Jag köpte ett par hörlurar, Reimers Team från Urbanears som visade sig vara defekta. Det var för ett par veckor sedan och då kändes det som jag var i ett det-ena-dåliga-köpet-efter-det-andra-flöde, så jag blev mest uppgiven och kollade om och om igen att de verkligen inte fungerade (det hördes ett skrapande ljud från kontakten och sedan bröts uppspelningen). Jag mailade supporten. De svarade och ville att jag skulle bifoga kvittot, en tydlig bild av lurarna och svara på ett par frågor samt beskriva felet. Det gjorde jag. De svarade att felet täcktes av garantin och sedan fick jag instruktioner som gjorde att jag misstänkte att någon försökte lura mig. Jag skulle nämligen klippa itu lurarna/sladdarna i så pass många bitar att det inte skulle vara möjligt att laga dem och sedan lägga dem på ett pappersark med Urbanears logga synlig (det fanns ett klistermärke med i förpackningen som jag använde), mitt namn och datum och ta en bild och maila. När jag hade läst igenom alla instruktioner 10 gånger och funderat gick det upp för mig att det skulle göras på det viset för att jag inte skulle kunna snika åt mig ännu ett par lurar och förmodligen oxå för att slippa skicka defekta varor fram och tillbaka.
Då var det klippt!
Jag blev inte lurad och de skickade genast ett par nya lurar som fungerar och det är suveränt ljud i dem! Jag fick dem idag. Dessutom har jag fått mycket hjälp av att Klarna gett mig möjlighet att pausa fakturan på grund av retur.
Vad övrigt är, är skit. Jag vet faktiskt inte om jag sover dåligt eller inte, men varför är jag annars så satans trött? Idag gick jag och lade mig igen efter en kartongsmakande frukost och sov till 11. Då fick Bibbi sina pellets, jag gick på toaletten och sedan lade jag mig och slumrade i en timme till. Om det inte hade varit för att maten skulle levereras mellan 12 och 14 hade jag nog legat kvar. 22 grader med stillastående luft och så vallningar. Ångest. Huvudvärk. Å ena sidan vill jag pressa mig själv till att träna varje dag så att jag går ned i vikt. Å andra sidan måste jag vara snäll mot mig själv (jag har börjat med att föreställa mig hur jag skulle råda någon i min situation). Å ena sidan vet jag att jag måste dra ned på socker och kolhydrater. Å andra sidan vill jag skita i allt och frossa. Jag orkar inte. Jag har inte lust längre.
Så svårt att ta mig ur sängen. Trött och med en huvudvärk som hängde hotande ovanför ögonbrynen. När varken vatten eller frisk luft (tur & retur Konsum) hjälpte tog jag 2 Treo vid lunch och de fungerade och jag blev lika förvånad som vanligt. Efter lunchen tränade jag med gummibanden. Nu har jag arbetat mig upp till ett fullt pass. Det gick bra och det var riktigt skönt! Jag hamnade i ett flyt där den ena övningen lätt övergick i den andra och jag tror faktiskt att jag kände av endorfinerna för första gången på mycket lång tid! Armar och skuldror åkte på storstryk och det kommer förhoppningsvis att kännas av i morgon.
Hasselnötterna på gång.
Vildros, lavender, iris, trollhassel, björk, granatäpple, mandel och citron – en härlig doftbukett! Jag har snöat in på Weledas hudvård. För några år sedan var det Nivea och precis som med Nivea är det allt eller inget som gäller. Duschkrämen med lavender är min favorit just nu och hudkrämen med mandel är som sammet och så fotkrämen som sugs in som av en svamp och doftar citronkola! Hudvårdsprodukter är bland det lyxigaste jag vet och jag älskar att snöa in en viss produktserie. De behöver inte vara dyra. Weleda kostar mer än Nivea, men känns bra för samvetet eftersom de är ekologiska och helt fria från syntetiska konserveringsmedel, färg- och parfymämnen samt från parabener. Och så är de inte testade på djur – nästan viktigast för mig.
I tisdags promenerade jag. I onsdags styrketränade jag och i torsdags promenerade igen och den gången öste regnet ned. Det var härligt! Igår, på självaste midsommarafton, städade jag badrum och kök och kände mig rätt mör efteråt. Elin kom och åt middag med oss. Idag städade jag resten och efter det har jag varit gäspig och trött, så imorrn blir det sovis.
En ny rekordtid hos frisören: 30 minuter från tvätt till vaxning. Jag känner mig ganska likgiltig – håret har inte samma avgörande betydelse längre och det är skönt. Det var vikarien, S som klippte mig och hon är rask, men ganska hårdhänt och jag upplever det som att hon är osystematisk när hon arbetar. Jag blev nypt av klippmaskinen och hårborsten rev onödigt i hårbotten. Nästa gång blir det hos Anette igen och jag hoppas att hon kan klippa fram formen som S har snaggat bort.
Jag hade frisörtid redan klockan 9 och var säker på att jag skulle orka med ett pass med gummibanden på eftermiddagen, men medan jag åt lunch i köket hängde jag med huvudet allt mer tills jag nästan halvsov. Om någon jag kände var så trött skulle jag ge rådet att hoppa över träningen och passa på att sova en stund. Jag lyssnade på mig själv. Först en snabbdusch för att bli av med dem kliande hårstråna efter frisören och sen lade jag mig i läsrummet. Vilade, dåsade, somnade en kort stund.
I år är pollenattacken grym. Varje år förutspås pollensäsongen bli tuff, men i år är jag böjd att hålla med. Ögonen är värst drabbade som vanligt. Jag har använt maxdosen av Livostin ögondroppar i sån utsträckning att jag gjorde slut på en flaska på en dryg vecka när den brukar räcka 1 månad. Nasonex-sprayen förslår inte långt och jag har fått ta till vanlig nässpray för att kunna andas. En nyhet för i år är att allergin har flyttat fokus från ögon till näsa och det gjorde den från en dag till en annan. Helt plötsligt är jag inte längre rödögd utan i stället är jag nysig och däbbd och det killar i näsan. Igår gick jag över till Desonix nässpray. Så i år är pollenattacken grym.
Vår dammsugare vid namn Electrolux ultra silencer har gått ur tiden. Vi hade den i 5,5 år och den gjorde ett bra jobb ända tills den inte ville vara med längre och då startade den inte helt enkelt. Voltan som var före Electroluxen har numera tjänst som bildammsugare, men nu fick den flytta in igen. Nackdelen är att den bara fungerar genom att sätta i kontakten och man stänger av den genom att dra ur kontakten. Vi har köpt en ny, sladdlös variant från Bosch.
Den är ganska tung och det låter en del från de hårda plasthjulen i munstycket, men den är ändå himla smidig just för att den är sladdlös. Den genomskinliga plastbehållaren på framsidan ersätter dammsugarpåsen. Batteriet laddas snabbt och räcker 1 timme.
Det går att koppla från skaftet och foten och haka på en slang som kan ha valfritt munstycke. Det fiffiga är en rem som oxå kopplas på och så kan den isärplockade och nu mindre dammsugaren hängas över axeln. Jag provade den idag när jag dammsög soffan och det var himla smidigt även om jag kände mig som en Ghostbuster. Vid två tillfällen har jag delat upp min månatliga storstädning på 2 dagar. Badrummet och köket den ena dagen (de rummen tar minst 3 timmar tillsammans). Lilla rummet, hallen, sovrummet och vardagsrummet den andra dagen och det är inte lika tungt.
Dillet kommer och dillet går, en fix idé som aldrig består, men som är väldigt intensiv så länge den huserar i mitt huvud. Det senaste dillet är ljusslingor dvs. dekorativ inomhusbelysning. Jag snokade runt på nätet och hittade de jag letade efter hos Designonline.se – Irislights.
Enfärgad med vita bollar.Dusty Pink hänger vid sängen i läsrummet. Behagligt ljus.”Tivoli”-färgerna får hänga vid balkongen för att piffa upp det övervägande gråtonade vardagsrummet.
Min Wrendale-samling har fått tillökning i form av en burk för köksredskapen. Jag älskar det där smågalna utseendet!
Det går lång tid mellan blogginläggen och de gånger jag skriver är det inte så upplyftande. Mest klagovisor. Mitt liv, min tillvaro känns inte upplyftande. Det är tungt. Det känns torftigt. Mina nitiska rutiner gör att jag känner mig låst, men jag har ingen ork/lust/motivation/mod att rucka på dem. Det som har inverkat mest negativt är hälsporren som jag började känna av redan förra sommaren och som bekräftades under hösten och som blev riktigt jävlig mot slutet av året. Igår var jag på min 10:e (?) laserbehandling och det går åt rätt håll. Nu kan jag anstränga/irritera hälen utan att få böta för det i flera dagar. I och med att den värsta irritationen har lagt sig kan jag använda MBT igen och det känns oerhört bra. Nu blir det 1 månads uppehåll i behandlingarna, så att det får en chans att läka ut av sig själv eller om det går åt andra hållet, så tar JA i med hårdhandskarna.
Vikten har ökat i stadig takt i och med hälsporren som satte en käpp stock i hjulet för allt vad promenader heter. Det är oxå jäkligt knepigt att se till att äta mindre eftersom jag rör mig mindre och det är det vågen meddelar mig de gånger jag vågar kliva upp på den. 103,7 är det senaste beskedet, så det där Aldrig mer 100!! som jag gapade om för 1 år sedan känns avlägset. Jag hoppade av Itrim och det har jag inte ångrat för jag vet att de inte har möjlighet att hjälpa mig mer än de har gjort. Det är inte på grund av det som jag har gått upp i vikt. Det är på grund av ogynnsamma omständigheter. Jag gör mitt bästa och gör små justeringar för att få läget under kontroll. Visserligen är det senaste viktbeskedet inget att hurra för, men det innebar ändå en minskning med 0,6 kg på 3 veckor. Det är kvällstugget som är och förblir min största stötesten.
Det är 3 månader sedan Elin flyttade hemifrån och 3 månader sedan Mio flyttade hem till henne. Vi har börjat kalla honom för Dyrgripen av 2 anledningar: han är oss – och särskilt Elin – väldigt kär och han har kostat Elin många sköna tusenlappar i veterinärkostnader och Pär har fått köra de både akut och mindre akut. I dagsläget mår Elin hur bra som helst i sin självständighet och Mio mår oxå bra även om han har levermediciner och Critical Care som han behöver dagligen. Elin och Mio har fått en oerhört nära kontakt till följd av det här och att ge honom medicin och CC går som en dans numera.
Han är en dvärghermelin med betoning på dvärg för han väger mindre än vår knubbis Bibbi.
Bibbi, ja… Hon är singel och kommer att så förbli, men för att hon inte ska känna sig alltför ensam – vilket hon inte visar några som helst tecken på – så har vi en kartong där vi bäddat med handdukar där hon får vara tillsammans med ett salladsblad och lite hö och som jag sen tar med mig till vardagsrummet där jag äter lunch och så håller vi varann sällskap.
Övervåningen. Pär har satt upp takpanel helt själv (jag har hjälpt till att hålla vid 2 tillfällen) medan han lyssnar på Metallica. Han har jobbat med det i stort sett varje kväll efter sitt vanliga arbete och hela helgerna. Han har dessutom tapetserat om alltihop helt själv inklusive en fototapet som finns endast i hans NördKårner. Han färdigställer den nu och kommer att återställa hela den delen av övervåningen och efter det är det dax att ställa tillbaka allt som vi packat ned i lådor och där kommer jag in i bilden igen. Jag är bra på att ställa i ordning och på att städa. Han har varit tvungen att arbeta med fullspäckade flyttkartonger staplade upp till öronen som han har roddat runt efter behov. Det är en välsignelse att han faktiskt tycker att det är roligt och tillfredsställande att renovera själv. Han är fantastisk, tycker jag.
Svärmor är döende och har varit det ett tag nu. Hon bor hemma, men åker in akut med ojämna mellanrum. Svärfar lever varje dag med ständig oro och sorg. Svägerskan bor närmare än vi gör och är där så ofta hon kan och orkar. Pär har för vana att åka dit på torsdagar och laga middag åt dem. Elin har följt med ett par gånger, men inte jag. Jag är för feg. Sjukdom på den nivån är mer än jag kan hantera.
Läsrummet. Vilrummet. Min oas. Jag sitter där flera gånger om dagen och definitivt med mitt kvällste. Jag läser eller lyssnar på bok och spelar. Den senaste förkylningen förde med sig att jag sov där i 2 veckor på grund av hostan. Jag har en rullgardin oxå som pricken över i. Nu är vi inne i april, så snart kan jag lyssna till koltrastens sång i stället för Metallica.
Jaha, nu vet ni mer om dagsläget hos familjen Sundbäck i Rönninge.
En bild som Pär tog för flera år sedan och som jag föll för eftersom det ser ut som om haren räcker lång näsa åt fotografen.
På tepåsarna från Lipton finns numera att läsa (äckligt) käcka positiviteter som inte gör något för att förbättra mitt medfödda usla morgonhumör. Idag fick jag den här:
Jodå, nog kan jag vara mottaglig för livets underverk t.ex. hur ofantligt mycket snor som samlas i näsan medan jag sover. I morse kunde jag snyta ut hur mycket som helst utan att uppleva att det sinade. Och ja, jag är in i helvete förkyld.
Jag tog bussen till Salem och hämtade ett paket och så promenerade jag tillbaka via Konsum. Det var ett par plusgrader, moddigt och slirigt och så satans tungt att gå!! Det kände som om det var min första promenad på flera år. Blä-hä! Och så fick jag ont i hälen. Jävligt ont. Precis när jag inbillade mig att det var på väg att släppa…
Att köpa parfym kan vara knepigt nog när man går runt i affären och sniffar på provstickor, men att köpa parfym på nätet kan bli ett riktigt vågspel. Jag använder parfym periodvis, oftast inte eftersom jag är doftkänslig och inte gillar när den sätter sig i alla kläder. För några år sedan köpte jag ”Eden” av Cacharel i tron att det var en doft jag hade haft tidigare och tyckt om, men där misstog jag mig. Jag lärde mig att tycka om ”Eden” oxå. Designen på flaskan var bra och gjorde att den fick plats i badrumsskåpet. Det blev dax att köpa en ny doft igen! Hur 17 väljer jag en doft på nätet?! Det första jag går på är – ologiskt nog – designen av flaskan. Den ska vara stilren och enkel och den får inte ta alltför stor plats. Sedan läser jag vad som står om de olika ”noterna” dvs. det första intrycket och sedan mellanläget och sist basnoten som är det som stannar kvar efter att huden har värmt upp parfymämnena och den kan variera från person till person. Kenzos parfym ”Flower” missuppfattade jag fullständigt. Ha! Jag var ute efter en lätt, blommig, fräsch doft (jag avskyr de där tunga vaniljindränkta stankerna), men den visade sig vara mellantung, blommig och ganska fräsch. När jag provsprayade i badrummet gillade jag den inte, jag mådde till och med lite illa och övervägde att ge den till Elin. Men efter duschen sprayade jag lite på handleden och efter att den hade fått sjunka in var jag såld. Den är tung för att vara mig, men den är ljuvlig! Slutet gott, allting gott. Till nästa gång…
Flaskan är vacker med en vallmo på väg att slå ut.
Särskrivning är något som irriterar min inre språkpolis oerhört och jag vet att jag inte är ensam om det. Vem har inte sett skylten med ”Skum tomte” när det lackar mot jul? Man kan driva med fenomenet oxå och nu när det lackar mot påsk har det dykt upp skumma höns på Konsum.
Jag älskar dem! Klockrent! De är vansinnigt söta. Nästan så att det gör ont i tänderna.
”Teodlarens hustru” av Dinah Jeffries. Jag snappar upp ett boktips i FB-gruppen, läser om den på Bokus och lägger den i min favoritlista i väntan på nästa bokköp. Veckor och månader passerar och sedan är det äntligen dax att fylla på bokhyllan här hemma. Jag går igenom mina markerade favoriter, läser baksidestexter, funderar, går på magkänsla och beställer. När jag får hem böckerna lägger jag dem i min att-läsa-hög och så småningom väljer jag en bok som jag vill läsa. Idag blev det ”Teodlarens hustru” som jag köpte för att den räknas som en historisk roman, men när jag läste baksidestexten för att uppdatera mig blev jag fundersam. Hur tänkte jag? I den andra halvan av texten finns klyschor som ”låsta dörrar” och ”ledtrådar till det förflutna” och ”tvingas ta ett beslut …. för all framtid”. Romantiskt dravel! Förmodligen hade jag dömt ut boken redan när jag läste den första sidan, men efter 40 sidor kände jag mig säker på att det verkligen var romantiskt dravel. Blä!
