Tag Archives: Treo

Värmepanik och kassa batterier

Posted on by 0 comment

När jag gick iväg för en Flaten-runda var klockan 10 i 10, det var molnigt (hade precis regnat) och 14 plusgrader. Jag tog en special-t-shirt (en sån där som torkar snabbt) under jackan, mjukisbyxor och keps. Svalt i skuggan, varmt i solen, svala vindar och småfuktigt – egentligen hopplöst att få ihop rätt klädsel. Kroppen kändes en aning mindre tjurig än igår, men det gick inte fort och det var inte behagligt för 5 öre. Värmepaniken kom och gick. Det var fåfänga som fick mig att behålla jackan på. Jag kände mig plufsig och den knallrosa t-shirten satt lite för trångt för att vara trivsam, men när jag kom fram till Konsum kände jag att jag inte stod ut mer, plufsig eller ej och slet av jackan. Halleluja! Armarna var blöta av svett eftersom fodret i jackan inte funkar med kortärmat. T-shirten klibbade fast längs ryggen. Fötterna sjöd av värme och insidan av mjukisbyxorna var blöt av svett. Jag hade inget vatten med mig eftersom det ju inte var mer än 14 grader, men det var ett misstag. Jag handlade mina blockljus och gick hem. Så fort jag kom innanför dörren hemma, slet jag av mig strumpor och byxor och hällde i mig vatten. Fullt utvecklad värmepanik! Svimfärdig, matt och illamående. Jag satte mig i soffan med vattenflaskan i närheten för att fylla i tränings- och matdagboken och upptäckte att stegräknaren hade dött. Trots att appen i mobilen visade att batteriet i räknaren var fullt fanns där inga livstecken vilket innebar att min mödosamma promenad inte hade registrerats. Mina värmepåslag påminner allt mer om regelrätta vallningar och de kommer oftare numera. Jag svettades, mådde illa, var maximalt irriterad på skit-batterierna från Kjell & Compani eller har stegräknare dött på riktigt – panik! Jag lade mig på golvet för att utnyttja den svala luften som kom in från den öppna balkongen. Andas. Andas. Andas… Ta det lugnt. Du behöver inte göra något egentligen. Slappna av. Vad beträffar stegräknaren – jag vet att jag promenerade i 1 timme och egentligen behöver jag inte veta antalet steg för de blir ungefär de samma varje gång. Vattenkonsumtionen kan jag skriva in manuellt. Vikt och kost behöver jag inte stegräknaren till. Det finns ingen som helst anledning till panik – jag är inte – jag upprepar – inte beroende av en liten stegräknare! Jag låg på golvet i 15-20 minuter tills jag var helt sval och tog mig sedan upp på fötter med mycket möda och stort besvär. Vid lunchen tog jag 2 Treo mot huvudvärk, drack min VLCD-kyckling-soppa och 5 muminmuggar med te medan jag försjönk i Stephen Kings oemotståndliga och märkliga värld i ”Det mörka tornet”. Jag fick liv stegräknaren när jag bytt batteri, men det är inte mer än 3 veckor sedan förra bytet. Skitkvalitet!

Alldeles i närheten av Rönninge Kungsgård ligger ett litet spa. Det är det röda huset som syns genom grönskan. Jag vet inte om jag lyckats få fram det härliga ljuset – spelet mellan ljus och skugga – som fick mig att ta bilden.

Inge’ kul och ingen rubrik

Posted on by 2 comments

Det är inge’ kul! Det är den förhärskande känslan just nu. Det fungerar inte så bra med ätandet. Handflate-metoden har inte hakat fast i hjärnan än, inte blivit en vana och jag har inte den rätta orken att lägga upp en taktik för att få det att kännas bättre. Pär åker till Gotska Sandön imorgon och jag har 4 middagar för bara mig som helst inte ska flippa ut i i någon riktning. Om jag inte var så förbålt trött hade jag kunnat se det som ett tillfälle att bevisa för mig själv att jag kan ännu mer – för jag vet redan att jag kan – när jag väl vill. För att lugna Pär och Monica: jag har inte för avsikt att ge upp – aldrig! Jag är bara trött av att koncentrera mig dagarna i ända sedan den 2 januari. Igår blev en riktig skitdag på kostfronten, ett bottennapp. Frukosten och lunch-soppan utgjorde inga problem, men middagen… Det var tänkt att Pär skulle göra kycklingfilé i sötsur chilisås med ris till (mitt förslag). Filén var tinad och klar att smörjas med sås och så in i ugnen. Jag satt i vardagsrummet när jag lade märke till att matlagningsljuden inte stämde överens med det vi skulle äta. En gjutjärnspanna på spisen – pang! – fräsande av något som steks i nämnda panna. Sedan röjde han i frysen och då frågade jag: ”Du gör väl inte kycklingwok IGEN?!” (vi åt det förra veckan och det var inte gott den gången heller). ”Jovisst”, svarar han glatt. Jag var mentalt inställd på sötsur chilikyckling med ris och var ganska grinig vid middagen och det värsta var att jag inte blev mätt. När jag inte blir mätt ringer larmklockorna. 2 mini-baguetter till teet smakade blä!. Grillchipsen som jag kämpade emot förra måndagen fanns fortfarande kvar, men idag, tisdag, gör de inte det. Moooahahaha! Jag vräkte i mig hela påsen och en liten påse med lakrits. När jag vaknade idag och mindes frossandet, så tröstade jag mig med att det hade varit gott. Av taktiska skäl vägde jag mig inte i morse och av samma taktiska skäl körde jag ett medel-pass med gummibanden i stället för det lätta. Om jag vill komma någonstans med min träning måste den ökas på då och då. Det gick bara bra, det var skönt även om uppvärmningen var otäck och hostan ville vara med.

Dagens låtlisterepresentant är Foxtrott med ”Colors”. Vi måste sluta bry oss om att vi föds med olika hudfärger.

Igår fick jag ryggmassage av Bitte och det var så skönt! Hon nämnde en läkare (kiropraktor?) som kommit fram till att en viss ryggövning skulle kunna vara lösningen på alla ryggproblem. Du ligger på golvet med böjda knän och fötterna stadigt i golvet. Höj höfterna till halv brygga och rör sedan höfterna i en liggande 8. Då ska spänningar och låsningar släppa. Jag provade den idag. Kiropraktorn rekommenderade 40 åttor, jag klarade av 20. Den var himla knepig. Efter passet och duschen har jag haft riktigt ont i ryggen och det är inte så enkelt som att skylla allt på den liggande 8:an. Det kan vara mensvärk eller trötthet efter träningen eller att jag är öm efter massagen. Det enda jag kunde vara säker på vara att 2 Treo inte hjälpte.

PS! Nästa fredag, den 2 juni, tar Pär och jag bilen och åker ned till Malmö över pingsthelgen och vi åker förstås över bron till Köpenhamn.

Gummiband och diskussionslystna pirayor

Posted on by 0 comment

Vägning: 99,4 kg som bevisar att det inte – jag upprepar INTE – fungerar att tillbringa 4 dagar i soffan varav 2 var riktiga frossardagar. 4 hg mer än förra veckan. Jag framhärdar med min ärlighet och kommer inte att väga mig någon annan dag i hopp om ett trevligare resultat. Nope! Bit ihop, gör om och gör rätt! Men jag vill ändå tillägga att det var värt det för lakritsen var väldigt, väldigt god…

Jag tränade med gummibanden idag, ett lätt pass eftersom jag fortfarande känner mig snuvig, men det var inga problem med orken och det var jätteskönt! Jag fick in ett väldigt flyt och det tog inte ens 1,5 timme från start till slut.

Det är lite märkligt det här med värktabletter. Frukostgröten dängde igång tandvärken och då fungerar bara värkkombon och inte Treo. Spiken är ryggen har dykt upp igen och då fungerar inte värkkombon utan endast Treo. ??? Som tur är har jag tid hos Bitte på torsdag.

Det här med Facebook… Jag har hittat 2 nya grupper: en med introverta likar och en där man kan diskutera livsåskådning, religion och tro. Den första gruppen är behaglig, den andra gruppen är diskussionslysten in absurdum. Häromdagen ställdes frågan om ultimata livsmål och jag var på kommentarshumör och skrev att jag vill må bra och inte skada djur eller människor. Jag hann knappt trycka på enter innan en kille antog att jag var vegan eftersom jag inte vill skada djur. Nej, jag är inte vegan och jag hade inte lust att ge mig in i den diskussionen… Då gick han igång: det handlar inte om diskussion utan om att jag ju ljög i mitt påstående om att inte skada djur. Osv, osv. Jag teg ihjäl honom, men när jag gick in på FB idag såg jag att han har lyckats hålla igång veganvinklingen och har skrivit långa, utförliga kommentarer. Det är just det som gör att jag kommer att gå ur gruppen. Diskussion i all ära, men man behöver inte hugga som en piraya på precis allt! Undrar om det kändes bra för honom att avslöja mig som lögnare? Det verkade vara viktigt för honom.

 

En introvert påsk

Posted on by 0 comment

Solen har strålat från en klarblå himmel och ljuset har reflekterats i snön. SNÖN! Det vräkte ned större delen av gårdagen och det var flera minusgrader inatt och när jag gick ut med soporna var det halt i trappan! Igår kväll, vid 20-tiden när solen var på väg ned och vädret hade klarnat upp, tänkte jag ”Vilken härlig vintereftermiddag i december!”. Det påminde mig om Kiruna som ju får allt längre kvällar samtidigt som snön ligger kvar. Vårvintern. Jag har promenadstrejkat både igår och idag. Jag tänker inte ta fram vinterskorna igen och jag tänker inte ta fram vinterjackan heller. Jag vägrar! Jag sitter hellre inomhus, dricker te och läser. Promenera kan jag göra någon annan dag. Problemet är att jag får ont i ryggen av att inte röra på mig, men jag tar 2 Treo och inväntar bättre väder. Pär och Elin tillbringar påsken på Öland tillsammans med svärisarna och svägerskan och det är ljuvligt att få vara ensam. Vila öronen från prat och krav på uppmärksamhet. Jag känner mig extra introvert eftersom jag läser en biografi om Greta Garbo som nog kan beskrivas som introvert de luxe. Jag beställde från Lakritsroten för att ha påskgodis redo och jag tjuvstartade redan i onsdags och igår och idag har jag verkligen svullat. Lakrits är bra för min mage eftersom den är lätt laxerande. Nu ska jag hänga lite med familjens alldeles egna påskharekanin, Selma!

Härdsmälta

Posted on by 0 comment

Igår var inte någon bra dag. Jag var sjukt trött och när jag drack mitt lunch-te – pang! – kom tandvärken tillbaka. Jag ringde tandläkaren som rådde mig att vänta till efter helgen eftersom det kan vara ”efterskalv” (mitt eget ord) och att Alvedon + Ipren brukar fungera. Jag vet att värkkombon fungerar, så jag tog den i stället för Treo och den hade och har bättre effekt. Efter det gick det utför resten av dagen och när jag hade min te & lässtund blev det en härdsmälta. Koncentrationen var väck, irritation och rastlöshet kröp som loppor i kroppen och jag önskade bara att den jävla dagen skulle ta slut. Jag fick verkligen behärska mig för att inte skrika åt Elin eller Pär. Klockan 20 bestämde jag mig för att göra slut på dagen genom att gå och lägga mig. Jag tog min Stilnoct och en extra Lyrica och en andra dos av värkkombon. Jag somnade vid halv 21 och sov som en död till ungefär 1 när jag behövde gå på toaletten. Sedan somnade jag om som ett släckt ljus och sov till 8. I vanlig ordning har jag analyserat orsakerna till härdsmältan, men utan något resultat. Visst var tandläkarbesöket tufft, men inte så tufft.

Det ramlade ned ett par centimeter vattenmättad snö inatt och dagens promenad var ingen höjdare. Blött och slirigt och tungt – jag var inte i högform direkt. Jag hade mina vinterkängor (tåmördarna) eftersom jag ville förbli torr om fötterna. De senaste veckorna har de stått med skoblock i och de har faktiskt hjälpt till att töja ut skorna och tårna överlevde promenaden.

Tandläkaren

Posted on by 0 comment

Tandläkarbesök. Tandvärken satt i en kindtand i överkäken och påminde lite för mycket om hur det värkte när en tand hade spruckit för att jag skulle känna mig helt lugn. Tanden har känts av till och från, men jag antog att det handlade om vanliga ilningar. I lördax började den värka non stop. Min egen tandläkare hade semester och jag fick träffa L, en äldre dam som gav ett erfaret och lugnt intryck. Hon röntgade, petade, knackade och tryckte varmt och kallt mot tanden. Det kändes. Jag hade tagit 2 Treo på morgonen och ändå kändes det i tanden. Ingen spricka, ingen karies, men när hon tittade riktigt noga på röntgenbilderna såg hon någonting under den gamla fyllningen. Med hjälp av mycket bedövning borrade hon bort amalgamfyllningen och hittade lite karies. Sedan satte hon dit en provisorisk fyllning och hoppades att tanden skulle ”lugna ned sig”. Hon trodde inte att det var det lilla hålet som var orsaken till värken. Kanske berodde den på att tanden har lagats flera gånger och att den helt enkelt har blivit irriterad; rensa bort allt gammalt grums och börja om. Om 3 veckor ska jag träffa min egen tandläkare för att få en permanent fyllning. Och veckan efter ska jag till tandhygienisten. Hela mars månad full av skoj. Inte! Jag tog en omväg hem och det var så skönt att komma ut och att få röra på kroppen, men resten av dagen har jag varit helt sänkt. Trött. Deppig för att jag måste tillbaka (jag tycker verkligen, verkligen inte om att gå till tandläkaren!!) och orolig för att värken ska komma tillbaka. Just nu gör det ont över allt i munnen…

Category: Allmänt | Tags: , ,

Jag mår inte så bra idag

Posted on by 0 comment

Måndag den 13:e – da-da-da-DAAA! – och jag vaknade med huvudvärk. Trött. Kanske kunde en promenad i friska luften hjälpa? Det var skönt att komma ut – det är alltid skönt att komma ut! – och jag tog det lugnt i början, strosade mest. 5 km på 70 minuter. Den här gången fick jag inte ont, så skorna har inte dött, trots allt. När jag kom hem tog jag 2 Treo mot huvudvärken.

Det går framåt. Tyvärr. På stängslet hängde skyltar med texten: ”Parkeringen stängd ifrån måndag 13 februari.” Suck. 

Kanske har jag en förkylning i kroppen för Nasonex rår inte på nästäppan och så är jag småhostig. Och trött. Och hungrig. En hungerdag de luxe när jag inte klarar av att dricka vatten – jag mår illa av det (jag kommer inte att få i mig 2 liter…). Måndagar har blivit lätt ångestladdade i samband med att jag flyttade veckovägningarna till tisdag. Jag har svårt att tro på att viktminskningen ska fortsätta, att det verkligen, verkligen fungerar.

Kalorier och Treo

Posted on by 0 comment

Gummibandsträning på medelnivå idag. Flyt, ork & koncentration! Jag lyssnade på en annan låt medan jag värmde upp på step up-brädan och även om inte takten var den rätta, så hade jag ett väldigt schvung och orkade betydligt mer än tidigare. Endorfiner! Jag lade till 2 enkla yoga-övningar för ryggen. Det var inga problem att komma ned på jorden efteråt när jag fick ont i ryggen (det hade jag sedan tidigare) och knäna. Det blev Treo igen. Jag tror att jag har tagit det varje dag i 2 veckor. Inte bra.

Vägning: 104,3 kg vilket innebär en minskning med 0,9 kg den senaste veckan. Det går åt rätt håll.

När jag började Itrims program var det med en s.k. kick-start för att få fart på viktminskningen. 3 veckor med endast måltidsersättningar. Det var det jag inte klarade. Det blev inte mer än 28 timmar när ångesten dundrade in. Efter det gick jag över till handfast minus. Antalet kalorier per dag i kick-starten är inte fler än 600 och handfast minus är 1100, men – och det är ett viktigt men – egentligen handlar det inte om att räkna kalorier utan om vad och hur mycket jag äter. Jag mäter med handflata och knuten näve. Charktallriken till exempel innehåller 6 skivor kött som, när jag radar upp dem, motsvarar en handflata. Handen har man alltid med sig, så det är ett smart sätt att mäta. Handfast minus innebär att t.ex. potatis försvinner (kolhydrater).

 

Jag kämpar med och mot

Posted on by 0 comment

Promenerade Landet Runt-rundan. Den visade sig vara 6 km och det tog 80 minuter. Bra flyt och tempo större delen av tiden. Flera plusgrader gjorde att jag tog dubbla tröjor under den tunna jackan kombinerat med mössa och handskar. Jag ska nog ta stavarna nästa gång.

För flera veckor sedan sträckte jag mig när jag gjorde ryggövningar på golvet. Vänster sida protesterar. Sträckningen, eller vad tusan det handlar om, kommer och går. Det kan till och med vara svårt för mig att ta riktigt djupa andetag. Idag slog det nya rekord och jag hade jävligt ont när jag kom hem och efter duschen stapplade jag runt och stönade. 2 Treo. Jag sov i soffan i natt och det är möjligt att det förvärrade det hela.

Just nu känns det här med Itrim, måltidsersättningar och kalorier inte särskilt roligt. Jag kämpar med mig själv för att bryta kvällstuggandet. Faaan, vad det är svårt!!! Idag har jag haft en hungerdag, men jag ska verkligen, verkligen göra mitt bästa för att inte äta mer ikväll. Jag kämpar mot mig själv och min egen skoningslösa kritik. ”Det är kört…” ”Du fixar inte det här – du har ingen karaktär.” ”Du har noll uthållighet.” ”Du är ynklig som gnäller över att behöva gå hungrig.” ”Du vet att promenader fungerar bra, så du måste, måste ut varje dag!!” ”Kalorier in – kalorier ut. Kalorier in – kalorier ut! Kalorier in – kalorier ut!!” ”DRICK VATTEN!!!” Rösten maler hela tiden. Vis av förra veckans nedslående måndagsvägning skjuter jag upp eländet till imorgon, men det känns inte som att jag har gått ned.

Ersättningsfritt

Posted on by 0 comment

35 minuter till Salem via tennishallen och 45 minuter hem via Fjärilstigen blir 80 minuters promenad av en sträcka på 5,8 km. Kroppen var svårstartad, men sedan blev det skönt och mot slutet blev det toktungt. Kroppen känns tung och trög, värk lite överallt – knäna, ryggen, fingrarna – och det känns trist. Idag kände jag mig så där sjukt stel och mörbultad efter promenaden som jag brukade göra för några månader sedan och ändå tar jag 2 Artrox per dag. Treo dagligen hela veckan.

Från och med den här veckan kommer jag att äta vanlig middag på fredagarna dvs. ingen ersättning alls. Jag har inte för avsikt att byta ut måltider hela tiden medan jag går ned i vikt för förr eller senare är det ju tänkt att jag ska äta vanlig mat alla måltider. Pär lagade en fiskrätt från Itrims kokbok: torsk i foliepaket med grillad paprika och champinjon till. Det var gott och mättade utan att kännas mäktigt.