Som en kalv på grönbete

Jag har varit utomhus idag – tralalaaa! Rubriken är en aning missvisande om man tänker sig en ystert skuttande kalv för det handlade inte om något ystert skuttande – jag har inte fler fötter att stuka nu – utan om en promenad tur och retur Salem, 2 x 20 minuter. Varken minusgrader eller frost idag utan 8 plusgrader och regnjackan. Foten har repat sig oväntat bra och jag kunde gå på den obehindrat redan i onsdags och inte har jag fått ont efter dagens runda heller. Sträckningen av höger bröstmuskel höll i sig obehagligt länge och i onsdags – det hände mycket i onsdags! – misstänkte jag att det handlade om ett brutet revben eftersom jag hade svårt att t.ex. dra djupa andetag utan att det kändes av, men nu har det rättat till sig.

Mitt introverta jag blev chockat av att konfronteras med så många människor. På apoteket fick jag vänta i alla fall 10 minuter innan jag fick mina Stilnoct. Det var varmt och tjattrigt och foten värkte så smått. Utanför ICA hade Röda Korset nån sorts jippo med damer med insamlingsbössor och försäljning till förmån för de sämre lottade. Inne på ICA var det oxå livat och jag plockade åt mig det jag behövde av tulpaner, bananer, Cillit Bang och blockljus kryssande mellan kundvagnar och personal för att hamna i fel kö. Det var som att springa in i automatiska dörrar som inte öppnas. Mannen i kassan var … såååå … lååångsam … och … kunde … sänka … humöret … på … den … mest … levnadsglada … med … sitt … trötta … “Heeej…”. Han fick mig att tänka på Ross i det allra första avsnittet av “Vänner”. Mitt introverta jag knuffade mig i ryggen hela vägen hem.

Ett ljus med en varg på! Jag kunde inte stå emot. Det blev även ett med en uggla på.
Ett ljus med en varg på! Jag kunde inte stå emot. Det blev även ett med en uggla på.

Jag har använt massagebältet varje kväll. 15 minuter shiatsu-massage som är ljuvlig! Ryggen har känts bättre och jag har inte haft känslan av spik i ryggen trots att den stukade foten har tvingat mig till att sitta mer än jag tycker om.

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har 1 marsvin (status juni 2016; vi har aldrig tidigare haft färre än 2). 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.