Dag: 2 mars 2024

Jag har hittat en ny sida, “Myth of asia” som har lite andra motiv. Det var där jag hittade den här:

Jag föll direkt! Vilka uppsyner! Formatet var annorlunda och roligt att jobba med. Det kändes som att jag matade fram en struts i taget. Pärs ram passar inte riktigt, den är för kraftig för ett så långsmalt format, så jag köpte en magnetram (jag är medveten om att jag dissade den tidigare). Själva mosaiken blir tyngre när den är färdig och magnetramen i sig har oxå tyngd, så tavlan flaxar inte omkring. Jag kommer att skära bort kanterna på långsidorna. Strutsarna är min nya favorit efter huskysarna!

Jag kom underfund med en fördel hos magnetramen: eftersom canvasen bara hålls fast mellan 2 lister med magneter på, så är det enkelt att byta motiv och det börjar bli fullt på väggarna… Jag har en leverans på g och där köpte jag såna ramar. Behöver jag säga att det blir en lättnad att slippa spänna upp canvasen på en ram?

Varför ska vi ha så många alternativ vare sig det handlar om yoghurt eller el-avtal? När blev det så här? Jag avskyr stora mataffärer som Stora Coop och Ica Maxi. Jag mår illa när jag ser hyllrader med flingsorter, pyramider med grönsaker som förmodligen måste slängas för att allt inte går åt, meterhöga hyllsystem med chipspåsar, långa frysdiskar med glass och pizzor. Vi tenderar ändå att köpa favoriterna. Måste varenda människa kunna köpa sin favorit hela tiden?! Jag handlar på vår Konsum i vårt lilla centrum för jag vill ha den kvar. Sortimentet är mindre och förnyas sällan och det är en lättnad. Jag anpassar mina behov efter utbudet. Det enda jag saknar är färsk fisk. Den disken försvann eftersom de inte sålde tillräckligt och det saknades utrymme när butiken byggdes om för några år sedan.

Nu har möjligheten att välja tagit sig hela vägen in i ljudbokens värld. Den förbannade artificiella intelligensen. Titlarna där det går att växla mellan 2 eller fler röster ökar i antal. I början var det endast engelska böcker, men de senaste veckorna har de blivit svenska fler. Nu talar jag om Storytel eftersom det är där jag är kund. Ett exempel är en serie som Dag Öhrlund har skrivit där Stefan Sauk har läst in de flesta titlarna fram till den senaste som Dag läste in själv p.g.a. att Stefan hade annat att göra. Stefan Sauk är en av mina absoluta favoriter, men bokserien har jag slutat lyssna på (den blev oerhört tjatig och Dag Öhrlunds egna åsikter sken igenom för mycket). Recensionerna när inläsaren byttes ut var inte nådiga utom det fåtal som inte gillar Stefan Sauk. (Dag Öhrlund suger som inläsare, verkligen suger.) Nu finns den 9:e delen inläst på nytt och det är möjligt att lyssna på Stefan Sauk, men han har inte personligen läst in den. Vid det här laget har Storytel ett oerhört rikligt röstmaterial eftersom Stefan Sauk har läst in flera hundra böcker. Det är bara för dem att träna upp en AI att snickra ihop något som låter likadant. Stefans olika sätt att uttala, betona, använda sig av olika röster och dialekter – allt finns tillgängligt. Det värsta är att Stefan inte kan protestera och att han får inte betalt för att hans arbete används. Det finns inget som hindrar Storytel från att AI-generera hans röst i nya titlar som han rent fysiskt inte har läst in. Katarina Ewerlöf, som oxå tillhör mina favoriter och som är oerhört proffsig, är väldigt kritisk. “Fuck off!” säger hon om Storytel. Hon förklarar det med att som inläsare lägger hon ner själ och hjärta i en text som författaren oxå har lagt ned själ och hjärta i. Exaktemente! Alla boklyssnare har sina favoriter. Det finns de som inte gillar Stefan eller Katarina eftersom de läser så att det blir en liten föreställning – dramatiserar helt enkelt. De föredrar en inläsning som är rakt upp och ned. (Det är roligt att läsa recensionerna eftersom samma bok kan få allt från 1 stjärna till 5 beroende på just inläsaren.) När AI-Stefan läst in boken jag nämnde tidigare dröjde det bara några timmar innan den fick tumme ner. Uttalet var konstigt och vissa betoningar var felaktiga på ett sätt “som Stefan aldrig skulle nedlåta sig till”. Jag kommer inte att ge en AI-inläsning en chans! Det är cyniskt och girigt och, på ett sätt, föraktfullt mot oss som lyssnar. Jag avstår från många böcker p.g.a. inläsaren t.ex. Gunilla Leining som är väldigt populär, men som jag helt enkelt inte tål, men jag överlever det. Faktiskt. Det är osis när en intressant bok inte är inlästa av min favorit, men jag överlever det. Valmöjligheter är överskattat.