Ordkonstnär

Efter lunchen kände jag mig ämlig. Förkylningen däbbde iged däsad och gjorde att jag fick andas genom munnen och slemmet tryckte mot pannan. “Snoriga Sture” med Robert Broberg dök upp bland all gegga.

Det kändes genast bättre! Den får vara min signatur de närmaste dagarna. På samma album finns “Gummimadrassen” som är vansinnigt fnissig och jag älskar säckpiporna. Lyssna!

Han var en ordkonstnär och utnyttjade och tänjde och bände språket på samma sätt som August Strindberg och Povel Ramel. Han har lämnat ett tomrum efter sig… Han är otroligt söt på den här bilden!