Kategori: Hälsporren

Belastningsproblem

Dax för laserbehandling igen. Eller inte. Jag sov dåligt och var äckeltrött i morse; halvsov vid frukosten. Ont i hälen, i hela foten, upp i benet. När jag kommit till stationen stannade jag utanför spärrarna eftersom det var nästan 10 minuter innan tåget skulle gå och för att det redan var en hel del folk inomhus innanför spärren. Jag visste inte hur jag skulle stå utan att få ont. Jag är på väg att utveckla belastningsproblem i höger ben eftersom jag undviker att stödja på vänster fot. Det skulle inte fungera. Det gjorde för ont. Jag vände om, tog hissen ned, handlade som planerat på Konsum och stapplade hem (ingen överdrift!). Jag gjorde te, dunsade ned i soffan och blev kvar där. Det känns bättre att ha foten i högläge. Klockan 11 kroknade jag och sov i soffan 1 timme. När jag sitter ner rör jag på foten då och då; vickar, cirklar och sträcker. Varje gång jag reser mig stretchar jag båda vaderna eftersom hälsporren har gett sig till känna även i höger häl. När jag går omkring tjatar jag på mig själv att gå normalt och inte halta eller lägga tyngden på utsidan av foten eller att vrida foten i självförsvar mot smärtan. Vänster vadmuskel har hårdnat, på gränsen till kramp. Tigerbalsam, stretching och normal gång. Jag har fått en ny tid för laserbehandling den 13:e. Det har inte varit någon bra dag…

Flyt

Dax för en laserbehandling och ny tejpning. På vägen dit hade jag inte ont, men på vägen hem… Jag tog mig upp för vår trappa med stora besvär och stapplade in genom dörren. En ny investering i en innersula för hälsporre som även har pelotter (uppbyggt förfotsstöd). På ditvägen kändes det finemang, men på hemvägen kunde jag lika gärna ha varit utan sulan. Det är förmodligen laserbehandlingen som triggar smärtan. Sedan den förra behandlingen i måndags har jag inte tränat någonting. Jag har städat lite i Läsrummet och målat 4 smålister, men annars har jag bara suttit eller legat och visst 17 minskar smärtan. Igår for jag runt här hemma, mer eller mindre, smärtfri.

Plötsligt händer det: SL fungerar och klickar och ger en mäktig känsla av flyt! Jag valde att ta ett morgontåg som inte lämnade utrymme för förseningar – spänning i vardagen! – , men som skulle göra att jag slapp vänta 20 minuter hos sjukgymnasten. Tåget susade fram obehindrat, jag klev av och satte fart och kom fram med 3 minuter till godo. När jag skulle hem hann jag precis med ett tåg och susade hela vägen till Tullinge där jag klev av för att invänta ett nytt tåg den sista sträckan och visst, det blev så till följd av förseningar, men det kändes inte besvärligt. Faktum var att tågföraren tipsade om att hoppa av i Tullinge i stället för i Tumba för att slippa behöva byta perrong. Man bugar och tackar!

Det är 2 månader sedan Selma lämnade oss…

 

 

Nedslagen

Den andra laserbehandlingen och med ökad intensitet. En lätt känsla av värme. Tejpning. När jag beklagade mig över smärtan förklarade han att det är som med ett skavsår som man hela tiden pillar på och på så sätt försenar läkningen; varje gång jag går en längre promenad än 20-25 minuter triggas inflammationen och läkningen försenas. Två steg framåt, ett steg tillbaka.  Styrketräningen får oxå stryka på foten eftersom den innebär att jag belastar hälen långa stunder. Jag känner mig nedslagen. Som grädde på moset har jag gått upp ett drygt kilo den senaste veckan och det är INTE godkänt! Panik eftersom jag inte bör träna som jag brukar. Jag får göra som jag brukar: jag taggar ned, drar mig tillbaka och omgrupperar mina styrkor. Jag tänker vila så mycket som möjligt och hålla stenkoll på vad jag äter. Nolltolerans! På väg tillbaka till tåget lyckades jag stå emot att köpa varm choklad hos Vetekatten trots att minusgraderna inspirerade. På Konsum lyckades jag stå emot de vaniljfyllda munkarna och småkakorna och chipsen och till och med chokladen. Jag vill vräka i mig, men är medveten om att jag inte skulle må bra efteråt. Mentalt. Ingen kan säga att jag inte har karaktär!

Laser

Kroppens celler mår bra av ljus även cellerna nere i hälen. Mina hälceller fick en första laserbehandling idag för att de ska vakna till liv och sätta fart på blodcirkulationen och läkningen. Det tog ett par minuter och kändes inte mer än yttepytte känsla av värme på utsidan av hälen. Klart! Nästa besök på måndag.

Jag hade huvudvärk redan när jag gick hemifrån och jag var trött. Efter behandlingen var hälen öm och trots att jag gjorde mitt bästa för att inte felbelasta som kompensation hade jag ont i hela underbenet när jag väl kom hem. Treo och en mugg te och efter lunchen gick jag och lade mig i sängen. Det är så skönt att kunna sträcka ut ordentligt och att hela kroppen får stöd. Jag vaknade vi 17-tiden när Pär kom hem. Det har inte varit någon bra dag idag…

 

Sänkt

Drygt 20 minuters promenad till apoteket och 30 minuters promenad hem via Konsum och det var inte skönt. Medvind ena vägen som gjorde att vinterjackan kändes för tjock och så motvind hela vägen hem som fick skräp att virvla in i ögonen och kinderna att stelna av kyla. I lördags vaknade jag och var förkyld igen. Jag har varit sänkt hela helgen och efter dagens ansträngning somnade jag sittande i soffan i närmare 2 timmar! Överjävligt ont i hälen efteråt. Det känns som en spik i foten. Och så hostar jag igen…

Lakrits

50 minuters promenad som var skön även om jag var och är trött och hade svårt att komma ur sängen i morse. Eftersom jag duschade efteråt tog jag bort tejpen på hälen och jag har haft mycket ondare efter det. Jag har försökt tejpa själv, men inte fått till det.

Det är ett bra tag sedan jag kostade på mig att beställa från Laritsroten. Nu har jag så jag klarar mig några helger.

Tejpning

Jag var hos sjukgymnasten, JA, hos Fysioterapiteamet idag. Det tog 50 minuter och vi enades om att tejpa hälen idag och nästa vecka ska jag få den första av 4 laserbehandlingar. Laser är skonsammare än stötvågsbehandling och passar bättre i nuläget eftersom hälen är väldigt irriterad och svullen. Det var hösten 2013 som jag stötvågsbehandlade högra foten och då hade jag haft ont sedan januari vilket innebar att inflammationen hade hunnit plana ut och stagnerat och då fungerade stötvågorna som satte fart på läkningsprocessen och blodflödet. Förmodligen har jag inte mer ont den här gången. Skillnaden är att jag var uppmärksam på symtomen och får hjälp i ett tidigare skede. Det är fettet i hälkuddarna som har tryckts ut mot sidorna och därför inte ger den stötdämpning som förhindrar smärtan. JA:s tejpning, med vanlig sporttejp, gör att hälkuddarna förblir ihoppressade och håller kvar dämpningen. Tejpningen är inte alltför avancerad och jag kan göra den själv t.ex. innan jag ska promenera. MBT lindrar besvären från hälsporre, men de saknar den uppbyggnad i hålfoten som avlastar “fotbladet” och det är nog därför de skorna inte fungerar just nu.

Den del i hålfoten som jag kallar “fotblad”.

 

Kaninmatare

Jullovet för de som studerar är slut och Elin hade sin första och långa dag idag, 8 till 17. Jag fick rycka in som kaninmatare. 20 min promenad till Lilla Pärlan i ett bra tempo. “Hallå, Mio! Det är bara jag – mormor.” Han var ute och efter en stund kunde jag se att han kikade in i hallen där jag stod dubbelvikt som en fällkniv medan jag knöt av mig skorna. Förhoppningsvis kände han igen min röst. Jag gick in och pratade hela tiden medan jag plockade fram några saker jag haft med till Elin och öppnade upp persiennerna lite. När jag böjde mig ned kom han fram och nosade försiktigt på handen. “Är du hungrig?” frågade jag och gick fram mot buren där Elin hade mätt upp pellets i skålen. Det var han förstås. Han hoppade in i buren innan jag ställt in skålen och så stängde jag in honom som Elin bett mig att göra. Ingen svettframkallande insats direkt, men det var mysigt att se honom igen. Det tog 40 minuter hem igen via Konsum och jag fick mer och mer ont i hälen; så pass att det strålade upp längs benet. Väl hemma sög jag tag i en av gångstavarna – en gammal som inte är fjädrande – och använde den som käpp. Jag satt en lång stund med massagebollen. Försiktigt och inte alls med samma tryck som jag brukar använda och i vissa lägen kändes en skärande, ilande smärta. Jag känner mig gråtfärdig nu när inte ens MBT fungerar som lindring!

Mio ser onekligen alert ut med de öronen.

Prövning

IKEA. Om jag ska kunna ta mig från entrén via alla “handelsstopp” och ut på andra sidan utan att tänka “Hata. Hata. Hata!” krävs det att jag är i toppform både fysiskt och psykisk och hur ofta är jag det? Vi åkte till IKEA idag mest för att Elin behövde köpa en del till Lilla Pärlan, men jag passade på att plocka på mig kökshanddukar, glödlampor och en fruktskål (om inte annat så för att hålla ångesten stången). Pär och jag kikade även på en extra säng och fåtölj till Läsrummet. När vi har tragglat oss igenom kringelkrokar i en smått klaustrofobisk labyrint utan att hitta de glasburkar som Elin ville ha och frågar en anställd och får förklarat att vi, i princip, måste traggla oss hela vägen tillbaka till början på labyrinten … Blodsockernivån var kritisk och Elin tappade sugen, jag hade ONT av hälsporren, Pär hade ont i ryggen – ett satans mirakel att ingen av oss fick psykbryt! När vi kom ut tänkte jag “Hata. Hata. Hata.” Tvärs över gatan ligger Elgiganten Megastore (vilket gräsligt namn!) och nu fick Pär äntligen köpa den hett efterlängtade nya tv:n och en sk. soundbar. Jag har bromsat det hela ganska länge bl.a. för att priserna alltid sjunker rejält efter nyår och det har de gjort. Den Samsung vi köpte var nu en dryg tusing billigare än det billiga alternativet som vi hade utsett. Bilden är sjukt bra! Ljudet är sjukt bra det med! Pär och jag såg “Our souls at night” på Netflix med Jane Fonda och Robert Redford och den var riktigt, riktigt bra! Elin åt middag med oss och medan Pär donade i köket hjälpte jag henne att snabbfålla de nya gardinerna. Denna dagen en prövning. Inte fanns mitt godis på Konsum heller.