Kolhydrater

Vägning: 99,3 kg som innebär en minskning med 0,7 kg den senaste veckan. Vilken lättnad! Paniken har flåsat mig i nacken. Det är kolhydraterna det hänger på – jag är känslig för det. Förutom att jag äntligen har gått ned i vikt igen, så känner jag mig mindre uppblåst.

Ett gummibandspass som kändes prima och gick väldigt bra. Koncentrationen fanns i så pass hög grad att jag försjönk i övningarna. Härligt!

Färdigvilat

Vägning: 102,7 kg som innebär en minskning med 0,8 kg den senaste veckan. Det innebär oxå att jag har gått ned 5 kg sedan starten för 5 veckor sedan. Det fungerar!

Söndagen och måndagen gick i Vilandets Tecken. Inte ens 500 steg per dag. Jag har suttit eller legat 85% av tiden och jag behövde det. Kroppen behövde det och jag lyssnade på den. Jag tryckte tillbaka den hetsande rösten som hör ihop med att gå ned i vikt. När jag vaknade idag kände jag att kroppen hade vilat färdigt och att jag skulle orka med ett gummibandspass på eftermiddagen. Sagt och gjort! Det blev ett mediumpass och det gick väldigt bra! Det känns att jag är befriad från 5 kg och det är mindre mage i vägen. Fantastiskt! Dessvärre känner jag av sträckningen på vänster sida av ryggen, men jag vet vad och när jag gör fel och jag brukar lära mig av misstagen.

Jag har skrivit om läslåsningen, men jag verkar även dras med en musiklåsning och den kände jag av när jag tränade. Musiken når inte fram. Alla låtar låter likadant och det är ingen av dem som lyckas ge mig gåshud. Det fungerar inte att lyssna på en bok när jag styrketränar eftersom det krävs att jag koncentrerar mig på övningarna och då hör jag inte berättelsen. Det blir alltså ingen låtlisterepresentant idag, men jag kör en favorit i repris eftersom den är så bra att köra uppvärmning till. Jag hade fått för mig att jag behövde en låt som jag kan trampa i takt till (på step up-brädan), men jag hade fel. Det är nästan bättre med en riktigt bra låt som jag bara kör på till. “Let the day begin” med Simple Minds.

Hyllplan och havtorn

Ett gummibandspass. Jag trodde att det skulle bli tungt eftersom jag är förkyld. Eller tror att jag är förkyld. Näsan täpps till ett par gånger om dagen och jag nyser en del, men jag känner mig inte förkyld. Inte i kroppen. Inget av den orkeslöshet som brukar vara Förkylningens Partner in Crime. Uppvärmningen innebar inga problem (3 minuter på step up-brädan), bendelen blev på mediumnivå och småtung, men knäna protesterade inte det minsta. En av övningarna som jag fick av sjukgymnasten innebar att jag skulle ha något under hälen när jag gjorde knäböjningar för att tuffa till dem. Jag tog ett överblivet hyllplan, 2 cm tjockt. Det gick lättare att göra djupa knäböjningar och det var lurigt för det kändes betydligt lättare i början för att sedan bli tvärtungt. Jag får förmodligen veta slutresultatet i morgon i form av träningsvärk.

Nu är jag säker på att Membrasin (havtorn) fungerar för mina torra ögon! 4 kapslar om dagen i en dryg månad tills jag kom underfund med att jag inte behövde ögondroppar lika ofta. Från att ha droppat 5-6 gånger per dag, när det var som värst till att droppa 1 gång kanske varannan dag. Ja, jävlar i min lilla låda, de fungerar! Nu har jag gått ned till 2 kapslar per dag eftersom de har kickat in. De är dyra, 3 kr styck, men ögondropparna är inte gratis de heller och nu sparar jag 350 kr eftersom jag inte behöver åka till ögonläkaren. Häpp!

Något helt annat som oxå verkar fungera på mig är en ljudbok, “Lätt att sova, lätt att somna om”, av och med Camilla Gyllensvan. Den är såååå skön att lyssna på! Det är inte hypnos den här gången utan meditation. Avslappning. Avslappning som hjälper dig att somna, men också att du förblir så pass avslappnad att du lätt somnar om och inte blir liggande vaken och ser hur klockan närmar sig väckningsdax. Det är samma Camilla Gyllensvan som författat och läste in hypnosen jag provade. Den här inläsningen gör hon betydligt bättre och hon är väldigt behaglig att lyssna till. Hon låter snäll och lugn. Stilnoct i all ära, men den effekten brukar inte sitta i längre än 6-7 timmar och jag brukar ha svårt att somna om ifall jag har vaknat för att jag t.ex. behöver gå på toaletten (jag brukar ofta hålla mig just för att inte behöva vakna helt och hållet – kontraproduktivt, jag vet!). De senaste nätterna har jag bara somnat om efter ett toalettbesök eller som i morse, när jag hade sovis till klockan 10 och behövde gå på toaletten vid halv 9, inte ens då hade jag svårt att sova mer.

Dagens låtlisterepresentant är Chrisitne and the Queens med låten “Tilted”. Jag var “tiltad” med hyllplanet under hälarna. Hahaha!

Muskler och Mimmi

Det har varit kallt, det har snöat och sedan blev det varmt och regnblandat för att sedan frysa till igen. Isbuggar i all ära, men jag hade ingen lust att gå ut. Min kropp signalerade att det nog var dax för ett gummibandspass. Det är så länge sen sist att jag inte bryr mig om att ta reda på när den senaste gången var, men jag körde det extra lätta passet med få repetitioner. Det var så skönt! Och så all stretching efteråt… Najs! Det mest positiva är att allt stavgångande har haft effekt för uppvärmningen var inte lika flåsig, benövningarna var en baggis, både plankan och fuskarmhävningarna gick (nästan) som en dans – betänk att det är flera månader sedan sist!

Dagens låtlisterepresentant är Rob Thomas med “I think we’d feel good together”.

Mimmi är 4,5 år. Lite mer än medelålders för ett marsvin. Hon har gått igenom 2 operationer med makalös återhämtning. Hon har förlorat sin bästa polare, Humlan och gått igenom en tydlig sorgeperiod. Hon har varit fostermamma åt Vera (som inte finns kvar) och Bibbi. Nu känner hon sig förmodligen gammal och är trött. De senaste 4 dagarna har hon tacklat av i snabb takt. Det värsta är att hon inte kommer sättande hela vägen fram till mig för att hämta sin gurkbit. I morgon ska hon och jag åka till veterinären och kanske följer hon med hem igen, kanske inte.