Susande

I torsdags var Pär och jag i Stockholm och shoppade. När hände det senast? De gånger jag har varit i Stockholm de senaste åren har jag kilat längst Vasagatan, Gamla Brogatan och upp till Fysioterapiteamet som längst. Vi hade tänkt åka tåg och strosa runt i Stockholm, kanske äta lunch i Kungsträdgården, men på grund av värmen tog vi bilen. Vi parkerade vid Klara Ö och tittade till svärfars lägenhet och krukväxter eftersom han är på Öland större delen av sommaren. Klarabergsgatan är helt omgjord och biltrafiken är borta. Endast buss- och spårvagnstrafik – det gillar jag! Att röra sig längs Drottninggatan vid 11-tiden när det är molnfritt och 30 grader är … obeskrivligt outhärdligt!! Vi smög längst väggarna i skuggan som bara blev smalare ju högre solen steg. Dröjde inne i affärerna i luftkonditioneringen. Jag köpte ett par jeans hos Lindex och ett par byxor som nästan är som leggings på KappAhl. Kläder är ett nödvändigt ont och förutom byxor beställer jag precis allt på nätet, men den här gången gick det inte att undvika provrummets fasa. I början av 90-talet introducerade KappAhl sitt eget XLNT i större storlekar och det märket var väldigt bra. Nu har det blivit riktigt, riktigt uselt. Hela KappAhl suger faktiskt. Lindex också vad gäller stora storlekar även om deras jeans-utbud var bra. Den huvudsakliga anledningen att åka till stan var te och det köpte jag rejält av! Vi tillbringade ungefär 1,5 timme i smältdegeln innan vi flydde tillbaka till bilen och körde hem. Vi var helt färdiga efteråt.

Idag har det varit en värmetopp på 31 grader och nu börjar värmen ta ut sin rätt. Jag sover inte bra och matlusten minskar. Jag hämtade ett paket nere i centrum och tog med en vattenflaska trots den korta sträckan och jag tryckte mig fast i de skuggiga partierna, men det var vidrigt! Det går inte att vara ute! Bordsfläkten får jobba hela tiden, likaså fläkten i vardagsrummet de stunder jag är där. Värmepaniken ligger och lurar, men tack vare att vallningarna minskat till värmepåslag, så lyckas jag hålla den stången, men utan fläktarna vet jag inte hur det hade gått… Pär har åkt till Öland igen, hans sista semestervecka. På tisdag är det årsdagen av svärmors död och svärfar behöver stöd och sällskap.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.