Effekt eller sammanträffande?

Den löjligt rikliga mensen gör att jag inte vågar gå hemifrån. Det har i och för sig inte funnits någon anledning för mig att gå hemifrån, men ändå, men till saken hör att Pär åker bort i morgon igen och blir borta i hela 2 veckor, så jag måste kunna ta mig åtminstone till Konsum. Pär fick införskaffa Cyklo-F. De används visserligen vid riklig, regelbunden mens, men nöden har ingen lag. Jag tog 2 x 2 tabletter igår och inatt sov jag ostört och idag har blödningarna avtagit avsevärt. Är det en effekt eller är den väg att ta slut för denna gång? Jag vågar inte chansa på att hoppa över kvällsdosen.

Hallen del 12

Hatthyllan är på plats igen, några centimeter högre upp än tidigare.

Före...
Före…
... efter.
… efter.

Trappräcket är oxå på plats igen utan höjdförändring.

Före...
Före…
... och efter.
… och efter.

Jag saluterar mig själv för den briljanta idén att ta bort den högra delen av räcket och att måla om hela trappan. Snilledrag är bara förnamnet! Vi har fått tillbaka golvet i vardagsrummet oxå och kan röra oss över det utan att riskera liv och lem eller att trampa i färg och sedan sprida den i resten av lägenheten.

Det där klistret från de gamla trappstegsmattorna. Vi känner det som om vi är med i en skräckfilm i stil med “The blob”. Hur vi än gör dyker nya limkluttar upp och de går inte att få bort! Golvet under trappan ser ut som det har fått en hudsjukdom. Idag tog Pär fram slipmaskinen och slipade bort resterna av limsträngarna på trappstegen och några ojämnheter på trappsidan. Vet ni vad det innebär? Jag ska få måla trappstegen och sidan en fjärde gång. Ja, jävlar i det… Jag tröstar mig med att jag slipper undersidorna.