Rubriken är bokstavlig. Klockan 6 väcktes jag av känslan av att jag kissade på mig. Något rann ur mig. Jag flög upp ur sängen och in i badrummet för att upptäcka att mensen, som har inte har hörts av på 7 härliga månader, hade satt igång med buller och brak. Helvete! Jag fick byta trosor och binda och blev genomsvettig. Jag lyckades somna om och sov till halv 10. Ett toalettbesök avslöjade ännu en blödning som var värre än den första. Jag fick byta allt igen. En dryg timme senare hade jag blött igenom allt en gång till och då fick jag nästan panik. Rena trosor. Dubbla bindor och mensvärk från helvetet. Så snart jag stod upp eller rörde mig kände jag hur det rann och rann. Jag hade inte stängt dörren till badrumsskåpet. Den är av spegelglas och har livsfarligt vassa hörn. Jag slog i huvudet i hörnet. AJJJE!! Då kom tårarna. Fy, fan vad allt var äckligt och ofräscht!! Jag är uppsvälld som en Michelin-gubbe. Mellan toalettbesöken målade jag trappräcket och hatthyllan. Efter ännu ett blodigt byte av bindor tog jag 2 Treo, min vattenflaska, en flaska Pepsi Max och en av marsvinens handdukar som jag vek dubbel och satte mig på i soffan. När jag satt stilla, med höfterna i 90 grader, slutade det att rinna. Kändes det som. Efter ett tag kände jag mig hyfsat sval (27 grader). Jag försökte att andas och slappna av medan jag lyssnade på “Eugen Kallmans ögon” (åh, vad den är bra!) och lyckades nästan somna. Toalettbesök numro femtielva, efter lunch, visade på minskat blodflöde. Tack!! Jag är orolig för hur natten blir och jag kommer att linda in underkroppen i dubbla lager bindor med tre par trosor modell mormor för att hålla allt på plats och så har jag lånat frottéplast från marsvinen så att i alla fall madrassen skonas. Urlakad är bara förnamnet!
