Gott & blandat

65 minuters promenad. Samma runda som igår fast åt andra hållet. Det gick mycket lättare idag och det kändes bättre kanske helt enkelt för att jag var beredd på det besvärliga underlaget.

I Kalle Ankas jul 2013 (?) visades en snutt ur “Röjar-Ralf” och jag tyckte att det var bland det fånigaste som gjorts och den tänkte jag definitivt inte se. Det är lite lurigt med de där filmsnuttarna för de presenteras inte på något vis och är tagna helt ur sina sammanhang + att det är gapiga, hysteriska svenska röster och det ger aldrig ett bra intryck. När jag fick veta mer om handlingen att figurerna i arkadspelen har ett privat liv efter stängningsdax, att själva spelet är deras arbetsplats och att en del av dem blir trötta på att alltid betraktas som skurkar, ja, då ändrade jag uppfattning för den idén kändes fräsch. Elin och jag såg den idag och den var riktigt bra. Oerhört fyndig och nyskapande och det fanns så mycket att titta på att det ibland blev svårt att hänga med i dialogen. Den kommer jag absolut att se igen! När Röjar-Ralf & Co befann sig i spelet Sugar Rush och allt var gjort av godis… Jäklar vad godissugna Elin och jag blev! Åh, Caramella…

Röjar-Ralf

 

Det här med att städa hos marsvinen. Det är tungt och skräpigt, det luktar illa och är bökigt och det enklaste är att bara göra det. Dra fram allt som behövs, städa och plocka undan och det brukar ta en knapp timme. De gånger som jag är mindre fokuserad eller trött eller lätt att distrahera, så kan jag bli sittande och titta på marsvinen när de struttar runt på golvet. Vi har ett samspel, jag och småbusarna och det har vi fått eftersom jag är en sån inbiten vanemänniska. De har snappat upp att det är jag och inte Pär som städar på torsdagar (idag) och att jag alltid städar på eftermiddagen och oftast vid samma tid (runt 15), så när jag flyttar undan köksstolarna och släpar in spånsäcken då vet de att det är dax att utrymma buren (de handlar om de 3 damerna i nedre buren) för då kommer the cleaningwoman! Det är väldigt sällan som jag behöver fösa ut dem, tyvärr, för jag får sällan tillfälle att gosa med dem. Mimmi först som springer till andra änden av köksmattan och in i tältet. Vera följer efter rakt in i tältet vilket alltid resulterar i höga pip av protester från Mimmi trots att de mycket väl får plats. Sist ut är Bibbi som inte har något mål utan bara vill undvika the cleaningwoman. Jag rullar ihop handdukarna till ett kryp-in och spärrar av med deras “broar”. När Mimmi uppfattar att kryp-inet är färdigt kommer hon och jag håller upp kanten, så att hon kan stiga på. “Välkommen in!”, säger jag. Jag överdriver inte eller hittar på när jag skriver att det alltid går till så här. Det är urmysigt! Det känns som att de litar på mig, att jag inte vill de illa. Vera och Bibbi är mer oberäkneliga och ibland följer de efter Mimmi eller så spankulerar de omkring och undersöker omgivningarna eftersom de är heeeeelt annorlunda jämfört med det de är vana vid. Mimmi gör ofta glädjeskutt antingen för att det kul med lite action eller så kanske hon helt enkelt uppskattar att det blir städat. När buren är ren och fin, så river jag kryp-inet, ställer tillbaka “broarna” och lägger in nytt hö och då kommer de sättande med Mimmi i täten och då stänger jag in dem och flyttar städningen till Maja på övervåningen. Samarbete på hög nivå!

Har stormen Egon en lillebror, typ? Det blåser som 17 här, betydligt mer än när det varnades för Egon.

 

Inget för veklingar

Det kändes som att bryta ljudvallen eller något annan fenomenal grej för jag kom iväg på promenad idag! Det enda som lockade var att jag visste att det skulle kännas bra. Efteråt. Den inställningen till träning har jag aldrig haft tänker inte skaffa mig heller för träning ska vara lustfyllt. Det måste vara lustfyllt för annars är det omöjligt att komma tillbaka efter en svacka. Det var ett par plusgrader och mina isbuggar fick verkligen visa vad de går för. Underlaget varierade mellan slirig snömodd och isgata som visserligen var ovanligt bra grusad, men bucklig som en kullerstensgata och skitjobbig att gå på. Det var grymt tungt. Det var skönt att komma ut, men det var grymt tungt. Att släpa runt på en 100 kilos motvillig kropp är inget för veklingar. 70 minuters ihållande blä. Det kändes bra efteråt.

Trött

Pär har varit på Öland och även om jag verkligen uppskattar ensamheten, så blir jag trött, sååå trött.  Jag har somnat vid 1 och klockan 8 har marsvinen fått sina frukostgrönsaker och då har det tagit emot att stiga upp. Väldigt mycket, men jag har lyckats hålla mig från att lägga mig igen utom igår och idag. Igår sov jag till halv 13 och trodde att Elin skämtade med mig när hon väckte mig och resten av dagen kändes helt sned. Idag somnade jag inte utan steg upp igen vid 9, åt lite youghurt och satt sen i soffan och spelade och lyssnade på en bok, men vid halv 12 tippade jag åt sidan, drog filten över mig och somnade. Trött, hostig, frusen, knäpp i magen, snuvig. Kroppen har fått vila från promenader och gummiband. Den vill inte. Den har inte den rätt orken. Pär kom hem nu på eftermiddagen och jag kan påbörja min återhämtning.

Usch!

Promenerade i 80 tunga och hostiga minuter. Usch! Frisk luft är alltid skönt och sol på näsan är sällan fel, men idag hjälpte inte det. Blä! Det har blåst ordentligt inatt även om jag inte har märkt nåt, men det syntes spår av det här i där i form av brutna kvistar och att julgranen i centrum lutade farligt med belysningen på tre kvart.

En uppdragen båt som blivit avklädd av nattens storm.
En uppdragen båt som blivit avklädd av nattens storm.
Månen på skymningsskär himmel.
Månen på skymningsskär himmel.

 

Andra skor

Ett pass med mina 3 olika gummiband. Det var skönt och det var roligt! Jag kommer att öka på en av benövningarna nästa gång. En liten förändring som gjorde stor skillnad var att jag bytte ut skorna. De gamla som jag har haft i hur många år som helst bl.a när jag tränade på SATS (och där slutade jag för…3 år sen?) slänger jag helt enkelt. De är så ostunsiga och ihoptorkade att sulan inte ger någon som helst avlastning. I stället använde jag Salomonskorna som jag köpte i somras och det blev en jäkla skillnad!

Jag tränar med balansbrädan efter varje gummipass, men det känns som om jag aldrig har stått på en sån förut. Balansen har blivit mycket sämre under de veckor jag inte kunde träna och dessutom får jag närapå kramp i vänster vad hur jag än försöker stå. Det är väl bara att kämpa på.

Övervikten har blivit över-viktig

Månadsvägning: 104,7 kg som innebär en ökning med 1,5. Jag kommer inte med några bortförklaringar eller lama ursäkter. Siffrorna är fakta förutsatt att vågen visar rätt. Ett annat fakta är att jag äntligen är igång med träningen igen och musklerna har chockats till aktivitet och blivit större och tyngre. Jag känner tydligt att det har försvunnit runt magen och hur är det möjligt om jag samtidigt har gått upp?

Det gick upp ett Liljeholmens för mig idag. En aha-upplevelse. Jag har gjort ett par seriösa försök att gå ned i vikt, men anledningen till att jag inte kommer att försöka ännu en gång till är tanken på att även om jag når min målvikt, så tar det inte slut där. Om jag når min målvikt, så vidtar i stället kampen för att stanna kvar där och det orkar jag helt enkelt inte. Jag har kämpat med mina depressioner och ångest i så många år att jag blir kräkfärdig. Jag har försökt ta till alla möjliga metoder och knep för att bibehålla någon form av stabilitet i måendet att jag blir matt. Det finns inga resurser att lägga ned på viktminskning. Det är därför som jag aldrig har orkat hålla ut. Min övervikt har blivit över-viktig, den har tagit fokus från allt som gör att livet något så när meningsfullt för mig. Det här innebär inte att jag kommer att frossa och svälla upp tills jag inte kommer utanför dörren. Det här innebär att jag kommer att vara måttlig utan att neka mig själv.

 

 

 

Ut igen

80 minuters promenad. Det var skönt att komma ut och hemifrån och få vara för mig själv en stund, men det var trist vädermässig. Plural i plusgrader och snömodd. Blä!

Ibland verkar det var omöjligt att få till gott te! Det går i perioder och de brukar vara välsignat korta, men nu har jag inte druckit riktigt gott te på ett par veckor. Jag har provat att hålla koll på vattenmängden, så att det inte blir varken för starkt eller svagt. Jag har provat nya kombinationer av smaker. Desperationen fick mig att begå en kardinalsynd. Igår rengjorde jag tekannan. Varje tekännare vet att man ska undvika att rengöra insidan av kannan och jag tror på det, men i brist på alternativ tog jag svinto och gnuggade bort all kolsvart tjära som fastnat på insidan under de 2,5 år som jag har haft kannan. Färgen på vattnet när jag sköljde ur den var otäck… Jag gav även silen en omgång. Kannan ser som ny ut, men jag vet inte om det gjorde så mycket för smaken. Då är det alltså mina smaklökar som är satta ur spel. Fungerar svinto på dem oxå?

Mörbultad

Uj, vad jag har sovit! När Pär kom in frågade jag vad klockan var och han svarade halv 12 blev jag inte glad. Visserligen hade jag bestämt att ha en sovis, men inte fullt så lång. Eftersom jag tänkte träna efter lunch skulle lunchen bli litet tidigare och nu fick jag vakna med ett ryck och det känns aldrig bra… Jag är ingen morgonmänniska och behöver minst 1 timme innan jag kan göra någonting vettigt. Det löste sig och träningen blev av. Ett fullt dvs. vanligt pass med gummibanden och det gick bra. Småtungt. Jag känner mig mörbultad. Det tog ordentligt på ryggmusklerna. Det känns väldigt bra att träningen är regelbunden igen! Ålrajt!

Frost

60 minuters promenad idag och i ett ännu raskare tempo än i lördags. -10 grader och sol. Och frost! Rikligt med vacker, gnistrande frost.

 

Vacker, gnistrande frost.
Vacker, gnistrande frost.
Kallt!
Kallt!

 

Det gapas och tjoas fruktansvärt mycket från april och framåt över att solen värmer och temperaturen stiger och den som inte är lika entusiastisk anses vara suspekt. Personligen gapar och tjoar jag såna här dagar när solen skiner och temperaturen sjunker och det är faktiskt roligare att föredra sånt som får andra att stanna inomhus under filten. Jag har aldrig varit en flockmänniska. Det är friskt ute och jag blir uppiggad av promenaderna.

Detalj från stängslet runt kolonilotterna vid Garnudden.
Detalj från stängslet runt kolonilotterna vid Garnudden.

Efter lunch handlade vi på Coop i Södertälje. Det var mycket folk och jag hade snömos i hjärnan vilket gjorde att jag mest svamlade runt medan Pär slet sitt hår. Vi fick ihop det som fanns på handlingslistan. Den här Coop hängde på en skör tråd ett tag vad oss anbelangade. Ideliga omflyttningar av varorna, sunkig miljö och småsur personal gjorde att vi undvek att handla där, men det har blivit bättre. De har byggt om och fräschat upp och personalen är nästan lika glad och trevlig som den i vår egen Konsum. Både promenad och vistelse bland folk tröttade ut mig och jag knoppade in en kortis sittande i soffhörnet.

Fridens. 🙂

Solsken, snöknarr och strumpor

Det snöade lätt igår kväll och idag är det vitt. Fluffig pudersnö. Solen brakade ned från en knallblå himmel. Det var -8 grader och helt stilla. Jag hade planerat att promenera och när jag tittade ut blev jag otålig att komma iväg. Den fluffiga pudersnön knarrade faktiskt. Förutom om ansiktet, som alltid är oskyddat, var jag varm som en nygräddad bulle. Det var underbart! Äntligen en känsla av vinter! Jag hade riktigt bra fart, nästan tempo och kroppen är nog redo för en nypremiär med stavgång.

Tjockare is än i tisdags. Det fanns de som var modiga nog (dumma nog?) att ge sig ut på den.
Tjockare is än i tisdags. Det fanns de som var modiga nog (dumma nog?) att ge sig ut på den. 

Fluffstrumpor is da shit! Jag har några par i olika färger och jag önskade mig ett par rosa i julklapp och jag fick ett par av Elin. När jag bytte om efter promenaden drog jag på dem utanpå de vanliga strumporna för att hålla värmen. Oooo, de är så gosiga!

Fluffstrumpor.

 

20141224_113945
Supersåfta!

 

Rosa, varma & goa fötter.
Rosa, varma & goa fötter.

Fridens. 🙂