 11 (i torsdags sov jag till halv 12…). Litanian kan utökas med daglig huvudvärk  och ett lätt illamående mer eller mindre hela tiden. Men idag! Idag kom jag iväg tack vare att ångesten sparkade mig i röven och ut & iväg. Jag ville bort, bort, bort, så jag gick långt, långt, långt nämligen Landet Runt de luxe som är inklusive svängen vid Sjövretsvägen. Vid 9-tiden en lördag är det inte mycket folk ute och det uppskattade jag. Jag valde ett långsamt tempo, lyssnade på musik och lät tankarna bara flyta förbi. En tanke fastnade och den handlade om mina odubbade IceBugs som jag hade på mig för att få lite omväxling. “Vanliga plattfotsskor” som jag kallar dem och att det är en större utmaning att gå med dem än med MBT för med MBT kommer hållningen utan att jag behöver tänka på det. När jag går med IceBugs måste jag aktivt använda magmusklerna för att jag inte ska gå dubbelvikt som en fällkniv mot slutet av promenaden. 90 minuter tog det och låren kändes dubbelt så stora som vanligt. Jag var grymt trött i fötterna och jag fick ont i höften. Håhåjaja.

Längs Sjövretsvägen.

Jag tog inte min vanliga 2-timmars-lunch med Netflix utan åt lite yoghurt och müsli innan jag gick och lade mig i sängen igen. Pyjamasklädd och med öronproppar. Avskärmad. I tystnad. I fred. Jag låg där och fokuserade på andningen och kände hur tröttheten kom smygande, men precis när den ska till att göra mig sällskap, så rusar en jävla vallning in i stället och förstör allt av avslappning som finns. Jag låg i sängen i över 2 timmar, men jag sov inte så mycket. Höften värkte och till slut kunde jag inte ligga kvar.

Ångesten som har krävt en extra Lyrica på 50 mg kunde jag hålla i schack genom att läsa. Det kan bli så för mig och idag utnyttjade jag det. “Över näktergalens golv” av Lian Hearn, en pocket som jag har haft i 14 år och aldrig läst och som har gulnat och som inte finns att köpa längre utom hos Bokbörsen. Att läsa kan oxå fungera som avskärmande, tystande och göra att jag lämnas i fred.

Inre demoner

Vägning: 100,5 kg som innebär en ökning med 0,2 kg. Endast 2 hg, men likafullt en ökning och det är nu det gäller för mig för det är nu besvikelsen hotar att ta över. Jag kommer inte att gå ned mer i vikt. Det kommer att bli som alla andra gånger när jag tappat sugen så fort viktnedgången stannat av. Det är ingen idé. Det verkar som att det är endast nolltolerans som fungerar för mig. Godis endast på fredagar. Inget extra efter kvällsmålet. Kanske var det ingen bra idé att börja med müsli till frukost trots att jag har letat upp de sorter som innehåller så få kalorier (per portion) som möjligt. Förmodligen är det ingen bra idé att äta rostat bröd till kvällsmålet. Ska jag trappa upp, skärpa till, byta till fler måltidsersättningar per dag? 7,2 kg på 2,5 månad – är det mycket? Är det tillräckligt? Är det en början eller är det allt? Jag fick en mat-smälta igår kväll. Efter kvällsmålet åt jag en halv kaka Marabou Gräddnougat (den är såååå god!) och ytterligare 3 rostade skivor med smör. Jag gjorde misstaget att inte gå och lägga mig när jag var trött av den anledningen att jag inte hade lust och sedan kom Jag Skiter I Allt-känslan över mig och den har hängt mig i hasorna hela dagen idag. Därför passar låten “Chasing demons” med Leon.

Jag har varit trött och håglös idag vilket jag blir när jag slåss mot mina demoner hela tiden, men jag tränade med gummibanden och det gick väldigt bra och var jäkligt skönt! Jag orkade ett medium-pass utan problem, det var bara när jag gjorde axelpressen som vänster arm fick nog och blev till kokt spagetti, så att jag inte kunde slutföra övningen. Gårdagens stavgång kändes i armarnas baksidor och i skuldrorna.

Dagens andra låtlisterepresentant blir “Diamond” med Monakr.

 

En skrämd råtta i trappor

Youghurtkvarg med müsli och 1 ägg till frukost.

PANG! Tandvärk så in i …. Värkkombon. Borstade tänderna och väntade otåligt på att tabletterna skulle kicka in.

Nedför vår trappa, ut från gården, nedför fler trappor, mot stationen.

Upp för trappor, genom spärren, ut på perrongen. 10 minuter tills tåget skulle gå. Jag vankade fram och tillbaka hellre än att bara stå.

Mycket folk trots att morgonruschen var slut. Lyckades läsa trots att det babblades i telefon på både svenska och utrikiska och trots en dragspelare som spelade “Besame mucho” (han spelar alltid den trots att det går månader mellan uppträdandena). Jag har samma förhållande till dragspel som Sten Broman…

Av på centralen och trapporna upp till Klarabergsvägen. Rulltrappa ned till Vasagatan, till vänster längs Vasagatan och sedan över till Kungsgatan där jag försökte hålla mig långt ute till vänster för att slippa takdroppet. Målet var Tehuset Danielsson (tebutiken). Många hekto te, en ny burk och en ny tehuva.

Omvänd sträcka tillbaka till centralen. Jag passerade 2 Espressohuse och var oerhört frestad att lyxa till med en varm choklad med extra vispgrädde. Jag stannade till utanför den ena och kunde se prislistan som avslöjade att det skulle kosta mig 45 riksdaler att lyxa till tillvaron. 45 kronor för varm choklad som endast är uppvärmd och med grädde som inte är äkta – det är inte försvarbart! Jag kilade vidare i min skrämd-råtta-stil uppför trappan till Klarabergsvägen, över gatan, genom spärren och nedför trappan till perrongen och 8 minuter kvar tills tåget skulle gå.

Jag såg en hel drös med panchisar i ena änden av perrongen och de kan vara stimmiga när de kommer i flock, så jag drog mig mot andra änden. En lärare med en skolklass i släptåg passerade mig inne i vagnen. Han ville väl längre fram i tåget, men där satt panchisarna, så de kom travande tillbaka och spred ut sig i min närhet. Skolklasser är oxå stimmiga och jag fixade inte att läsa. Jag lyssnade på bok och spelade i stället.

Rönninge. Nedför trappan från perrongen, uppför trapporna från stationen, uppför backen, in på Fiskaruddsvägen och sedan uppför trapporna till Engelsbergsvägen, in på gården och uppför den sista trappan. Hemma! Det tog 2 timmar tur och retur. Vad gör jag inte för att få dricka gott te?

Bortdomnade tår

Jajamänsan – jag promenerade idag oxå! 5,1 km i en nyuppfunnen runda som gick upp & ned, hit & dit och inte var långtråkig på något sätt. Jag valde mina nyaste vinterkängor som jag nästan glömt bort och som kändes hård och oanvända och gav mig en något stolpig gångstil. Det är en aning knepigt att få i foten eftersom plösen är ett med skon; jag kan inte öppna upp den tillräckligt. Det gör att strumpan dras åt runt tårna och idag var det så pass tajt att tårna domnade bort på högerfoten. Aj. Typ.

Igår och idag åt jag min hemmagjorda müsli tillsammans med youghurt och 1 kokt ägg. Den är god även om den smakar lite bränt, men jag blir inte lika mätt som av gröten. Inte på långa vägar. Både igår och idag har jag varit hungrig större delen av tiden. Igår åt jag några skivor kalkon och keso och det blir väl något liknande ikväll oxå.

 

Promenad och müsli

Jag promenerade idag igen. 4,8 km på 65 minuter. Det gick tungt i uppförsbackarna, men det var skönt. I en artikel på DN.se läste jag att ny forskning visar att 1 timmes motion motverkar 8 timmars stillasittande. För en gångs skull gör jag någonting rätt! Nu när jag har permanent sjukersättning är jag inte i rörelse lika mycket och det är helt naturligt, men så länge jag promenerar/tränar 1 timme om dagen (det behöver inte ens vara sammanhängande), så är det lugna puckar. Känns bra att veta.

Jag börjar tröttna på gröt till frukost, så nu ikväll gjorde jag egen müsli enligt Itrims recept. Havregryn, rågflingor, kokosflingor, valnötter, mandel, honung, olivolja och salt som jag rostade i ugnen. Busenkelt! När den har svalnat ska jag blanda i russin och så blir det youghurt och müsli till frukost i morgon.