Landet nästa?

När vi bodde i Fornbacken i Södertälje var jag avundsjuk på svägerskan med familj som bodde inne i Stockholm. På den tiden tyckte jag fortfarande om att vara inne i stan och jag skulle inte ha haft något emot att bo så pass nära att jag skulle kunna promenera hem efter en shoppingrunda eller ta t-banan efter ett biobesök. I stället fick jag åka pendeltåg i 30 minuter och sedan kämpa mig uppför den ena backen efter den andra. Sedan vi flyttade hit till Rönninge (16 år nu) har mina prioriteringar ändrats fullständigt. Jag undviker Stockholm och kan inte få nog av träd och djur. Men Rönninge förändras. Allt för mycket till det sämre. Jag har full förståelse för alla som vill flytta hit (duh!), men det innebär att det behövs fler bostäder och numera är det tätt mellan villorna. Nu har man tagit första steget mot det som ska bli nya Rönninge centrum. Ett centrum som alla utom jag verkar exalterade över eftersom det kommer att bli så himla bra för företagen och Rönninge behöver ett “levande” centrum. Bullshit! Det kommer att bli som vilken annan sorglig t-baneförort som helst. Det behövs fler och fler parkeringar och då ryker träden, den livgivande grönskan (läs mitt inlägg om känslighet). Det gör ont i mig. Jag får ångest. Nere vid stationen förbereds en parkering. Jag har tyvärr ingen före-bild, men om jag beskriver det som så att de träd som stod där tillsammans med övrig grönska var så höga och lummiga att endast takåsen på husen syntes, så förstår ni kanske. Om jag hade bott i någon av lägenheterna (se bilden) hade jag varit rasande och förtvivlad. Inte bara för att det är ett jävla liv där 5 dagar i veckan utan för att utsikten i fortsättningen kommer att utgöras av en parkering. Det är själsdödande. Nästa steg blir att flytta ut på landet. Längre bort från människan.

Parkering
Jag sörjer träden…

 

Stöd och salva

Jag tränade med gummibanden idag för första gången på … i alla fall 3 veckor. Det blev det lätta programmet och det var skönt. Det kändes lagom tungt. Jag hade ont i båda vristerna och i handen redan innan, men med hjälp av ett handledsstöd som jag bara använder vid träning och skor var det inga problem. Under tiden vill säga för jag har haft grymt ont resten av dagen. Efter duschen smorde jag in alla 3 områden ordentligt med Voltarensalva. Precis när jag drar en suck av lättnad över att mensen är över för den här gången så kommer en blödning inklusive kramp. Jag känner mig rätt sliten nu…

Mycket väsen för ingenting

Jag rastade stavarna idag! Vad skönt det var och vad bra det gick! Det gick ganska fort oxå: 50 minuter, den kortaste rundan med alla otäcka backar.

Idag skulle Myrorna komma för att hämta vårt gamla vitrinskåp. Mellan klockan 8 och 14. “De kommer säkert och stör när jag äter lunch.” Därför blev jag väldigt förvånad när de ringde halv 8 och sa att de var ungefär en halv timme bort. Jag fick fart upp ur sängen, men klockan blev 8 utan att de kom. Den blev kvart över 8 och den blev halv 9 och då ringde de igen. Problem. GPS:en tyckte att de skulle köra genom en tunnel som var för låg för deras lastbil. Vi diskuterade fram och tillbaka innan jag begrep var de befann sig och kunde tala om att de skulle in på Dånviksvägen och ta en annan tunnel och sedan vänster, vänster och vänster igen för att komma in på Engelsbergsvägen. Det är inte första gången jag har fått förklara hur någon ska hitta hem till oss. Hela Rönninge är en enda stor vänstersväng. Jag återupptog väntandet. Klockan var nästan 9 när de ringde igen. De satt fast. De stod ute på gatan, men det är trångt och de kom inte fram pga. parkerade bilar och villaägare som låter sina bilar hänga med röven ut över vägen i stället för att köra in helt på sin egen uppfart. De hade stått där en stund och tutat i förhoppningen att bilägaren skulle flytta bilen. Av någon, för de, obegriplig anledning hade de en lastbil modell större. Så nära och ändå så långt ifrån. Efter diskuterande fram och tillbaka bestämde vi att de skulle komma och titta på skåpet när de ändå var här, så skulle de kunna skicka en ny, mindre bil att hämta det vid ett annat tillfälle. Jag suckade djupt för jag visste ju att Myrorna inte kör ut till Rönninge mer än 2 gånger per månad. Det där skåpet skulle bli stående där i vardagsrummet i evigheter. De kom, de tittade och de dissade. Meh! Fel färg, fel storlek, fel stil. “Du förstår, butikerna vill ta in sånt som säljer och nu ska det vara teak och stramare 60-tal.” Fnys! Skåpet är från tidigt 1990-.tal. Då skulle du se skåpet i köket. Det är ek och jävligt stramt 60-tal. Men det sa jag inte. 1 timme och 40 minuter av stök och bök för en snabbtitt och en totalsågning. Mycket väsen för ingenting. Satfläsk! Om en vecka åker Pär till Öland och det är deadline, har jag bestämt. Vi ska kolla om skåpet kan komma till användning på övervåningen där matbordet som hör till står. Annars kommer vi att montera ned det och dumpa det. Nästa torsdag ska det, i vilket fall, vara väck från vardagsrummet.

Hjärtchakra och känslighet

Visste ni att grönt är hjärtchakrats färg? För mig är grönt en lugnande färg och energigivande. Den känns syrerik och finns i så många nyanser. När regnmolnen vek undan sent på eftermiddagen och solen tog chansen tog jag den här bilden.

Efter regn kommer solsken.
Efter regn kommer solsken.

Selma är med Elin hos Robin den här veckan, men jag fick den här bilden idag. Hon är sååååå fin!

Selma 38

 

När jag var liten på 1970-talet såg jag en film på tv där en man hade uppfunnit en maskin som gjorde att han kunde höra träd och växter. Han kunde höra hur de skrek av smärta när någon t.ex. bröt stjälken på en blomma för att plocka den. Redan då upplevde jag den filmen som otäck och minnet dyker ofta i samband med begreppet känslighet (HSP – högkänslig personlighet). Jag lyssnar på “Den grymmaste månaden” av Louise Penny och en av karaktärerna är en man som kan höra träden. Han brukade arbeta som skogshuggare tills han en dag kunde höra hur träden skrek av både skräck och smärta. Han berättar om en granne som hade en magnifik ek i trädgården där en gren hade brutits. Grannen gick inte med på att såga av grenen helt för att eken skulle få en chans att helas. Det tog 4 år innan eken dog och den skrek av smärta hela tiden. Plötsligt mådde jag illa. Fy tusan för att ha den förmågan!! Jag har oerhört svårt att höra en baby som gråter och ännu svårare är det med ett djur som har ont. Tänk om jag även skulle kunna höra träd och växter …

 

Vad är de rädda för?

Mariette Lindstein har skrivit “Sekten på dimön”. Hon har egna erfarenheter av sektliv efter drygt 20 år hos scientologerna, men hon tog sig ut. I och med releasen av hennes bok har hon gjort flera intervjuer och som ett brev på posten kommer hoten från scientologerna. Vad är de rädda för? Om de verkligen tror på det de gör har det väl ingen betydelse att någon inte längre vill vara med? Att de reagerar med hot och våld ger tydliga signaler om att de är medvetna om att de är ute och cyklar.

Känns som otrohet

Det regnar idag och det är inte mer än 15 grader och det är skönt! Marsvinen och jag har tillbringat dagen i skumrask för jag vägrar att tända någon lampa förrän det är nödvändigt. Snart nog är det dax att ha dem tända större delen av dagen och jag tänker njuta av och utnyttja dagsljuset så länge det är möjligt. Det är 4 månader sedan jag köpte ett nytt paraply, men det var inte förrän idag som jag fick inviga det. Det fungerar! Jag promenerade tur och retur Salem med anledning av paket och idag var det tungt och jag har haft sjukt ont i båda vristerna sedan jag kom hem. Jag vaknade klockan 7 och kunde inte somna om, men efter promenaden kunde jag sova och det gjorde jag sittandes vid köksbordet med huvudet i handen. Hehe. Det fungerade som en energilur.

Jag handlade på ICA när jag ändå var i Salem och eftersom mitt hjärta finns hos Coop kändes det som om jag var otrogen. Jag smög i gångarna med skammens rodnad brännande på kinderna. Det var vid 10-tiden, så det var inte många kunder som tur var. De har en salladsbar som jag bestämde mig för att prova eftersom kocken inte kunde laga middag just idag. Knappt 12 kr/hg. Jag tog en papp-bunke, lade grönsallad i botten, tomat och lök, tärnad gurka, tärnad feta och vanlig ost, strimlad paprika och grillad kyckling och så en liten förpackning med Rhode Island. Det visade sig smaka alldeles utmärkt och det var lagom mycket. När jag köper färdig sallad blir det alltid en massa över. Jag hittade ett ljus oxå. Ett vääääldigt fint ljus. Titta!

Mönstret passar ihop med vårt nya kök!
Mönstret passar ihop med vårt nya kök!

Ljus 2

Hush Puppies är bra skor, på en hedervärd andra plats efter MBT. I början av 1990-talet hade jag ett par i svart mocka som var underbara! De vägde inte många gram och de gav mig inga skavsår. Aaaah, minnen… Det är inte utan att jag undrar varför jag inte har köpt Hush Puppies sedan dess? Kanske för att det inte fanns så många skoaffärer som förde det märket för det här var ju innan online-handeln var uppfunnen. Herregud, hur gammal är jag?! Förra veckan kom jag på att jag behöver ett par sandaler. Såna där rejäla promenadsandaler. Jag har ett par Merrell som har några år på nacken och som känns stumma och ihoptorkade, men som är breda och stadiga och jag surfade runt efter ett par liknande. Footway visade sig ha en hel del att välja på och jag beställde ett par som kom levererades inom 3 dagar. Det var Merrell, men modellen var så smal att jag inte ens fick i foten. Retur! Det är ett företag som har tänkt efter före och därför skickar med en fraktfri retursedel direkt och det uppskattade jag. Jag slog bara in sandalerna i samma plastpåse som de kom i, dunkade på retursedeln och idag skickade jag iväg dem samtidigt som jag hämtade Hush Puppies-sandalerna som jag beställde i stället. Det kändes som att gå på moln! Så sköna!! Breda över tårna och med mycket dämpning under hälen och nästan viktlösa.

Som att gå på moln.
Som att gå på moln.
En hund i loggan - det går inte att motstå!
En hund i loggan – det går inte att motstå!