Ändrad taktik

Vägning igen: 97,5 kg som innebär en minskning med 1,2 kg sedan igår (?!) eller 0,4 kg sedan vägningen förra tisdagen. Det går ned och det går upp och så går det ned igen – det är tur att jag gillar berg-och-dalbanor! Hahaha! Det viktigaste är att jag nu har nått 10 kilosmålet; närmare bestämt minus 10, 2 kg sedan 2 januari. Helt plötsligt har jag bara 2,5 kg kvar till nästa delmål. Jag är nöjd och jag är stolt över mig själv! Jag orkar mer och har gått ned en storlek i kläder och jag kan använda mina gamla jeans som har legat i garderoben i flera tjocka år och jag kan knäppa bh:n hårdare och mina knän har börjat synas igen och armmusklerna är oxå på väg fram i ljuset. Idel fördelar!

Jag promenerade 60 minuter i förmiddags och halva tiden hade jag ett riktigt bra tempo – jag kunde känna fartvindarna! Sedan blev jag trött, men jag kände inte av några skavsår och tårna blev inte så farligt bortdomnade.

Gårdagens missvisande vägning framkallade ett behov av att byta taktik. Jag kommer att fortsätta med VLCD-soppan till lunch och vanlig, lagad middag enligt handflate- och knytnävsmetoden. Däremot kommer jag att sluta med kvällsmålet och bara äta det om jag har en sk. hungerdag eller om middagen inte är god eller om jag inte blir mätt. Just idag fixade jag middag själv eftersom Pär arbetade över och det blev (6 skivor) stekt falukorv och stuvade makaroner. Det var gott och jag blev mätt ergo inget kvällsmål.

Delmål

Det första delmålet, under 100 kg, nådde jag idag. Vägningen visade 99,6 kg vilket innebär en minskning med 0,9 kg den senaste veckan. Jäss! Det betyder att mitt nya kvällsmål fungerar bättre än Itrims barer. Det har känts i kroppen som den har fått en skjtus framåt efter att ha stått stilla på 100,5 kg i 2 veckor. Kläderna – byxor och bh – sitter lösare och jag känner mig smalare. Magen blir mindre och det har försvunnit stoppning från midjan och uppåt. Nu har jag hållit på i 2,5 månad och jag häpnar över att det fungerar, att det går stadigt nedåt. Jag har gått ned 8,1 kg! Delmålet är nått, så nu blir det nya MBT-skor och faktum är att jag beställde de i torsdags efter att ha fått skavsår från silvertejpen som jag är tvungen att ha pga. hårda sömmar i hälarna på skorna.

Jag tränade med gummibanden idag och det var småtungt och si så där med koncentrationen. Jag var trött och så fick jag byta ett gummiband eftersom det gamla var trasigt. Efteråt fick jag ont i knäna. Det är en förkylning på gång som jag bekämpar med ett kompakt inre motstånd.

Dagens låtlisterepresentant blir Betsy med “Lost & found”. Hennes röst påminner mycket om Chers.

Kompromiss = balans

Jag överväger att börja sova med stegräknaren fastklämd på pyjamasen för inatt var jag tvungen att gå på toaletten 3 gånger och ska jag fortsätta på det viset kommer jag att gå miste om många steg! Det är ett jäkla spring även dagtid. Jag lyckas oftast få i mig de rekommenderade 2 literna med vatten och så dricker jag ungefär 6 muggar te varje dag och sedan är ersättningarna (soppa, shake och smoothie) baserade på 2-3 dl vatten – det kluckar om mig.

Jag tränar kontinuerligt på att kompromissa. Den senaste lektionen var ju förra veckan när jag var tvingad att inse att det inte är helt kört bara för att jag inte klarar 3 veckor på enbart ersättning. Idag har jag haft en vilodag eftersom jag, i ren och skär entusiasm, har kört slut på mig genom att promenera varje dag utöver den omställning som Itrim för med sig. Huvudvärk, ryggvärk och vansinnigt trött. Att jag inte promenerade idag innebär inte att jag kommer att gå upp i vikt. Det innebär inte att jag aldrig mer kommer att träna. Det innebär inte att jag har misslyckats. Om jag väljer att vila en dag eller om jag, någon enstaka dag, äter mer än det är tänkt att jag ska, så innebär det inte att jag förblir fet. Det tar bara lite längre tid för mig att nå målvikten. Jag måste våga kompromissa för att få balans. Nolltoleransen passar inte in i det här sammanhanget.

Slutmålet med viktminskningen är 70 kg och att inte gå upp igen. Tidsplanen är 2 år. Jag ska träffa min coach i början av april och det är tänkt att jag ska ha gått ned 10 kg tills dess dvs. jag ska väga runt 97 kg. För att göra den här resan mer hanterlig och för att uppmuntra mig själv kommer jag att ha delmål på vägen med någon form av belöning som kan utgöras av allt möjligt så länge det inte handlar om mat eller att äta. Mitt första delmål blir 99,9 kg – jag ska under 100. Av måndagens vägning att döma har jag 4,8 kg kvar. Ingen tidsgräns, endast ett delmål.

Minns ni att jag tipsade omLätt att sova och somna om“? Det någon vecka sedan jag lyssnade på den senast, men det är nog dax igen. Jag sover inte bra och om jag ska fortsätta med flera nattliga toalettbesök är det en fördel om jag kan somna om lite fortare än vad jag lyckades med inatt. Det är förmodligen tänkt att jag ska lära mig genom att lyssna på boken för att inte vara beroende av den för att somna, men det struntar jag i. Camilla Gyllensvan är fantastiskt behaglig att lyssna på och även om jag 9 gånger av 10 somnar innan boken är slut vet jag att hjärnan tar den till sig eftersom hörseln är det sista sinnet som försvinner.

Hos knäspecialisten

Idag har jag varit i Stockholm (gräsligt!) hos Fysioterapiteamet (bra!), närmare bestämt sjukgymnast och knäspecialist TI. Naturligtvis hade jag inte ont idag för det är ju så tillvaron är funtad. Han tittade på knäna framifrån och bakifrån, han böjde och vred och klämde och ingenstans gjorde det ont. Besvären kommer av överbelastning/felbelastning. Jag borde träna mer, enligt honom. Jag önskar jag kunde. Jag ska tillbaka nästa vecka och gå igenom enkla övningar som jag kan göra själv hemma i min stuga. Nu har jag ju bestämt mig för att som första delmål ha att komma under 100 kg. Jag helt enkelt måste, verkligen måste, gå ned i vikt med hjälp av sunt förnuft och träning och så hypnosen. Jag körde den efter en sen lunch och Stockholmsturen knockade mig, så jag somnade innan hypnosen var slut, men då tog väl mitt undermedvetna över.

Centralbadet på Drottninggatan är en av Fysioterapiteamets ingångar. Porten mot Holländargatan är långt ifrån så här fin.
Centralbadet på Drottninggatan är en av Fysioterapiteamets ingångar. Porten mot Holländargatan är långt ifrån så här fint.

Jag hade mina vanliga vinterkängor idag för jag ville ha ordentligt stöd för vristerna. Det är något fel på den vänstra skon. Den är sned och när foten är i skon känns den oxå sned vilket gör att jag hela tiden vill vrida den rätt. Det resulterar i att jag får ont upp genom knäet och hela vägen upp till ryggen. Så idag hade jag ont när jag kom hem, fötterna och ryggen.

Delmål

Dagen efter fastan har blivit min nya vägningsdag. Idag visade vågen 104,9 kg vilket innebär att 0,4 kg har försvunnit den senaste veckan och att ett delmål nåddes: under 105. Nästa delmål blir tvåsiffrigt, under 100 kg och det borde bli till sommaren och inget oförutsett inträffar. Den 1 september vägde jag 109,5 kg, så jag har gått ned 4,6 kg de senaste 6 månaderna, i genomsnitt 0,7 kg varje månad. Jag hade en nedre gräns på 0,5 kg, så det har fungerat. Det har fungerat!

Jag promenerade i 60 minuter idag. Det behövdes för i natt sov jag inte mycket eftersom jag inte tog Stilnoct igår. Det är ryggen som kräver en promenad. Tanken på att bara sitta eller ligga hela dagen fick ut mig. Det var skönt. Jag hade mina vanliga vinterkängor och deras sulor är nästan värdelösa när det handlar om att jag inte ska halka. De är bra för rent snöunderlag eller barmark. Dessutom känns den vänstra skon helt sned. Märkligt.

Dagens låtlisterepresentant blir Santigold med låten “Banshee”. Den dök upp i lurarna innan jag ens fått på mig skorna.