Kategori: Allmänt

… är något jag ofta grunnar på eftersom jag inte förstår det. Jag har kommit fram till att hatets ursprungliga form är föraktet. När kvinnor ansågs tillhöra det svagare könet som inte var förmögna att klara sig själva såg männen ned på oss. Vi behövdes för barnafödande, men var långt ifrån respekterade jämlikar. Från 1960-talet och framåt har kvinnan fått valmöjligheter i form av tillträde till utbildningar, dagis och p-piller. När männens kontroll minskade blev de nervösa. Sextio år senare skaffar sig kvinnor hög utbildning i betydligt högre grad än män. Vi är självständiga. Vi har koll. Vi kan till och med skaffa barn utan män (eller tillsammans medhomosexuella män som vill bli föräldrar och dela vårdnaden). Den heterosexuella mannens självklara ställning är hotad och när man är hotad blir man rädd. Rädslan övergår i aggressivitet och i värsta fall hat. Mannen tillhör definitivt inte det starkare könet.

Pudervippor!

Jag målade snödroppar med 3D-effekt och på motivbilden såg det läckert ut.

I verkligheten blev den inte bra.

Den kommer inte att vare sig ramas in eller hängas upp.

De från Gymgrossisten var till och med sämre än Rehabotekets. Stenhårda och helt utan följsamhet. Det stod inte om de säljs i par, så jag beställde 2 och fick 2 par. Retur.

Jag har 2 par Jabra-lurar som jag växlar mellan för att inte slita ut dem, men båda paren har börjat knasa sig. Jag har lyssnat sönder många par genom åren och jag vet inte längre om det beror på att mitt sätt att använda dem (ca 7 av 12 timmar av min vakna tid) är överdrivet eller om de är av dålig kvalitet (icke!). De är de enda lurar som inte har touch-kontroll som jag tycker är värdelöst. Jag kontaktade Dustin för att utnyttja garantin. Hittills har de haft en väldigt generös policy där jag har skapat ett ärende, skickat in lurarna och fått ett nytt par eftersom det har varit fel på dem. Den här gången var det annorlunda för jag blev direkt hänvisad till Jabras support för att bedöma om det fanns anledning att skicka in lurarna. Jag har full förståelse för att de har ändrat policyn eftersom den knappast kan ha varit ekonomiskt hållbar, men Jabras support har jag inte mycket till övers för eftersom den på (amerikansk) engelska. Att försöka beskriva tekniska knasigheter på engelska … Jag har försökt göra det skriftligt via den app som lurarna kräver för att kunna kopplas ihop med mobilen, men den supporten är av slaget där man hela tiden måste välja och begränsa felsökningen – inget svängrum – och svaret blev därefter: “Goddag yxskaft!” eller “Tack för ingenting!”. Den här gången provade jag att ringa och en klingande svensk röst bad mig välja alternativ. Hoppet steg! Kopplingston. “Hi! My name is Teresa..” och jag bröt samtalet direkt. Jaha, ja.

Pär har fick ett par lurar tillsammans med jobb-mobilen och han har aldrig använt dem eftersom han inte gillar in-ear-varianten. De är av märket MTUNE som är heeeelt okänt för mig och i en air-pod-modell med touch, men jag ska ge dem en chans. Han tipsade mig om ett par från SONY och jag lusläste informationen, men det står inget om kontrollerna.

Jag funderar mycket på för vem tillverkaren skriver sina specifikationer och beskrivningar? Det är inte för mig, en 57-årig kvinna som bara vill att de ska fungera, att de ska vara enkla att använda och ha ett bra ljud. Så här står det i beskrivningen av SONY:s superlurar: “Med Sonys nya Dynamic Driver X kommer du att uppleva fylligare sång och förbättrad detaljrikedom. Sonys HD Noise Cancelling Processor QN2e och Integrated Processor V2 ger låg distorsion och kristallklar ljudåtergivning. Andra förstklassiga ljudtekniker är Hi-Resolution Audio Wireless, DSEE Extreme för att skala upp all din musik och uppslukande 360 Reality Audio.” Det är ju löjeväckande!! Urfånigt!! Jag brukar läsa s.k. expertrecensioner och ett genomgående tema är musiken, musiken, musiken och lite om hur mobilsamtal fungerar. Har ljudbokslyssnare inga som helst krav på ljudkvalitet?! För att inte tala om alla som lyssnar på poddar. Ibland känner jag mig gammal.

September månads modell i vår almanacka i köket.

Den 11 augusti skrev jag om ett par gummikängor jag köpt. Jag ångrade det köpet och använde de inte utan returnerade dem. Jag köpte ett annat par från Footway som har lägre skaft och är mindre klumpiga.

Jag invigde dem i lördax och de fungerar bra för en promenad på 50 minuter, men trots att det inte regnade ihållande blev byxbenen blöta halvvägs upp till knäna. Jag får trycka ned dem innanför skaften nästa gång. Det viktigaste är att de inte är hala och det är de inte, jag provade på bl.a brunnslock som jag annars trippar runt. MBT-skor i all ära, men deras halkfria sula vid namn Wibram är allt utom halkfri. När det regnar kraftigt blir det mer eller mindre vattenplaning och om man ska slippa halka på vintern bör det vara så kallt att sulan fryser fast i underlaget.

Jag fixade naglarna idag, men vill egentligen skriva om förra besöket för 4 veckor sedan som var ett riktigt dåligt besök. Mina känselspröt vibrerade hela tiden. Jag upplevde henne som stressad och otålig. Klockan var 14 – ett välkänt dipp på arbetsdagen – och vädret hade tvärvänt från hällregn till 20-gradig bastu och jag kan föreställa mig att jag inte var den enda som kommenterade det, så om hon var leds på vädertjat hade hon min fulla förståelse. Hon gjorde illa mig med filen som hade en svart, grov yta nästan som en sandpappersfil. Det var den hon brukar använda, men hon brukar inte vara så otålig som den där dagen. Jag sa inget. När hon var färdig sa jag bara att det var fint vilket var ett svalt betyg från min sida. Jag hade inte hunnit långt på väg hem när jag såg att ena tumnageln saknade glans, den kändes sträv. Det har hänt tidigare och då har jag fått komma tillbaka nästa dag och fått det åtgärdat, men den där gången orkade jag inte. Jag var trött efter de 2,5 timmarna det oftast tar och hade ont i ryggen och som tur var hade jag valt en ljus färg där det inte märktes. Men jag visste. Väl hemma inspekterade jag fingrarna. Jag hade 5 sår efter filen varav 2 behövde plåster. Tummarnas nagelband kändes ömma. Det var INTE ok med tanke på de 800 spänn jag betalat!

Att säga ifrån och att riskera en konflikt är något jag alltid drar mig för, men jag tränar på det och när jag pysslat om mina händer bestämde jag mig för att ta upp det vid nästa besök. Jag hade 4 veckor på mig och jag hann ändra mig flera gånger, men när det var dax att gå dit idag kände jag mig lugn. En av alla mina terapeuter lärde mig att använda jag-budskapet. I stället för att säga “Du gjorde ett dåligt jobb.” som uppfattas konfrontativt, ibland aggressivt valde jag att säga att jag fick flera sår och “Jag uppskattar om du är lite försiktigare den här gången.”. Hon tog det på rätt sätt och svarade att hon skulle vara så försiktig hon kunde och det var hon för hon tog en mindre rivig fil och hade ett lugnare tempo. Inga sår och nagelbanden mår bra. En inte oviktig faktor är att jag hade tid klockan 10, före lunch och i början av hennes arbetsdag, så jag kommer att boka den tiden i fortsättningen om jag över huvud taget ska fortsätta för en nagel är matt även denna gång. Att rätta till det tar ca en halv timme och jag … IDS inte helt enkelt.

“G’day, mate!”