Klagomål 2

Igår, måndag kände jag att magsjukan eller matförgiftningen äntligen hade släppt sitt grepp om mig. Jag mår inte illa, jag kan äta som vanligt och magen fungerar som den ska. En av kvällarna när jag inte orkade något loggade jag in på vårdguiden och läste min journal och jag blev förbannad och sårad och kränkt. Det är ett ord som missbrukas idag, men jag kände och känner mig kränkt. Överläkare AE kom fram till att jag lider av kroniskt förstämninssyndrom och där instämmer jag. Den diagnosen stämmer överens med den jag har fått av 2 olika läkare med flera års mellanrum. Det “finns viss misstanke på autismspektrumstörning eller personlighetsstörning, i första hand schizoid” och det är termen schizoid jag protesterar mot. Asperger är en fis i rymden jämfört med att få stämpeln schizoid för det handlar om stämpel mer än diagnos. När man hör ordet schizoid associerar man till (paranoid) schizofreni som är en skrämmande sjukdom. Den associationen är felaktig, men det får man veta endast om man går in på Psykologiguiden.se. och hur många gör det? Jag är väldigt intresserad av psykologi och den formen av sjukdomar, så jag går in där när jag behöver information. Så här definieras schizoid:

Personer med denna typ av störning har sällan någon önskan om eller glädje av nära relationer (inte heller av att vara medlem i en familj), visar föga intresse för sexuella kontakter och föredrar nästan alltid ensamheten. De har sällan några nära vänner eller förtrogna, förutom syskon och föräldrar, och är vanligtvis likgiltiga för beröm eller klander. Utmärkande för personer med denna störning är också att de sällan eller aldrig ger uttryck för några starka emotioner som till exempel ilska eller glädje. Typiskt för dem är vidare att de visar känslomässig kyla och sällan återgäldar leenden, gester, nickningar eller andra ansiktsuttryck.

Jag har en egen familj sedan 29 år tillbaka. Jag blir glad när jag får beröm och jag försöker alltid att ta kritik som konstruktiv. Jag har varit så in i helvete förbannad att jag har velat strypa vissa personer och jag har ofta skrattat så jag har fått ont i magen. När någon ler mot mig så ler jag tillbaka. Det är när jag är djupt deprimerad som allt det där inte fungerar för mig, men jag har inte schizoid personlighetsstörning.

Hela mitt liv har jag fått höra att jag är blyg, att jag är tråkig, att jag är stel, kylig och oengagerad. Jag är knäpp eftersom jag väljer att stanna hemma i stället för att festa. Det är något skumt med mig som inte har behov av att fira jul med släkten. Jag hann komma upp i 50-års-åldern innan jag förstod att jag är introvert och att det inte är något som behöver fixas. Nu förstår jag att det är livsnödvändigt för mig att leva som jag gör det vill säga tillbakadraget och långt från energitjuvar. Nu har jag äntligen erkänt för mig själv att jag duger som jag är och så anser en överläkare att jag har schizoid personlighetsstörning. Jag inser att det handlar om en enda läkare, men hon är överläkare inom psykiatri, så hennes bedömning är inget som viftas undan. Jag hade ett samtal med AG igår och jag tog upp det här och jag kan inte låta bli att undra varför hon och överläkaren inte har någon form av kontakt? Vid det här laget känner AG mig och hon förstår inte diagnoserna, ingen av dem. Jag kommer att skicka in ett nytt klagomål som handlar specifikt om överläkaren och att jag inte tillåter att hon behandlar mig i fortsättningen och att jag inte vill ha någon som helst kontakt med henne.

Här slutar själva inlägget för idag, men nedanför finns texten till klagomålet för den som orkar och vill läsa.

Jag vill lämna in ett klagomål gällande en diagnos som överläkare AE ställt.

Diagnosen i stort är kroniska förstämningssyndrom och där instämmer jag, där känner jag igen mig själv. Den diagnosen stämmer överens med den jag har fått av två andra läkare med flera års mellanrum.

Däremot anser jag att inget av ”autismspektrumstörning” eller Asperger är korrekt. Hon anser även att jag lider av schizoid personlighetsstörning. Ur min journal: ”Det finns viss misstanke på autismspektrumstörning eller personlighetssyndrom, i förstahand schizoid.”. Jag känner mig oerhört missförstådd och stämplad.

Sedan början av maj 2019 har jag träffat AG för samtal varannan vecka. Jag tycker om henne och känner att hon respekterar mig och inte dömer mig och vid det här laget känner hon mig. Jag har pratat om diagnoserna med henne och hon förstår dem inte. Ingen i min familj förstår heller och de har känt mig i 30 år. Varför finns ingen kontakt mellan AG och AE?

Överläkare AE har läst min journal samt de diagnostiska intervjuerna som inleddes i augusti 2018 och med ett långt uppehåll, avslutades i augusti/september 2019.

Hon har träffat mig vid två tillfällen. Vid mitt första besök hos henne den 17 september 2019 hade jag lämnat in ett klagomål angående de många läkarbytena och kom till henne med inställningen att inte berätta mer än nödvändigt. Hon upplevde mig som sluten, nästan sträng och det har jag förståelse för, men jag tycker att hon, med sin mångåriga erfarenhet kunde ha räknat ut varför jag var reserverad. Dessutom hade jag nyligen avslutat intervjuerna med AG och orkade inte gå igenom allt en gång till. Jag borde inte ha behövt göra det.

Vid det andra tillfället, den 5 november 2019, ville jag veta vilken diagnos hon hade kommit fram till. När hon kom in på Asperger protesterade jag. Jag fick intrycket av att om jag gick med på att jag har Asperger skulle det underlätta för vårdpersonalen, jag skulle få rätt behandling och bemötande i till exempel äldrevården. Är inte kroniskt förstämningssyndrom med inslag av ångest tillräckligt tydligt? En korrekt diagnos kan underlätta behandlingen medan en felaktig diagnos kan få förödande konsekvenser förutom att det kan upplevas som stigmatiserande för patienten. Har läkaren inte skyldighet att informera mig om alla delar av diagnosen för den schizoida delen fick jag veta när jag själv läste min journal?

Jag kan inte acceptera att ”schizoid personlighetsstörning” står i min journal. Kränkt är ett begrepp som används lättvindigt nu för tiden, men icke desto mindre känner jag mig kränkt. Överläkare AE har missförstått mig, sårat mig och kränkt mig. Jag har inget som helst förtroende för henne. Hon får inte längre behandla mig och jag vill inte ha någon som helst kontakt med henne. Den 31 januari 2020 har jag en inbokad telefontid med henne som gäller ett förnyat recept av Stilnoct. Jag vill att en annan läkare ordnar det. Jag är medveten om att mitt tidigare klagomål rörde just de många läkarbytena, men det är ett mindre problem jämfört med detta.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.