En andra chans

“Låt mig ta din hand” av Tove Alsterdal med Angela Kovacs som uppläsare. Jag har läst Tove Alsterdals 2 andra böcker och tyckte att de var väldigt bra. Den tredje boken valde jag att lyssna på. Jösses, vad deprimerande den var! Jag pallade kanske 1 timme. Det var nån gång i vintras. Nu ville jag ge den en andra chans och det ångrar jag inte! Den är fortfarande smådeppig i början med människospillror och trista miljöer, men den är intressant och sedan blir den spännande. Helen skäms för sin familj. En alkis till farsa, en opålitlig syster som strävar efter ett liv fyllt av passion och en mamma som försvann i Argentina när Helene inte var mer än 3 år. Hon har kopplat bort den delen av sitt liv fullständigt, men när hennes syster Charlie dör sipprar allt tillbaka och Helene kan inte låta bli att bli nyfiken på vad det är systern har hittat om deras mamma och till slut sitter hon på ett plan till Buenos Aires. Handlingen hoppar mellan 1970-talets Argentina och nutiden och bit för bit får man veta vad som hände med Helens och Charlies mamma.

Beskrivningarna av hur det var att leva i Buenos Aires under militärdiktaturen får mig att tänka på nazismen eller ISIS. Allt som kunde tolkas som att man ifrågasatte styret gjorde att man “försvann” vare sig det handlade om en student som var spydig mot en lärare eller någon som helt öppet protesterade. Historien visar om och om igen att den sortens styre inte fungerar. Den ber om att ifrågasättas och kommer att stöta på motstånd. Att riskera att hamna i militärens klor med förhör och tortyr skulle ha hindrat mig från att ens pipa. Jag är inte modig på det sättet.

Angela Kovacs gör ett bra jobb både med berättande text och dialog och hon har koll på uttalet av Argentinska namn. En av mina favoriter.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.