Botten är nådd

Ibland är det enklare att inte kämpa emot utan bara följa med tills botten är nådd och då ta ordentlig sats uppåt i stället. Igår nådde en av många bottnar i min evighetslånga viktresa. Franska våfflor i 10-pack (inte de där stora som brukar finnas på kaféer) kan jag äta hur många som helst av och det gjorde jag igår. Efter middagen åt jag 10 stycken till efterrätt. Så goda! Senare på kvällen vid den där oerhört kritiska kvälls-tugg-tidpunkten – då jag egentligen skulle ha hoppat i säng för att sova – fick jag en matsmälta och vräkte i mig 15 till. De var väldigt goda varenda en och jag blev inte äcklad av mig själv på något sätt, men jag kände att jag hade nått botten. Jag var redo att ta sats igen. Att fortsätta viktresan. Det beslutet tog jag med mig när jag gick och lade mig och det beslutet kändes fortfarande aktuellt när jag vaknade. Förutom att jag åt en fralla med prickig korv även idag (jag är ju rätt leds på VLCD-sopporna) har det gått bra. Klockan är 5 i 21 och jag är varken hungrig eller sugen. Allt lugnt!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.