Kategori: Böcker & film

“Mördaren i folkhemmet” av Lena Ebervall och Per E Samuelsson med Björn Granath som uppläsare. Ett justitiemord som heter duga. Olle Möller fälldes och dömdes mot sitt nekande (1941) för mordet på 10-åriga Gerd Johansson (1939). 1959 dömdes han för mordet på Rut Lind. Båda domarna baserades på indicier och vittnesmål. Han blev misstänkt för mordet på 5-åriga Kerstin Blom, men friades. Den här boken tillsammans med författarnas 2 andra som finns som ljudbok gör att jag förlorar förtroendet för polis- och rättsväsendet. Visst handlar alla 3 böcker om gamla fall och visst har förhållandena förändrats vad gäller polisens arbetssätt, men jag blir kräkfärdig. Slutet av 1950-talet är ändå inte så långt borta – jag känner människor som är födda då och som fortfarande lever! *glimten i ögat* – och även om DNA och datorer inte hade uppfunnits som onekligen underlättar bevisningen, så var polisens häxjakt horribel. De hade inga som helst bevis! Indicier och vittnesuppgifter som vreds och vändes på för att passa in på den person de hade bestämt sig för var skyldig. Alibin ifrågasattes tills de fick svaren de ville ha. Jag kan tycka att polisens bevisbörda av idag kan vara överdriven så till vida att skurkarna inte fångas eller att desläpps ut för tidigt, men när det gällde OM var det för mycket åt det andra hållet. Vad tusan gör man som vanlig medborgare utan pengar, kontakter eller andra påtryckningsmedel när lagens långa arm är ute efter en?! Och så hade vi då den tredje stadsmakten med Aftonbladet i spetsen och senare även Expressen. Den sortens journalistik som hör hemma i det slemmiga mörkret under en sten. Egentligen borde jag undvika den här sortens böcker eftersom inte gör någonting för att förbättra min tro på människan. Jag tycker om verklighetsbaserade böcker, men jag tycker inte om verkligheten.

“Bombmannens testamente” av Lena Ebervall och Per E Samuelsson med Lena Ebervall som uppläsare. Jag har 5 timmar och 17 minuter kvar av boken och den har varit ett rent nöje att lyssna till. Trots att jag var hela 19 år när Lars “Bombmannen” Tingström dömdes till livstids fängelse har jag inget som helst minne av det kaos han åstadkom. Berättelsen om honom är väldigt intressant, spännande och smårolig tack vare ett härligt språk med rik vokabulär. Ebervall och Samuelsson har gjort en fantastisk research och varvar fakta med dramatiserade händelser på ett sätt som gör att det blir allt annat än korvstoppande historielektion. Den här boken är lika bra som “Ers majestäts olycklige Kurt” som jag har lyssnat på i alla fall 3 gånger. LE är skånska, men läser på rikssvenska precis som gotlandsfödda Babben Larsson gör. De har en satsmelodi som påminner om varandra och som förmodligen kommer av att de inte läser på sin egen dialekt och det tycker jag är synd. Det finns många som tycker att dialekter inte hör hemma inom högläsning, men varför? Är det verkligen så himla svårt att förstå skånska, gotländska, värmländska, norrländska eller någon annan dialekt när det handlar om en boktext utan dialektala uttryck?

“Guld” av Chris Cleave med Malena Laszlo som uppläsare. En bok om relationer och moraliska val. Den var väldigt bra och intressant. Jag vet att velodromcykling är en sport, men nu fick jag veta mycket mer. Rent allmänt är jag aggressivt ointresserad av sport, men jag kan fascineras av de mer udda grenarna och framför allt den hängivenhet, nästan mani som krävs för att ta sig till OS. Psykologin bakom.

“Stjärnlösa nätter” av Arkad Asaad, en författaruppläsning. Hederskultur där unga män tvingas till giftermål. Det hör man inte så mycket om. Ungefär som att det inte pratas om män som misshandlas av kvinnor. Jag blir så jävla arg när jag hör talas om hederskulturen och då är det i första hand hur dessa religiösa människor behandlar sina familjemedlemmar med tanke på att den gud de hela tiden åberopar predikar villkorslös kärlek till sin nästa. Den här sortens kärlek är allt annat än villkorslös. När han inte vill gifta sig med sin kusin blir han utfryst och får knappt mat för att sedan efter att ha vikt sig för familjens påtryckningar bli överöst av kärleksbetygelser och respektfulla tilltal. Sånt får mig att hoppa av ilska! Det är så äckligt! Efter giftermålet hamnar hans fru i ett sorts limbo boende tillsammans med kvinnor i samma situation som väntar på uppehållstillstånd, på att deras äkta män ska hämta dem, utan att ha några möjligheter till vettig sysselsättning, utan privilegier och utan kontakt med sina föräldrar eller syskon eftersom de nu tillhör sin makes familj och det handlar om flera år. Visst är det hemskt att även unga män kan tvingas/utpressas till giftermål (ingen ska tvingas till det!), men i boken hade han ändå privilegiet att vara man vilket gjorde att han kunde resa därifrån, han hade möjlighet att starta ett eget liv i Sverige, att leva och försörja sig själv. En kvinna som vägrar har ingenstans att ta vägen. Det finns ingen som helst heder i den så kallade hederskulturen. Det handlar om förtryck och manipulation.

Film och tv-serier. Vita kvinnor och afroamerikanska kvinnor. Övervikt. En vit, överviktig kvinna kläs alltid i mörka, slankande färger. En afroamerikansk överviktig kvinna kläs alltid i starka färger. Varför döljs vit övervikt medan afroamerikansk övervikt framhävs?