Triss

Idag är jag tacksam för …

… att Pär kunde hjälpa mig med att få hem ett par stora paket.

… att tigerbalsam vit faktiskt hjälper mot spänningshuvudvärk.

… känslan av lyx och förväntan som kommer när jag får öppna ett stort paket från Bokus.

 

Lurad

“Vikingafurstinnan” av Catharina Ingelman-Sundberg är en luring. På Bokus sida står det “Äntligen i nytryck!”. Inget lurigt där, men på baksidan står det att den utkom första gången 2001, men då under titeln “Mäktig mans kvinna”. Den har jag läst. Nu sitter jag här med en dubblett som jag inte vill ha och som jag inte har för avsikt att returnera eftersom det kostar skjortan och jag vill inte betala 2 gånger för en bok jag inte vill ha.

Önskningar

“Allt jag önskade mig” av Lucy Dillon. Jag läste hennes 4 (?) första böcker, men sedan tyckte jag att de blev för gulliga för att jag skulle vilja lägga ut pengar på dem, så då övergick jag till att lyssna i stället. “Allt jag önskade” lyssnade jag på för ett par år sedan och den hade något extra som de tidigare saknade. Det är svårt att sätta fingret på, men den var så bra att jag lade till den som inbunden i min favoritlista hos Bokus. Nu har jag köpt den och läst den som inbunden och den är fortfarande en av Lucy Dillons bästa, men tog mig inte till de höjder där jag hamnade med ljudboken. Det är det knepiga med böcker och filmer: de kan ta mig med storm, men det handlar även om i vilken sinnesstämning jag befann mig, hur jag mådde och vilken genre jag hade dille på vid det tillfället och det är ju inte säkert att de förutsättningarna stämmer den andra gången.

Det handlar om Caitlin och Patric som har beslutat sig för skilsmässa. Deras son Joel – som är så extrovert att det är plågsamt – och Nancy som bara är 4 år. Det handlar oxå om Patrics syster Eva som har förlorat sin man och nu lever ensam i ett jättehus tillsammans med sina mopsar. Hon och Patric har inte så mycket kontakt, men i och med skilsmässan blir det intensivare. Nancy slutar prata från en dag till en annan och ingen kan förstå varför. Joel blir hennes ställföreträdare, men det fungerar ju inte i längden. Till allas stora förvåning tyr sig Nancy till Eva och till mopsarna.

Lucy Dillon är en skicklig berättare. Hennes karaktärer känns mänskliga om än lite väl putsade rent utseendemässigt. Det är aldrig någon som är elak utan att ha blivit riktigt illa behandlad tidigare i sitt liv. Det är aldrig någon som skriker åt jobbiga ungar utan att få oerhört dåligt samvete efteråt eller drar iväg hemifrån utan att sakna sina barn så att ögonen tåras. Det finns inga vassa hörn eller skavanker som inte genast slipas till med ursäkter och förklaringar. Det är därför den här genre känns så platt och otillfredsställande. Nu ser jag att det jag skrivit inte är särskilt positivt med tanke på att jag har köpt boken som inbunden och att jag läser den för andra gången och det är ju där det knepiga kommer in i bilden för allt som är så välputsat och sockrat var precis det jag behövde första gången jag lyssnade på boken, men som gjorde att jag skummade flera partier när jag läste den.  Jojo Moyes är en annan författare i genren och hon har lite mer bett och humor, så hennes böcker känns inte lika utslätade.

Boknit

“Teodlarens hustru” av Dinah Jeffries. Jag snappar upp ett boktips i FB-gruppen, läser om den på Bokus och lägger den i min favoritlista i väntan på nästa bokköp. Veckor och månader passerar och sedan är det äntligen dax att fylla på bokhyllan här hemma. Jag går igenom mina markerade favoriter, läser baksidestexter, funderar, går på magkänsla och beställer. När jag får hem böckerna lägger jag dem i min att-läsa-hög och så småningom väljer jag en bok som jag vill läsa. Idag blev det “Teodlarens hustru” som jag köpte för att den räknas som en historisk roman, men när jag läste baksidestexten för att uppdatera mig blev jag fundersam. Hur tänkte jag? I den andra halvan av texten finns klyschor som “låsta dörrar” och “ledtrådar till det förflutna” och “tvingas ta ett beslut …. för all framtid”. Romantiskt dravel! Förmodligen hade jag dömt ut boken redan när jag läste den första sidan, men efter 40 sidor kände jag mig säker på att det verkligen var romantiskt dravel. Blä!

En till boknit

“De föräldralösa” av Christina Baker Kline. Kanske var det fel bok för mig just nu, men den var inte tillräckligt intressant för att jag ska vilja ge den en chans till. Jag läste nog 60 sidor och tröttnade på att allt var så fruktansvärt eländigt. Hos Bokus har den fått högsta betyg (av 11 läsare) och i bokgruppen på FB hyllas den. Jaja, vi tycker olika helt enkelt.

Boknitarna radar upp sig

“Versioner av oss” av Laura Barnett. En variant av “Sliding doors”. Jag älskar konceptet, men det är lätt att det blir rörigt. Det krävs koncentration för att hänga med i “Sliding doors” och då är det endast 2 versioner. I “Versioner av oss” bollar författaren med 3 versioner och efter knappt halva boken har det blivit så snurrigt att jag inte kan skilja de åt. Den lägger jag ned. Boknitarna radar upp sig: “De obotliga optimisternas klubb”  hade ett vackert språk, men blev för politisk för att mitt intresse skulle hållas vid liv, “Yxmannen” var jag besviken på, “Handbok för städerskor” var överskattad och “Versioner av oss” blev för knepig. Jag har en bokbeställning på g. Efter att Stephen King-febern har gått över tillfälligt började jag läsa mig igenom min “att läsa-samling”. Jag har 1 eller 2 böcker kvar och sedan kommer min nya laddning. Halleluja för Bokus!

Inget fancy-schmancy

En 5 km lång promenad på 70 minuter i ett riktigt bra tempo. Vad skönt det var! Flera plusgrader, så det var den tunna jackan och kepsen som gällde, men med isbuggarna för säkerhets skull. Efteråt kunde jag konstatera faktum: isbuggarna läcker underifrån, förmodligen en spricka i sulan. Det är ingen större idé att köpa nya förrän till hösten.

Jag fyller år idag! 52 gyllene bast och jag har haft en bra dag. Mitt val av middaxmat var inget fancy-schmancy utan stekt falukorv med stuvade makaroner och jösses, vad det smakade bra! Napoleonbakelse till efterrätt. Det verkar som att jag har varit snäll det senaste året för jag fick många, härliga presenter: filmer, böcker, muminporslin, presentkort hos Bokus och en canvastavla gjord på ett motiv av sälar som Pär fotade på Gotska Sandön för några år sedan.

Avslöjad

Vilken är poängen med att avslöja en pseudonym? Nu har Elena Ferrante blivit avslöjad med följden att hennes Neapel-triologi kanske inte blir färdig. Hon ville vara anonym. Låt henne vara anonym! I våras recenserade jag “Min fantastiska väninna” för Bokus räkning och i samband med det läste jag att om man vill vara en publicerad författare kan man inte kräva anonymitet. Vilket svammel! De läsare som uppskattar Elena Ferrantes böcker klarar nog av att låta henne få vara ifred. Jag har svårt att tro att de slutar läsa det hon skriver för att hon inte vill ha kontakt med sina läsare. I detta mediakåta samhälle är det väl oerhört svårt att förstå att det finns de som inte gör allt för att synas.

 

Böcker om Titanic

Jag promenerade tur och retur Salem, 2 x 25 minuter och hämtade ut en bok. För inte så länge sedan köpte jag James Camerons “Titanic” på Blu Ray. Jag ville ha filmen i bästa möjliga utgåva plus att den innehöll massor av extra material bl.a. en dokumentär där James Cameron tillsammans med ett flertal experter (gubbs hela bunten – meh!) diskuterade i detalj hur det kom sig att Titanic blev så förstört som det ändå blev. En av gubbarna var Ken Marschall, en konstnär som har målat fartyget sedan 1970-talet och känner det utan och innan. Några av hans målningar finns med i boken “Titanic – an illustrated history”. Boken gavs ut 1992 och finns inte i vanliga bokhandlar. Pär tipsade mig om Bokbörsen och den fanns där i ett enda exemplar som var i väldigt gott skick. Jag skyndade mig att beställa den och nu har jag den!

1466153327268

Don Lynch, historiker i “Titanic historical society”, har skrivit texten. Det är en makalös bok! Så många foton och bilder (av vilka jag redan har sett överraskande många) med lagom stora textblock och som pricken över i: Ken Marschalls fantastiska målningar. Ståpäls, gott folk, ståpäls! Jag har läst nästan halva boken och den är i väldigt bra skick. Det verkar inte finnas böcker om Titanic på svenska (jag har bara hittat en som var något att ha, se nedan) och nackdelen med att läsa den här sortens fakta på engelska är ju att jag inte får något grepp om storlek eller avstånd. Varför går de inte över till metersystemet?! Nu har jag installerat en gratis app, Convertor Free, som omvandlar allt till begripligheter.

En annan Titanic-bok, på engelska, hittade jag hos Bokus. “Titanic voyager” av Patrick Stenson handlar om C H Lightoller. Han var andre styrman och överlevde förlisningen genom att klamra sig fast vid en kantrad livbåt.

1466153100628

Här är det helt andra textmassor och jag har svårt att komma in i engelskan, men jag ångrar inte köpet.

Den tredje boken jag har är “Titanic – katastrofen” av Bengt Fredrikson. En häftad bok i lättläst format som fokuserar på passagerarna. Fyra överlevande bl.a. en svensk snickare. Det bästa med den här boken är deras skildringar av allt från ombordstigningen till räddningen ombord på Carpathia.

20160617_160149

Snobben böcker

Långfredag i flygande fläng

Idag har det gått i ett. Jag vaknade av mig själv 20 i 8. Pär är på Öland, så det var jag som skulle upp och ge marsvinen frukost. Sedan rev jag ur lakanen, plockade in disken och åt frukost. 3 pappkassar med “marsvinsrens” från burstädningen, 1 kasse med pappförpackningar, 2 små kassar med plastförpackningar och 1 soppåse plus gångstavarna. Ett alternativ hade varit att gå 2 gånger. Aldrig! 30 minuters stavgång till Salem där jag hämtade paket från Cellbes (2 tunikor och 2 pyjamasbyxor). Jag fortsatte till Filmkedjan (som numera öppnar klockan 10 i stället för 11 – jäss!) där ett paket från Bokus väntade (10 böcker!). När jag försökte få ned bokpaketet och Cellbes-påsen i en och samma ryggsäck fick jag problem. Jag meckade i flera minuter innan jag fick inse att jag var besegrad, så jag gick in till Filmkedjan igen och bad om en bit snöre för att den åtminstone skulle hålla ihop tills jag kom hem.

Mer än knökfull...
Mer än knökfull…
Tack för snöret, Filmkedjan!
Tack för snöret, Filmkedjan!

När jag kom hem efter ytterligare 40 minuters stavgång var jag rätt mör. Marsvinen fick sina pellets, jag applicerade en ansiktsmask och medan den torkade lade jag mig med benen upp längs väggen. Skönt! En långdusch med skrubb och komplett insmörjning och sedan lunch. Nagelvård. Bäddade rent i sängen. Paus. Middag. Te och lässtund. Natta marsvinen och nu sitter jag här. 2016 års långfredag har inte känts särskilt lång.

Jag blir bättre och bättre på att våga njuta när jag mår bra, när allt går som det ska och inte tänka att det aldrig håller särskilt länge. Som nu. Min ork är tillbaka, jag slipper huvudvärk, vikten går ned, paketen trillar in på ett väldigt samordnat vis, jag njuter av att vara ensam, långdusch och rena lakan, lakrits. Här kommer dagens låtlisterepresentant in: Seinabo Sey med låten “Pretend”.

“I turned out as great as they could; knock on wood. Things are going just as they should; knock on wood.”