Dag: 12 mars 2024

“Inkmaster”

Det var av en slump jag hittade realityserien “Inkmaster” på TV6. Tatuerare. Jag vet egentligen inte varför jag fortsätter att se den för det finns så mycket som är dåligt. Det jag är intresserad av är när de tecknar motiven och så själva tatueringsprocessen, men det är en väldigt liten del av programmet.

Avsnitten är 60 minuter inklusive 2×9 minuter reklam (jag hinner göra massor under den tiden för jag sitter inte kvar och tittar på floderna av pinsamt dålig reklam). Eftersom den är amerikansk och de har många fler (men kortare?) reklamavbrott använder de “Coming up”-knepet för att man ska vilja fortsätta titta och då är det alltid en scen där deltagarna är i konflikt, gapar och kallar varandra idioter.

Det är 2 lag där lagledaren har många års erfarenhet och även fungerar som lärare. I varje avsnitt får deltagarna 6 timmar för att tatuera ett motiv inom en viss kategori. Jag antar att de s.k. (målar)dukarna får en gratis tatuering för att de ställer upp. I slutet är det som alltid, en tävlande som åker ut.

En tatuering är jäkligt permanent och jag undrar hur “dukarna” gör om de inte är nöjda med resultatet? Jag hoppas att de åtminstone får någon som kan rätta till den. Hur 17 klarar de av att skäras i 6 timmar i ett svep?! I verkligheten gör man inte så eftersom kroppen inte pallar det. Har de klippt bort eventuella pauser?

Det är en hård produktion. Snabba klipp. Rockmusik. Dramatisk bakgrundsmusik. Gubbigt. Tatueringar från näsan och nedåt. Korsade armar och benen isär. Hårda omdömen. Ingen glädje utom skadeglädjen. Gräslig jargong med ständiga idiotförklaringar. Om de hade censurerat alla svordomar med “piip!” hade det inte blivit mycket dialog kvar. De förverkligar fördomarna om tatuerade människor. Omdömena från domarena är kompromisslösa. “Proffsigt” eller “Amatör” trots att alla arbetar som tatuerare. De är så trångsynta. Tatueringarna ska alltid vara så jävla tuffa och häftiga. Inget gullegull. Jag törs inte ens tänka på vad de skulle säga om mina 2 egenhändigt ritade stiliserade och små tatueringar… 😳

Varför fortsätter jag att titta? Jag kommer inte att se mer.

“Blown away” är rena barnprogrammet i jämförelse. Glädje, uppmuntran, konstruktiv kritik, dåliga skämt och artiga skratt. Nästan för mycket åt andra hållet. Jag blir aldrig nöjd. 🙄 Men man får följa processen på ett annat sätt och jag lär mig mycket.

Låttext

En klockren beskrivning av ångest och känslan av att vara värdelös som den för med sig. “In my head” av Mike Shinoda”.

I can’t stop it when it starts. / Trying not to fall apart. /Building up until it all goes dark. /(In my head)I can feel it getting closer. /(In my head) breathing heavy on my shoulder. /And I’m trying to fake it but there’s no way to escape it. / (In my head) buried underneath the noises. / (In my head) there’s a million little voices. / Saying “You’ll never make it and there’s no way to escape it”.

Låtskrivare: Jake Torrey / Mike ShinodaText till In My Head © Kobalt Music Publishing Ltd., Universal Music