Blonde

Det finns 2 skådespelerskor som fascinerar mig: Greta Garbo och Marilyn Monroe, men jag tycker inte att någon av dem var bra på det de gjorde. För några år sedan läste jag ett par biografier om Greta Garbo och skrev om henne i bloggen. När det gäller Marilyn Monroe lyssnar jag på “Blonde” av Joyce Carol Oates (ännu en av Nobelpristagarna som jag har svårt för) med Angela Kovács som inläsare. Jag försökte läsa den för flera år sedan, men tycker att den är lättare att ta till mig som ljudbok. Angela Kovàcs gör ett bra jobb. Den är en tegelsten på drygt 41 timmar!

Boken är ingen biografi även om den innehåller mycket fakta. Jag har aldrig fått uppfattningen att Marilyn Monroe var varken uppskattad eller hyllad som skådespelerska. Både hon och Greta Garbo ansågs vara födda att agera och jag undrar vad det baserades på? Däremot tjatas det i oändliga om deras utseenden. Gåtfullt vacker respektive sexig, sexig, sexig.

Tillbaka till “Blonde”. Jag blir sorgsen när jag lyssnar på Norma Jean Bakers liv, både barndomen, livet som ung vuxen och hennes korta och intensiva karriär. Det fanns aldrig någon pappa med i bilden. Mamman var psykiskt instabil och långt ifrån den fasta punkt ett barn behöver och förtjänar. Mormodern blev ett motvilligt substitut, men när hon dog hamnade Norma Jean på barnhem. Fosterhem där hon utnyttjades som arbetskraft. Hennes bräckliga självförtroende och längtan efter kärlek, värme och uppmärksamhet gjorde att hon alltid var trevlig och aldrig stod upp för sig själv. Alla utnyttjade hennes naivitet. När mannen i fosterfamiljen blev närgången giftes hon bort vid 16 års ålder 1942.

När hennes man drog iväg för att försvara sitt land tog hon tillfället i akt att skaffa ett jobb och bo ensam. En karriär som fotomodell där hennes oskuld än en gång gjorde att hon inte förstod att bilderna var allt annat än sedesamma eller att hon blev snuvad på pengar. Sexig, sexig, sexig. Hennes mamma fick diagnosen paranoid schizofreni och den sjukdomen är ärftlig. I boken blir det tydligt att filmvärldens krav på att ge Norma Jean Baker ett nytt namn ledde till att hon blev kluven i två. Det hon såg på foton och i filmer kändes aldrig som Norma Jean. “Det där är ju inte jag!” utbrister honom ofta när män (en ännu mer mangrisig miljö än dagens) tyckte att hon såg ut som ett fnask. Visserligen sexig, men likafullt ett fnask. Alla dessa män som fattade beslut över hennes huvud om allt från namn och kläder till kontrakt som gav filmbolaget miljoner medan hon alltid fick låna pengar för att klara sig.

Var det i samband med skapelsen av Marilyn Monroe och hennes vätesuperoxid-blekta hår som begreppet “dum blondin” skapades? Norma Jean/Marilyn var definitivt inte korkad! Hon jobbade hårt för att bli en bättre skådespelerska genom kurser, lektioner och fysisk träning. Hon läste mycket bl.a. de ryska klassikerna (som jag själv aldrig lyckas med). Hon ville spela på teatrar eftersom det kändes mer äkta. Om hennes självförtroende inte varit så oerhört skört och hon vågat stå upp för sig själv hade hon kanske lyckats ta sig från Hollywood till teatern och, vem vet, levt än idag?

Det är 15 timmar kvar av boken. Just nu är hon gift med basebollstjärnan Joe di Maggio. Sedan kommer Arthur Miller som faktiskt var en pjäsförfattare och det var det som gjorde att Norma Jean/Marilyn drogs till honom. Efter det kommer John F Kennedy in i bilden och resten är historia.

Fotot på bokens omslag är vackert. Skörheten och vilsenheten är tydlig. Hollywood förstörde henne. Jag vet inte hur tjockt pansar som behövs för att överleva där, men Norma Jeans pansar var tunt, alltför tunt.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.