Spänningar och blockeringar

Jag hade med mig en lista till naprapaten idag. Jag känner mig som ett vrak som släpar mig fram och jag tycker det känns meningslöst att komma dit och be om nackmassage när allt, precis allt, är ur funktion! Det var A som behandlade mig idag och det var inte det minsta skönt. Jag vet faktiskt inte om det var hennes fel eller om jag helt enkelt är oerhört ömhudad nu. Det gjorde ont. ONT. Hon nöp och klämde från nacken och ned till vristerna och det var idel spänningar och blockeringar. Det var värst när hon var uppe på överarmarna och bröstkorgen (kontakten med lungorna och andningen). Trots att jag verkligen är uppmärksam på hur jag andas (med magen, inte bröstkorgen) är det inte tillräckligt. Spänningar och blockeringar all over the place. För första gången sedan jag började gå till kliniken var jag nära att be henne sluta för att det gjorde så ont. L-O B satte några nålar mot slutet, men slutresultatet kändes för jävligt. Jag var gråtfärdig och kände att jag aldrig mer ville komma tillbaka. Det är ingen idé. Vid ett tillfälle sa A: “Det kommer att bli bättre.”. Jag svarade att jag betvivlade det. Hon svarade inte på det och det tolkar jag som att hennes försök till uppmuntring inte var så seriöst. Nå väl, hon försökte i alla fall inte släta över min dystra sinnesstämning. Inget behagligt gungande infann sig efteråt. Ingen yrsel. Ingen känsla av att kroppen blev lättare eller minskad trötthet. Endast hopplöshet. Jag ska tillbaka på torsdag och då blir det kanske bättre, men sedan ska jag ta mig en funderare på hur jag ska fortsätta. Inte 2 gånger i veckan i alla fall.

A förklarade att varm mat t.ex gröt är bättre än kall mat som youghurt rent energimässigt. När jag funderat på det ett tag förstod jag. Kroppen strävar efter att hålla sig på 37 grader. Om jag äter eller dricker kallt måste kroppen lägga energi på att nå upp till 37 grader i stället för att ta tillgodogöra sig energin. Jag har gått över till havregrynsgröt med äppelmos och mjölk till frukost för ett tag sedan, mycket för magens skull och för att den tillför energi i stället för att ta den ifrån mig. Det är gott och det fungerar bra. A nämnde oxå att när matlusten är dålig, som den är för mig, kan kroppen inte tillgodogöra sig näringen, den är helt enkelt inte mottaglig och det är därför ingen idé att tvinga sig till att äta “riktiga” måltider. Det är bättre att fokusera på vänligare, mjukare mat som soppa och färdigrätter.

Jag har förstått att njurarna har en väldigt stor betydelse för hälsan, på flera olika sätt. När njurarna inte orkar rensa bort slagg och orenheter, så uppträder flera olika symtom som jag har upptäckt stämmer in på mig: trött och orkeslös, ansträngd andning (flåset blir bara sämre och sämre), fötterna är ofta svullna, min bristande matlust (har svårt för lagad mat och matos) och att jag mår illa till och från, jag har diarré betydligt oftare än jag brukar ha. Jag gick till Life hälsokost som ligger i t-banegången på Centralen och köpte Uva-ört som är urindrivande. Jag ska äta en 7-dagars kur. Jag ringde vårdcentralen och bad om en tid hos min läkare. Var det mitt något desperata tonfall eller var det ren tur? Det visade sig att min läkare, som jag egentligen inte har tid hos förrän i oktober, hade en ledig tid på måndag förmiddag. Ja jäklar… Han ska få kolla mina njurvärden. Basta!

I klimakteriegruppen på FB fick jag tips om att ta 2 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten före maten. Det kan hjälpa kroppen att få fart på ämnesomsättningen och viktminskningen. Allt är värt ett försök! Även om det inte får mig att gå ned i vikt, så har jag förstått att det finns andra hälsovinster. I fredags provade jag det för första gången. En flaska som har stått i kylen i 7 evigheter, men den kan tydligen inte bli för gammal. Det var inte mycket kvar, knappt 2 msk och det smakade inte så där väldigt gott, men jag har tryckt i mig värre blandningar. Idag fick jag hem Kung Markattas äppelcidervinäger. Ekologisk och i en flaska som är lättare att hälla ur. Den smakade faktiskt bättre! När vinägerchocken lade sig smakade blandningen utspädd äppeljuice och det är helt ok för mig.

                                                                                                                      

 

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har 1 marsvin (status juni 2016; vi har aldrig tidigare haft färre än 2). 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.