Tag Archives: Salem

Mer melodifestival

Posted on by 0 comment

Promenad till Salem för att hämta ännu en omgång med VLCD-soppor från Itrim plus att jag handlade lite på ICA. Det var väldigt skönt! Jag kom iväg klockan 9 innan det blev för varmt. Jag gick via Tennishallen och även om den backen är flåsframkallande, så behövde jag inte stanna uppe på toppen för att hämta andan. Framsteg!

Dagens låtlisterepresentant är After Dark igen med ännu en melodifestivallåt. Den här gången från förra året, 2016. Gruppen finns inte längre men firade 40-årsjubileum det året. (Hur gammal är jag egentligen eftersom jag minns när de slog igenom…) ”Kom ut som en stjärna!” – en inspirerande text om att våga vara sig själv.

 

Som en smäck

Posted on by 0 comment

Vägning: 96,4 kg som innebär att jag har gått upp 1 kg den senaste veckan. Det går ned och det går upp och det går – förhoppningsvis – ned igen. Det har inte varit någon bra matvecka. Jag har frossat i Snickersglassar och igår kväll hade jag en mindre matsmälta. Jaja, shit happens. Den här gången har jag ingen energi att få panik och påminna mig själv om ”Aldrig mer 100!”. Jag promenerade till Salem och hämtade ett paket från Ellos med underkläder och en ny pyjamas; alltihop i en storlek mindre än tidigare och alltihop satt som en smäck – en lyxig känsla.

Category: Hälsan, Vikten | Tags: , , , , ,

Strömlöst

Posted on by 0 comment

Så här års, med alla ljusa timmar, är ett strömavbrott inte lika tydligt som på vintern. Idag reagerade jag på att det var så tyst. Jag var på väg till toaletten vid 8-tiden när det slog mig att brummandet från kylen och frysen saknades. Strömavbrott? Det stämde för inget hände när jag försökte tända lampan i badrummet. Jag sms:ade Pär, på arbetet, som kollade kommunens hemsida och det var drygt 2000 abonnenter som var strömlösa, men de visste inte varför. Jahaja. Jag fortsatte med morgonpysslet och frukosten, men fick klara mig utan ägget. Mina planer var att hämta ett paket på ICA, men jag hade ingen lust att gå dit och sedan få besked att inga paket kan lämnas ut pga. strömavbrott, så jag ringde och frågade och fick svaret att ”det lyser i taklamporna”. Det blev en tung och trög promenad och jag kände mig rätt trött på att knata runt i omgivningarna, så det är kanske inte så dumt med ett miljöombyte för några dagar. Annars känner jag mig stressad av att vi ska till Malmö – det är ett jäkla kliv utanför min komfortzon, men jag känner oxå att jag måste för att inte begränsa mig själv allt för mycket. Jag hämtade paketet på ICA, köpte en Nasonex på Apoteket och gick sedan till Filmkedjan för ett annat paket. Döm om min förvåning när jag möttes av de anställda som satt utanför en fortfarande igenbommad butik eftersom de var strömlösa. Det var ju bara några hundra meter från Salem Centrum! Inte mycket att göra åt det. Elin sms:ade att vi fått tillbaka strömmen klockan 10. Jag gick hem igen. Resten av dagen har jag förberett resan, tagit hand om orkidéerna, storstädat hos Bibbi, rengjort luftrenaren (vars filter var mycket dammigare än vanligt pga. all pollen). När jag funderade på vilka kläder jag skulle packa fick jag syn på min absoluta favorit-fleece som jag inte har kunnat ha på några år eftersom jag har varit för stor för den, men som jag inte har haft hjärta att göra mig av med eftersom den är sååååå fin med små broderade blommor, rejäla blixtlås och fina kantband. Det är i alla fall 15 år sedan jag beställde den via Femina och nu får jag plats i den igen. Lycka! Den får följa med till Malmö.

Min favorit-fleece får träda i tjänst igen!

Jag kommer att ha en blog- och Facebook-fri minisemester och är tillbaka på onsdag. Ha det så bra i hänryckningens tid!

Att få må bra

Posted on by 0 comment

Jag stavgångade till Salem och skickade MBT-skorna i retur (136 pix för att jag ville ha ett kvitto i stället för snålvarianten för att ha koll på att de kommer dit de ska). Det tog 30 minuter dit och 40 minuter hem och jag blev så infernaliskt trött i armarna igen. Jag bar stavarna nästan halva sträcka hem och tyckte att den extra svängen kändes dubbelt så lång som vanligt och jag blev förvånad över att det inte handlade om mer än 40 minuter. Bitvis var det väldigt skönt och jag fick in ett bra flyt.

Dagens låtlisterepresentant blir Sia med den väldigt passande ”Never give up” för det är så det känns nu när jag vet att jag kommer att gå ned i vikt och att all träning definitivt har gett mig mer ork.

Den senaste månaden har jag upplevt en sällsam lyx av att få må bra. Morgonångesten har bara visat sitt fula tryne vid enstaka tillfällen. Jag är fortfarande ingen morgonmänniska, men vet nu att det känns bättre bara jag kommer upp och igång och det är sällan jag sover längre än till halv 9. Att få vakna med en kropp som väger allt mindre … jag saknar ord! Jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte gör allt jag kan för det är precis det jag har gjort sedan den 2 januari. Jag blir väldigt uppmuntrad av Pärs och Elins stöd och heja-rop och jag känner mig inte fullt så värdelös längre. Jag mår så bra av den frid som råder här hemma; att det går bra för Elin i skolan och ute på praktiken, att Pär trivs med sitt arbete och att han står ut med att vi inte äter middag tillsammans mer än 1 gång i veckan. Det faktum att läslåsningen har släppt och jag känner samma läsglädje som tidigare är en enorm lättnad. Te & lässtunden är återigen dagens höjdpunkt. Tidigare orkade jag med 3, möjligen 4, träningspass i veckan och jag hade ofta ont efter promenaderna. Nu blir det oftast 6 pass varje vecka och jag blir otålig när jag blir förhindrad (då räknar jag inte med vilodagar) och jag får nästan aldrig ont efteråt. Sedan jag bytte ut Itrim-baren som kvällsmål mot en liten charktallrik har jag inte haft några problem med kvällstuggande. Jag har hittat både en massör och frisör på kila-ned-avstånd.

På vägen hem från Salem fick jag syn på en hare som skuttade fram och tillbaka längs en väg. Sedan kom en till! De hoppade om varann, kors och tvärs för att sedan sätta sig platt ned på några meters avstånd från varandra och bara glo på varandra. ”Ni kan ju inte stanna mitt i vägen!!” Sedan såg jag en bil längre upp i kurvan. ”Flytta på er!!” Bilen närmade sig och jag visste inte om jag skulle gå eller stå kvar och kanske bli vittne till en massaker. Bilen kom allt närmare. ”Härregud … skutta iväg då!!” Då upptäckte tydligen föraren hararna och sänkte farten tills den stannade helt och först då fick haruslingarna fart och satte iväg mot tryggare nejder. Jag kunde andas igen och fortsatte att gå. Egentligen ville jag springa fram till föraren och tacka för att han/hon sänkte farten. Vardagsspänning i Rönninge!

En bild som Pär tog för flera år sedan och som jag föll för eftersom det ser ut som om haren räcker lång näsa åt fotografen.

Skor och flaskvatten

Posted on by 0 comment

Jag har promenerat både igår och idag. Igår blev det nästan 6 km, men idag blev det bara 3,5 då jag gick tur och retur Salem utan omvägar. Idag hade jag MBT-skorna och jag hörde hur fötterna utbrast ”Halleluja!”. Speciellt högerfoten (som är lite större) som blev väldigt klämd av vinterkängorna under gårdagens promenad. Tårna domnade bort och värkte resten av dagen. De värkte för säkerhets skull när jag skulle ut idag och närmade mig vinterkängorna… Skorna är för smala över tårna – jag har korta och breda fötter som faktiskt är väldigt gulliga, men det är knepigt att hitta bra skor. Jag har beställt ett par skoblock som jag hoppas kan hjälpa till att töja ut dem.

Det händer att jag köper vatten på flaska, men det är väldigt sällan. Det är så löjligt dyrt och onödigt eftersom vi har så gott vatten i Rönninge. Dessutom är det ganska svårt att hitta flaskvatten utan kolsyra eller smak. Jag kan inte dricka kolsyrat vatten vilket även jag tycker är knäppt eftersom jag inte har några problem med att drick läsk eller cider. Idag fick jag (kran)vatten på min kvarn  när jag läste följande på en mjölkförpackning: ”En flaska vatten i affären kostar lika mycket som 2000 flaskor från kranen. Flaskvatten är sämre för miljön – de har åkt flera mil med lastbil. Medan vattnet från kranen inte släpper ut några avgaser alls.” 2000 flaskor med kranvatten. Nu när jag klunkar vatten från morgon till kväll använder jag min knallrosa Klean Kanteen-flaska. 

Mediciner

Posted on by 0 comment

Det tog 20 minuter att gå till Salem och jag hade ett bra tempo och jag har minskat tiden med 5 minuter. Allt promenerande lönar sig på flera sätt. Först gick jag in på ICA för de har Ferrarisar (till skillnad från Konsum – meh!) och så köpte jag chips och en 4-pack med Ferrero Rocher. Jag fortsatte till Apoteket där jag hämtade ut från alla mina recept och nu har jag frikort i 6,5 månad. Leve högkostnadsskyddet! Farmaceuten gick igenom mina mediciner för att se om några av de krockade med varandra. Något som de gör sedan ett par månader. Omeprazolen och Sertralinet kan försämra upptagningsförmågan av Levaxinet. Jaha, ja. Hon sa att läkaren förmodligen har koll på det här och jag svarade att jag inte har så stort förtroende för läkarna längre vilket fick henne att haja till, men hon sa inget. Eftersom jag hade ryggsäck behövde jag ingen påse och ryggsäcken blev full. Full av mediciner för både kropp & själ! Jag gick via tennishallen när jag gick hem och det tog 35 minuter och jag hade bortdomnade tår igen. En sammanlagd sträcka på 4,6 km.

Category: Hälsan | Tags: , , , ,

Ersättningsfritt

Posted on by 0 comment

35 minuter till Salem via tennishallen och 45 minuter hem via Fjärilstigen blir 80 minuters promenad av en sträcka på 5,8 km. Kroppen var svårstartad, men sedan blev det skönt och mot slutet blev det toktungt. Kroppen känns tung och trög, värk lite överallt – knäna, ryggen, fingrarna – och det känns trist. Idag kände jag mig så där sjukt stel och mörbultad efter promenaden som jag brukade göra för några månader sedan och ändå tar jag 2 Artrox per dag. Treo dagligen hela veckan.

Från och med den här veckan kommer jag att äta vanlig middag på fredagarna dvs. ingen ersättning alls. Jag har inte för avsikt att byta ut måltider hela tiden medan jag går ned i vikt för förr eller senare är det ju tänkt att jag ska äta vanlig mat alla måltider. Pär lagade en fiskrätt från Itrims kokbok: torsk i foliepaket med grillad paprika och champinjon till. Det var gott och mättade utan att kännas mäktigt.

Överraskande tungt

Posted on by 0 comment

Jag hämtade 2 paket idag. Ett av dem innehöll produkter från Itrim bl.a. en kokbok. Jag mindes att jag hade beställt flera chokladshake, men jag mindes inte att jag hade beställt de i färdigblandad form dvs. i tetraförpackningar. När jag tog emot paketet och kände hur tungt det var blev jag osäker. Jag beställde väl bara en kokbok, eller…? Hade jag snurrat till det igen?! Paketet gick inte ned i ryggsäcken, så jag gjorde som jag har gjort vid flera andra tillfällen, jag använde nyckeln till att skära upp tejpen och sedan lastade jag över allt i ryggsäcken och slängde allt förpackningsmaterial i papperskorgen. Det var när jag öppnade kartongen som förklaringen till den överraskande tyngden kom: 12 stycken tetrapack à 330 ml (ca 3,9 liter). Fasiken vad tungt det var! Ryggsäcken tyngde bakåt och jag gjorde mitt bästa för att motverka det och när jag kom hem var jag trött i ryggen och nacken, men magmusklerna fick ju arbeta.

Till Salem gick jag via tennishallen och det tog 35 minuter, direkt hem tog 25 minuter och då var det tungt (i dubbel bemärkelse…) mot slutet. 4,8 km och drygt 6000 steg, så idag har jag nått målen även med vattnet. Jag har inga problem att få i mig 2 liter vatten när jag är igång, men att dricka den mängden bara för att – det funkar inte.

Jag drack en av chokladshakerna nu ikväll och den är godkänd. Liksom hallonsmoothien som jag köpte i tisdags. VLCD-shaken med skogsbär var god i början, men nu tycker jag att den doftar för starkt, nästan parfym och smaken känns syntetisk.

Det går en gräns

Posted on by 0 comment

Jag promenerade till Salem (20 minuter) och via tennishallen hem (40 minuter). Enligt min stegräknare är det 5 kilometer dvs. en halv mil. Det var ett makalöst vinterväder med knallblå himmel, en sol som orkat upp över horisonten (det var vid 10-tiden) och 10 minusgrader. Livsandarna vaknade. Men det går en gräns här i Rönninge/Salem. Gränsen utgörs av järnvägen och det handlar om plogning. På min sida plogas bilvägar och parkeringar. Punkt. Absolut inte trottoarer och knappt gångvägar. När jag har passerat järnvägstunneln vid Hagavägen och kommer till gångbron mot Salem, så är framkomligheten föredömlig. Skillnaden är så tydlig att det är pinsamt! På hemvägen var det plogat fram till ”tennisbron” över järnvägen där jag fick trippa fram i tidigare fotspår hela vägen ned till tennishallen. Där finns en parkering och en bilväg, så där var det plogat. Suck. Samma sak varje vinter.

Jag har minskat skärpan och lagt till en vinjett, men inget mer. Vilket ljus!

Jag funderar en hel del på orsakerna till ångestattacken i tisdags. Pär påpekade att jag ju har haft den här förändringen i tankarna länge och när den väl påbörjas slappnar jag av samtidigt som jag stressas just för att förändringen är så avgörande. Krasch! Det handlar oxå om mina rutiner. Jag älskar mina rutiner! Det är de som får mig att fungera, som gör att jag slipper tänka och det är de som gör mig oflexibel och att jag stressas när de ruckas på. De 2 senaste dagarna har jag tagit tillbaka en del av dem genom att få äta ordentlig mat, men framför allt genom att jag har gjort det på de tider jag har blivit så van vid. Känslan av det kaos som förändringen fört med sig har minskat. Men. Jag mår inte toppen direkt. Ångesten lurar i bakgrunden och jag kan inte bestämma mig för om jag ska dämpa den med en ökad dos av Lyrica eller inte. Jag känner igen ångesten från vintern 2011/12 för plötsligt står jag inte ut med tystnad, så jag lyssnar på en bok hela tiden om jag inte tittar på film med Elin. Jag har inte haft min läs & testund på ett par veckor eftersom jag inte kan koncentrera mig på sammanhängande text. Jag brukar tycka om att lufsa runt i en mörk lägenhet, men nu tänder jag nästan alla lampor när det skymmer vid 16-tiden. Det är inte bra. Inte bra alls.

 

 

Category: Hälsan, Rönninge, Vikten | Tags: , ,

Hos läkaren

Posted on by 0 comment

20 minuters promenad till vårdcentralen och 30 minuter hem med bra tempo! Det var jätteskönt! Isigt och knölig, men med isbuggarna var det inga problem och jag hade lyckats snöra dem ordentligt, så jag har sluppit få ont efteråt. Jag har provat på Artrox från Apoteket för knäna och har tagit 1 eller 2 tabletter om dagen och kors i himla taket de hjälper! Jag tänkte på det just idag när jag kom till trappan upp till Salem centrum, så tämjde jag den utan problem. Det gjorde inte ont nedför trappan heller. På förpackningen står det att om man behöver ta Artrox i mer än 1 månad bör man rådgöra med sin läkare, så idag rådgjorde jag med min läkare. Han tittade på FASS, men kunde inte se något som skulle vara skadligt mer än att huvudingrediensen är glukosamin (en sockermolekyl) och att man kanske ska hålla koll på blodsockret om man är diabetiker. Varför kan de inte skriva det då?! ”Om du lider av diabetes bör du rådgöra med din läkare om du behöver Artrox mer än 1 månad.”

Jag hade en eftermiddagstid, klockan 15, som jag egentligen inte gillade, men som gav mig intrycket av att JP inte var lika stressad, så jag kunde fråga om lite av varje. Vi gick igenom provresultaten och enligt honom såg det bra ut. Jag bad om och fick en utskrift. Det onda kolesterolet, LDL, var 5,79 i januari, 5,61 i september och 4,81 nu i december. Den största minskningen är under de 3 senaste månaderna och den enda förklaringen jag kan komma på är aloe vera-tabletterna eftersom jag inte har gjort några större förändringar i vare sig kosten eller träningen. Blodsockret ligger precis under övre gränsen och där hoppas jag att en viktminskning kan hjälpa. Järnvärdet skulle kunna vara högre. Han kollade blodtryck, hjärta och lungor och allt var som det skulle. Vi gick igenom vilka recept som behövde förnyas och sedan var vi färdiga. Jag gick med känslan av att inte vara helt kört hälsomässigt.