Innergården

Vi har bott i Rönninge i 24 år. Det känns som ett ögonblick, men när jag tänker på hur vi har gjort om lägenheten i omgångar blir antalet år mer begripliga. Jag har alltid tyckt om vår innergård. Många träd, sandlåda, gungor och klippor. Ingen trafik. Jag hade gillat den skarpt om jag varit liten. Husen har målats 2 gånger, senast för 2 år sedan då det även blev en ny färgskala, en bättre. Träden är färre, tyvärr. Visserligen har de planterat nya, men det tar tid innan de blir lummiga. Det senaste tillskottet är en boulebana som både Pär och jag var emot, men som har visat sig vara populär som tur är.

Lägenheterna på marknivå har en liten tomt med ett äppelträd. Vår granne under oss har en pojke på nästan 4 år.

Hotnivån

Är jag ensam om att tycka att själva brännandet av koranen inte är något att gapa om? Det faktum att hotnivån i Sverige har höjts från 3 till 4 är en följd av hur muslimerna reagerar på handlingen. Det är deras lättkränkthet som styr dem. Det går bra att skämta om och driva med alla andra religioner, men nåde den som ritar ett nidporträtt av Mohammed eller bränner en koran.

Varför informeras vi om den höjda hotnivån samtidigt som vi tydligen kan fortsätta våra liv som vanligt? När nivån är på 4 av 5 borde, åtminstone, invånare i storstäderna rådas att undvika stora folksamlingar som t.ex. när fotbolls-VM visades i Rålambshovsparken. “Var god iaktta försiktighet!” borde åtfölja informationen. Hur hade reaktionerna blivit om publiken i Rålis blivit offer för ett terrordåd? “Det är polisens fel!” och “Svenskarna är så otroligt naiva!” och “Det är var och ens ansvar. Vi informerade faktiskt om den ökade risken för attentat.”

Handträning

Igår körde jag ett fullskaligt gummipass för första gången på läääänge. Jag har dragit mig för det och undvikit det -“Jag har inte den rätta orken.” – eftersom det är tungt, men jag har inte känt av någon träningsvärk efter de 3 senaste medelpassen och det betyder att det är dax att trappa upp. Det VAR tungt, men det kändes bra! Hela överkroppen fick pisk och nu har jag lagt till sit-ups som jag hatar innerligt och idag har jag en fenomenal träningsvärk. Ett fullt program tar 1 timme och 40 minuter från uppvärmning till och med stretch och jag blev tvärtrött i slutet och så fick jag riktigt ont i handlederna. Värktablettsont.

Jag har grunnat på hur jag kan träna upp styrkan i handlederna. Leve google! Jag hittade enkla övningar och så hittade jag enkla redskap hos “24”. Jag gör övningar varje dag.

En bra fingerträning! Vänster hand är inte lika stark och jag kommer på mig själv med att liksom heja på med höger hand.

Klassiska träningsbollar. Större effekt på själva handleden.

Lungutredningen…

….. fortsätter. Jag var på en halvårskontroll idag. Spirometritest modell mindre inklusive läkarbesök. Läget är oförändrat. Ett enda stort “Njaaeeaa…”. De små förändringarna på lungorna blir varken bättre eller sämre. Det finns inget behov av bromsmediciner mot fibros, men jag kommer att bli kallad till en stor spirometri i februari. Jag borde kanske ha sagt till läkaren att jag läst min journal hos Vårdguiden och att hennes besked inte kom som en nyhet för mig. Jag gav nog ett nollställt intryck….

Jag har sovit uselt i 2 nätter och är trött. Pendeltåget till Flemingsberg och sjukhuset var 15 minuter försenat. Dessutom körde de enkelspårstrafik av någon anledning som vi inte fick veta. Eftersom jag var ute i god tid blev väntetiden 25 minuter. På lungmottagningen flöt det på utan mankemang. Jag fick vänta på tåget hem i en dryg kvart. “Förseningar på grund av stilla stående tåg i Älvsjö.” Vid det laget var jag trött och det var riktigt tungt sista biten hem. Ingen höjdardag för vare sig SL eller mig.