Aprilväder de luxe

Jag promenerade idag. Det blev inte så långt som jag hade planerat eftersom jag kände av ännu ett skavsår, men det var skönt att komma ut. Så skönt! Det var skumt ute. Tvärmulet på ett sommaraktigt sätt samtidigt som vindarna var kalla och 7 grader. Strax efter jag kommit hem blev det skumt, nästan mörkt. Flera gånger hörde jag ett muller som jag först trodde att jag inbillade mig och sedan kopplade till någon av alla byggplatser runt om. Sen förstod jag att det var åska! I början av april och med bara 7 grader?! Det dundrade rätt rejält och sedan kom en kort och intensiv hagelskur. Aprilväder de luxe!

Våriga blomster vid gymnasiet.

PS. Det har känts bättre idag. Axeln har inte gjort ont, teet har varit gott och jag har modifierat charktallriken.

Tråkigt

Idag har jag haft tråkigt. Det är inte ofta det händer och jag ser fram emot att den här dagen ska ta slut. Jag vaknade med igentäppt näsa, tandvärk och jävligt ont i en axel (det är förmodligen pga. hur jag har suttit). Jag hade ingen – absolut INGEN – lust att gå ut eftersom jag är så leds på skavsår och jag inte varit utanför dörren sedan i onsdags. Det blev te och läsning i stället. Jag har inte orkat duscha trots att jag känner mig sunkig. Ingenting har varit gott, inte ens charktallriken till lunch och jag befarar att dagen är här nu – dagen när jag faktiskt har tröttnat på charktallriken. Vad fanken ska jag nu äta som inte får mig att gå upp i vikt?! 3 kannor med te där den första var för stark och de andra två smakade varmt vatten. Jag sov en timme på eftermiddagen, men jag kände mig inte piggare efteråt. Uää!

Spädbarnsdöd

”Mot alla odds” av Angela Cannings och Megan Lloyd Davies är verklighetsbaserad och handlar om Angela och hennes man Terry som förlorar 3 barn i plötslig spädbarnsdöd. När det tredje barnet dör fattar polis och sociala myndigheter misstankar och Angela åtalas för mord på alla 3 barn. Det är en mardrömssituation som jag inte ens kan föreställa sig och boken skulle ha kunnat vara riktigt bra om den hade varit bättre skriven. Som så många andra i den här genren. De första 100 sidorna var bra, men sedan blev upprepningarna för många, omskrivningar av samma känslor. Jag läste inte ut den. Jag köpte den på Bokbörsen och när jag funderar närmare är det bara 1 bok därifrån som har varit bra (”Domedagsboken”). Hm.

Hemlisar & intriger

”Belgravia” av Julian ’Downton Abbey’ Fellowes. De som följer min blogg vet att jag tycker att ”Downton Abbey” är världens bästa serie alla kategorier, så då är det inte så förvånande att jag kastar mig över ”Belgravia” som utspelar sig i London på 1840-talet.

Berättelsen har sina rötter i en balkväll 1815. Hertiginnan av Richmond har bjudit in alla familjer som räknas plus en och annan som inte räknas. Ett kärlekspar och en händelse som får långtgående konsekvenser för två familjer. Handlingen fortsätter 25 år senare. De två familjernas liv har gått vidare, men inte utan att sätta spår och när deras vägar korsas till följd av dåligt samvete börjar intrigerandet. Jag skriver inte mer än så eftersom det är svårt utan att börja nysta i familjeförhållanden, men du som gillar historiska romaner utan alltför mycket sliskromantik och plågade hjärtan kommer att uppskatta den här.

Det här är en roman med många namn och släktförhållanden och jag har – som vanligt – svårt att hålla reda på alla, men det förtog inget av upplevelsen och det var en upplevelse i allt från det faktum att jag kostade på mig boken som inbunden till den avslutande punkten. Det fanns de jag verkligen tyckte om, de som jag avskydde och de som vann i längden. På ett sätt är det en feel good-roman, men av högre kvalitét. Miljöerna är levande och dialogerna känns naturliga. Julian Fellowes har haft hjälp av en historisk konsult precis som i ”Downton Abbey” och allt känns trovärdigt. Det finns fördelar med att leva 2017, men det jag uppskattar med historiska romaner är tempot; man tog promenader – inte powerwalks, man skrev brev och var inställd på att inte få svar direkt, man höll på privatlivet i stället för att fläka ut allt i tid och otid och så uppskattade man hyfs och artighet.

Jag börjar tycka om inbundna böcker. Pocket har känts enklare att hantera på grund av att jag får ont i händerna emellanåt, men den ställning jag oftast läser i innebär att jag har boken liggande på bordet lutad mot glasögonfodralet och när den är inbunden behöver jag inte använda händerna särskilt mycket. Hm. Inbundna böcker är dyrare och tar mer plats och det känns ännu värre de gånger boken inte visar sig vara något att ha. Hm. Jag funderar vidare!

Pizza

Promenad. 85 minuter varav 25 minuter var njutbara. De nya MBT-skorna för inte med sig någon glädje. Inga knivar i hälen, men fortfarande ett skavsår och på den andra hälen finns en blåsa. Tårna domnar bort trots att jag inte drar åt snörningen. Jag kände mig gråtfärdig. Att det ska vara ett sånt jävla krångel med fötter och skor!!! Jag är leds!!! I morgon ska jag ta en vilodag. Man ska respektera sina kroppsdelar och mina fötter vill inte tvingas ned i de skorna igen.

Finns det någon som vet vad blomman heter?

Pär och Elin köpte pizza till middag och jag hakade på. Det var inte så gott. Det var en calzone i barnstorlek och jag åt 2/3 och jag ångrade mig efteråt. Jag har kommit ifrån den sortens mat. Det är inte gott och det känns inte bra efteråt. Tankarna gick i den här stilen: antingen kunde jag fortsätta på den onyttiga stigen och tjuvstarta på fredagens choklad och ostbågar eller så kunde jag fokusera på den positiva känslan från igår och utnyttja mättnadskänslan som pizzan ändå gav och hoppa över kvällsmålet. Jag valde faktiskt den hälsosamma varianten.

Association om klackar

Vägning: 98,5 kg som innebär en minskning med 1,8 kg den senaste veckan! Ålrajt!! Det är den största minskningen sedan starten och jag kan inte säga att jag begriper varför, men jag är inne på rätt spår och kommer inte att ändra på något. Ja, jäklar… Mitt humör är avsevärt bättre och jag funderade på att sätta klackarna i taket. Klackar i taket får mig osökt och varje gång att tänka på ”kott-iljongen” från ”Grodan Boll och Kalle Stropp på svindlande äventyr”. En film som Elin gillar så mycket att hon börjar fnissa redan under inledningen. Jag hittade den på YouTube och den börjar 7 minuter 49 sekunder in i klippet, men hela klippet är sevärt. Mycket nöje!

Jag tränade med gummibanden idag, ett mediumpass. Jag var inställd på att uppvärmningen och benövningarna skulle kännas tunga med tanke på förkylningen, men den satt tydligen i armarna för några övningar orkade jag inte genomföra helt och jag kände mig till och med småyrslig. Nu har jag gått ned drygt 9 kg och det känns i kroppen. Den är lättare och mer rörlig, mer samarbetsvillig och så är ju orken en helt annan. Det är definitivt läge att sätta klackarna i taket!

 

Fortsatt trögt

Min hälsocoach var sjuk, så dagens träff blev inställd. Inte mig emot. Det känns alltid som att jag måste visa att jag gör framsteg och just nu känns det mest som om jag går baklänges… I morgon är det veckovägning och då kommer jag att ha 3 alternativ: viktökning innebär att jag måste ändra något ev. frukosten, om vågen visar plus-minus-noll kommer jag att skärpa mig i största allmänhet och om jag har gått ned i vikt kommer mitt humör att förbättras.

Jag tog mig ned till Garnudden och gick den långa slingan. Det är skönt där ute och det var underbart fritt från tvåbeningar. Skavsåret är kvar och det var smått blodigt efteråt, men känslan av knivar har minskat. Jag fick en ny blåsa på andra hälen. Jag promenerade igår oxå och som tur var gick jag min kortaste runda för det var allt annat än skönt. Det är fortsatt segt, på gränsen till tröstlöst.

Pär hade lyssnat på vetenskapsradion och de hade pratat om björnar och hur deras system är uppbyggda med hänsyn till att de ligger i ide halva året. De har 2 olika flora i tarmarna; en för ide och en för vakenhet. De varken äter eller dricker eller uträttar sina behov och det tar bakteriefloran hand om; njurarna tar inte stryk. De går ned i vikt när de ligger i ide och det är endast fettet som försvinner – det som de ätit upp sig med när de varit vakna – för de förlorar ingen muskelmassa. Dessutom är det ju då honorna är dräktiga, men fostren utvecklas som de ska. 1. De får sova den mörka tiden av året. 2. De går ned i vikt under tiden. 3. Ungarna är vansinnigt söta! Jag vill vara en björn!

Kolmården midsommaren 2016.

PS! Pär har satt upp en ny, skat- och kattsäker holk och det är ett blåmespar som har flyttat in.

Visste ni att …

… ett marsvin som bor ensamt blir mindre stressat av att inte hanteras/gosas med? Marsvin som lever med en flock får en grundtrygghet och klarar hantering bättre. Bibbi har bott ensam i 1 års tid och mår faktiskt prima! Hon är pratig och nyfiken, matglad och – överraskande nog – mindre skygg. När jag sitter på golvet för att städa buren håller hon mig alltid sällskap jämfört med hur hon såg till att hålla sig i motsatt ände på den tiden hon bodde med Mimmi. Vi pratar med henne och handmatar med diverse godsaker, men det är sällan vi gosar med henne.

Elin kände sig frusen, så hon lyfte upp Bibbi och stoppade nästan in henne under tröjan. Bibbi var helt lugn och det syns på hennes blick. 
Bibbis fina tryne.

Jag var ute med stavarna idag. 60 minuter, 4,2 km (5,3 utan stavar). Jag tog de nya MBT-skorna och det var knivhugg i hälen de första 10 minuterna, men sedan gick det riktigt bra. Det var en ganska skön runda och nu verkar kroppen ha vant sig vid stavarna för jag blev inte alls trött i armarna. Den långärmade nya tröjan från Àhkka var väldigt skön!

Panik. Ångest. Jag känner mig fet igen och har faktiskt – helt ärligt – svårt att tro på att jag verkligen har gått ned 7 kg för det känns inte så längre. På måndag ska jag träffa IB för den första uppföljningen dvs. inte stödsamtal. Målet med de 3 första månaderna var att gå ned 10 kg och det målet kommer jag inte att nå, men då räknade vi i och för sig med att jag skulle genomföra 3 veckors rivstart med enbart måltidsersättning och det vet vi ju hur det gick… Jag försöker att inte fundera så mycket på det här just nu utan väntar till på måndag och då kan förmodligen IB ge mig råd och peppa mig. Och väga mig och mäta midjemåttet…

PS. Jag gjorde Högskoleprovet ordförståelsetest och fick 19 av 20. Jag missade ”deduktion” som tydligen är det samma som ”härledning”. Har aldrig hört det ordet, inte på svenska.

Kläder, strumpor och vår gård

Jag försökte promenera igår, men skavsåren på hälarna – speciellt den högra hälen – hindrade mig från att komma längre än till soprummet där jag åtminstone blev av med soppåsarna. Blåsan sprack och det kändes som en kniv i hälen. Det tog en evighet att gå tillbaka. Jag blev besviken, arg, leds och fick ångest. Jag bytte kompress på hälen, gjorde en kanna te och satte mig och läste. Friden infann sig efter en stund.

Idag gjorde jag ett nytt försök och det var nödvändigt för jag hade 3 paket att hämta varav 2 med påminnelse och så behövde jag handla. Jag tog faktiskt de gamla, döda MBT-skorna som är mjukare. Det kändes i hälarna i början, men när smärtan gick över fick jag upp farten och det var så skönt att komma ut! 1 paket hos ICA, 2 paket hos Bamses och så ryggsäcken full från Konsum. Det blev lite packåsna med ryggsäck, 1 matkasse, Ellospaketet och en tygkasse med de 2 andra paketen.

Jag har länge efterlyst snygga träningskläder i stora storlekar, men har tröttnat på att leta. Det är särskilt tröjor i funktionsmaterial jag har saknat. Döm om min glada förvåning när jag hittar snygga funktionströjor i min stora storlek hos Ellos. En långärmad tröja och en t-shirt och de är faktist i en storlek mindre än tidigare. Gudrun Sjödéns kläder har jag sneglat på länge. Jag gillar färgerna och så den lösa, bekväma stilen, men kläderna är inte billiga och det har heller inte funnits stora storlekar. På något vänster halkade jag in på hennes sida härom kvällen och upptäckte avdelningen XXL. Jag gjorde min första beställning: en kofta i rött, en randig tröja i gult och grått och en långskjorta i blått. Tyvärr, visade sig både tröjan och skjortan vara restnoterade. En annan rolig websida är Strumplandet. Mängder av strumpor i alla möjliga material, mönster och färger. Jag beställde en hel drös för ett tag sedan och nu har jag ett lager att ta av.

Mina absoluta favoriter. Jag blir glad av dem!
Av någon okänd anledning fick jag ett halsband utan extra kostnad från Gudrun Sjödén. Inte min stil alls och jag blev jäkligt förvånad när jag såg att det kostar 195 spänn!! Det ser ut som nåt vilken dagisunge som helst kan sätta ihop.

Vår gård ser allt annat än lajbans ut, men jag försöker trösta mig med att den är under förändring. Alla träd som skulle slaktas har slaktats och de 2 senaste veckorna har en firma arbetat – väldigt sporadiskt – med att få bort stubbar och rötter. De har forslat hit jord och jag antar att pinnarna som sticker upp markerar var de nya träden kommer att planteras.

Jag tar för givet att vi kommer att få en ny gräsmatta oxå…

2 helt olika böcker

”Vindens skugga” av Carlos Ruìz Zafon. Den här boken kom ut första gången för 16 år sedan och tillhörde då kategorin Böcker Du Bör Läsa. Jag har absolut för mig att jag köpte den som inbunden och försökte läsa den, men den gick över huvudet på mig. Om det är så att jag faktiskt har haft den, så har jag dumpat den i Den Stora Utrensningen för några år sedan. Nu har jag läst den i pocket och den var så bra!

Daniel Sempere får följa med sin pappa till De bortglömda böckernas gravkammare där han får välja en bok för att adoptera den, ansvara för den, besjäla den. ”Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som har läst den, levt sig in i den och drömt om den. För varje gång en bok byter ägare, för varje gång en ny läsare låter sin blick glida över dess sidor, växer sig bokens själ allt starkare.” Boken heter ’Vindens skugga’ och är skriven av Julián Carax. Daniel blir besatt av den och vill veta allt om författaren och andra böcker han har skrivit, men det visar sig vara svårt. Ingen vet vart Julián Carax finns eller om han ens lever och hans böcker har blivit brända. Varför? Vem är den fruktade kommissarie Fumero vars namn hela tiden dyker upp?

Vilken berättelse och vilka härliga karaktärer! Språket är härligt och även om jag inte kan spanska vet jag att det är en bra översättning. Den är smårolig oxå med fyndiga dialoger. Varm och mänsklig, spännande och sorglig och med en underbar avslutning. Det är den sortens bok som jag önskar att jag inte hade läst, så att jag fick läsa den för första gången en gång till. Jag tillhör dem som kan läsa en bok flera gånger och varje gång brukar jag upptäcka något nytt.

En helt annan bok heter ”Till fots: världens bästa motion” och är skriven av Maj-Lis Hellénius och Ola Skinnarmo. Den handlar kort och gott om att promenera, gå, vandra, flanera, strosa. Det är en lättläst bok med korta texter på vänstersidorna och en bild på högersidorna. Den handlar om hälsoaspekter, olika sätt att få in motion i vardagen, men framför allt handlar det om varför promenader är att föredra framför andra motionsformer. Det kan vara stimulerande att stöta på meningsmotståndare, men det är riktigt uppiggande när någon har precis samma inställning och åsikter och Hellénius/Skinnarmo och jag älskar att promenera.