Favorit fem gånger om

En promenad på 60 minuter. Klockan var inte mer än 9 när jag gick och det var bara 5 grader. Solen strålade och för en gångs skull blåste det inte. Det var på gränsen att jag hade behövt handskar. Jag drog tröjärmarna över händerna och efter 10 minuter hade jag fått upp värmen. Det var en kanonrunda! Orken fanns. Lusten fanns. Jag gick en runda med många uppförsbackar, men de utgjorde inget problem. Hoppas att det inte var en engångsföreteelse….

“When your heart is weak” med Cock Robin. Det är mycket möjligt att jag har haft med den i min gamla blogg, så nu är det dax att den presenteras här. En låt från 1986-87 som jag har älskat från första stund. Idag upptäckte jag att den är perfekt att promenera till när man inte har så högt tempo. Jag lyssnade på den 5 gånger om den sista biten hem.Höj volymen och lyssna på basen – gåshud och endorfiner!

Gummiband och strumpor

Helgen som gått har inte varit någon höjdare. Jag har varit sjukt trött och sovit till efter  11 och ändå suttit och nickat till över korsordet eller boken. Det har inte funnits någon ork över till att promenera vilket innebar att jag inte tränade alls på 4 dagar. Jag kände ingen panik över det, men det verkar inte finnas några marginaler eller möjlighet att bygga upp en buffert för det räcker med 4 dagars inaktivitet för att vallningarna ska komma tätare och med de ångesten. Eller om det är tvärtom. Moment 22 eller Hönan & Ägget. Idag har jag i alla fall tränat ett mediumpass med gummibanden och det var så skönt!! Det mediumhårda gummibandet var nytt, men för en gångs skull kändes det inte så där löjligt hårt i början; jag tämjde det direkt. Muskler!!

Det damp ned ett lass med strumpor från Strumplandet och jag blev skitnervös. Så nervös att jag fick huvudvärk. Inte hade jag väl beställt strumpor mitt i ett Stilnoct-rus och sedan glömt det?! Eller har någon beställt i mitt namn för att jäklas? Jag öppnade paketet försiktigt eftersom jag var beredd på att behöva kunna försluta det igen för att skicka tillbaka det. 15 par strumpor i olika storlekar och material, med eller utan skaft eller med lös resår. En lapp oxå där det stod att det var en gåva från Strumplandet. Whaaat? Jag mailade och fick svar att de hade sett att jag nämnt sidan i min blogg. Då så! Bock och tack. Urvalet av modeller, färger och storlekar ger mig ändå känslan av att de har gjort sig av med de svårsålda … 😉  Jag tänker plocka åt mig de med lös resår för de gillar jag och resten delar jag ut i familjen. Svärmor kan få ett par rejäla yllestrumpor för hon är frusen av sig.

Hemlisar & intriger

“Belgravia” av Julian ‘Downton Abbey’ Fellowes. De som följer min blogg vet att jag tycker att “Downton Abbey” är världens bästa serie alla kategorier, så då är det inte så förvånande att jag kastar mig över “Belgravia” som utspelar sig i London på 1840-talet.

Berättelsen har sina rötter i en balkväll 1815. Hertiginnan av Richmond har bjudit in alla familjer som räknas plus en och annan som inte räknas. Ett kärlekspar och en händelse som får långtgående konsekvenser för två familjer. Handlingen fortsätter 25 år senare. De två familjernas liv har gått vidare, men inte utan att sätta spår och när deras vägar korsas till följd av dåligt samvete börjar intrigerandet. Jag skriver inte mer än så eftersom det är svårt utan att börja nysta i familjeförhållanden, men du som gillar historiska romaner utan alltför mycket sliskromantik och plågade hjärtan kommer att uppskatta den här.

Det här är en roman med många namn och släktförhållanden och jag har – som vanligt – svårt att hålla reda på alla, men det förtog inget av upplevelsen och det var en upplevelse i allt från det faktum att jag kostade på mig boken som inbunden till den avslutande punkten. Det fanns de jag verkligen tyckte om, de som jag avskydde och de som vann i längden. På ett sätt är det en feel good-roman, men av högre kvalitét. Miljöerna är levande och dialogerna känns naturliga. Julian Fellowes har haft hjälp av en historisk konsult precis som i “Downton Abbey” och allt känns trovärdigt. Det finns fördelar med att leva 2017, men det jag uppskattar med historiska romaner är tempot; man tog promenader – inte powerwalks, man skrev brev och var inställd på att inte få svar direkt, man höll på privatlivet i stället för att fläka ut allt i tid och otid och så uppskattade man hyfs och artighet.

Jag börjar tycka om inbundna böcker. Pocket har känts enklare att hantera på grund av att jag får ont i händerna emellanåt, men den ställning jag oftast läser i innebär att jag har boken liggande på bordet lutad mot glasögonfodralet och när den är inbunden behöver jag inte använda händerna särskilt mycket. Hm. Inbundna böcker är dyrare och tar mer plats och det känns ännu värre de gånger boken inte visar sig vara något att ha. Hm. Jag funderar vidare!

Glada strumpor och ett råd

5,8 km på 75 minuter med 2 stopp för att hämta paket och 1 stopp på Konsum. Jag promenerade i fredax, söndax, måndax och idag, jag städade i lördax och styrketränade igår och all den aktiviteten kändes i benen idag, men det var så skönt att komma ut! I morgon ska jag ta en välförtjänt vila.

Elin avskyr att köpa strumpor. Hon tycker att det är såååå tråkigt och därför fick hon strumpor när hon fyllde år. Happy Socks i riktigt glada färger och av bra kvalitet och jag blev så sugen på såna att jag har köpt till mig själv fast i andra färger.

Glada fötter i glada strumpor och en kartong som är värd att sparas. 

Jag har mått bättre idag även om det var motigt i morse. Det var den tredje obligatoriska workshopen ikväll och den hängde som en våt filt över mig, så jag bestämde mig för att skippa den och då kändes allt lättare. För det första har jag noll och intet behov av gruppstöd. Pär och Elin är mitt stöd och trogna läsare av min blogg samt min hälsocoach och det räcker. För det andra är upplägget inget att hänga i julgranen. Beskrivningen av en workshop är 45 minuters föreläsning. I verkligheten har det gått till så att deltagarna troppar in och sedan kommer hälsocoachen. Vi får börja med att prata med varandra 2 och 2, bland annat om den kvällens tema (just ikväll skulle det handla om kosten). Sedan går vi laget runt och presenterar oss och den som vill får berätta lite mer om sig själv. Det har varit olika deltagare vid varje tillfälle och det där upplägget känns tidsödande. Jag har valt att inte berätta något om mig själv, men det finns alltid någon som behöver ösa ur sig, så jag har kunnat sitta där och bara lyssna. Otåligt. När vi har kommit så långt i programmet är det möjligen 15 minuter kvar att föreläsa på och så kanske en övning på det. Ineffektivt. Oinspirerande. Föga givande. Därför skippade jag kvällens “föreläsning”. Handfast minus-metoden (min metod) innebär en handflata av kött och protein, en knytnäve av kolhydrater och så mycket grönsaker jag vill. Det kan inte bli enklare och eftersom det alltid går ut på att komma fram till det som fungerar för just mig är det ingen vits att sitta i grupp och jämföra eftersom vi hela tiden intalas att inte jämföra oss med andra. 

Jag snappade upp ett råd i en bok jag lyssnade på. Som exempel tar jag det som tyngde mig igår och så vänder jag på steken och föreställer mig att en nära vän har det problemet. Vilket råd hade jag gett den personen? Jag hade sagt följande: “Det här handlar om ett projekt på 2 år och du har faktiskt gått ned mer än 7 kg, så tagga ned för bövelen!” Häpp! Det handlar om att få perspektiv! Jag har alltid varit mindre förlåtande gentemot mig själv än jag är mot andra och jag jobbar med det.

Frisör & födelsedag

Jag har kilat idag igen. Efter det senaste besöket hos Sax & Fön bestämde jag mig för att byta frisör. Vid Rönninge Port ligger ett relativt nybyggt hus och på bottenvåningen ligger en frisersalong som heter Unika. Jag beställde tid och idag kilade jag dit och klippte mig. Samma lyxiga känsla av tillgänglighet som när jag kilar ned till Bitte för att få massage. Vad ska jag till Stockholm och göra egentligen? Det var E som klippte mig och jag är väldigt nöjd! Vi diskuterade, hon lyssnade och hon klippte och det är så skönt – hårbotten har tillgång till syre igen. Jag bokade en ny tid direkt och det har jag inte gjort med någon annan frisör än Rosie.

De har inrett med ek – mitt favoritträslag.

Bakgrundsmusiken hos Unika bestod av lugna, behagliga låtar och det var en som fångade mitt öra extra mycket: “Love” med Lana Del Rey. Det blir en låtlisterepresentant från frisören.

Igår, den 26 februari 2017 fyllde min blogg 10 år. TIO ÅR! “Mitt liv i ord” var inkvarterad hos Bloggplatsen.se innan jag flyttade den till den här adressen. Jag har skrivit 4927 inlägg på den gamla adressen och här är det 771 inlägg om jag inte räknar med det här. Jag tycker om att blogga, att skriva!

 

Livat i holken!

Pär har femtielva hobbyprojekt på g i sin datorhörna på övervåningen. De flesta avslutas aldrig, men här kommer ett som han har färdigställt och som är så häftigt! Han byggde en fågelholk och monterade in en rörelseaktiverad web-kamera. Den sitter utanför vår ytterdörr sedan början av april. Det dröjde inte länge innan den upptäcktes av ett par blåmesar! De var på ett flertal “visningar” och kameran aktiverades. Till slut bestämde de sig och boade in sig. Det var så gulligt! Fru Blåmes lade flera ägg som nu har kläckts till ungar.

Det här är trappan upp till oss. Holken syns till höger vid stuprännan.
Det här är trappan upp till oss. Holken syns till höger vid stuprännan.
Lite närmare.
Lite närmare. Den har baksidan hitåt i bild.

Du kan läsa om projektet i Pärs blogg, men det som är häftigt är att han har lagt ut flera klipp på YouTube plus att det finns möjlighet att se de små liven i direktsändning.

Här är länken till filmklippen.

Här är länken till direktsändningen.

Mamma och Pappa Blåmes ilar ut och in i holken hela tiden och då gäller det att inte bli stående vid ytterdörren för då vågar de inte närma sig holken. När jag kom hem från Konsum i förmiddags stod jag nere på gången och såg hur de turades om att hämta mat till sin avkomma. Det är hjärtevärmande! Den som inte blir varm i hjärtat eller imponerad göre sig ej besvär hos mig!

 

#mernätkärlek

Jag provade att ha en andra blogg på Blogg.se, men efter ett par veckor kände jag att jag inte hör hemma där. De populäraste inläggen har alla varit utan substans med betoning på foton. Jag tog bort bloggen igen, men jag hann med att se en efterlysning från mysafety.se som letade efter bloggare som vill prova på deras försäkring av ID-skydd gratis i 1 år. Eftersom jag har blivit misstänksam med åren kollade jag runt – amatörmässigt – på nätet efter negativa skriverier om mysafety.se, men jag hittade inga. Jag anmälde min blogg, Mitt liv i ord, och tänkte inte mer på det. Idag kom det ett makalöst silverglänsande vadderat kuvert med ett brev som förklarade att jag nu har en gratis försäkring som ska hjälpa mig att bl. a. hålla nättrollen stången. Den skulle ha varit bra att ha när jag skrev inlägget “Minerad mark” i min gamla blogg…

Jag fick en liten present med brevet...
Jag fick en liten present med brevet…
… som ser ut som en liten laptop …
... med ett tangentbord av choklad!!
… med ett tangentbord av choklad!!
En putsduk till skärmen på min riktiga chokladfria laptop.
En putsduk till skärmen på min riktiga chokladfria laptop.

Allt är värt ett försök!

Snobben skriva

 

Inte bara träningsvärk

Efter att äntligen ha kommit iväg till apoteket – jag har skjutit upp det hela veckan – insåg jag att jag inte har varit utanför dörren på en hel vecka! Fastan sänkte mig, det har ösregnat och jag har varit så äckligt trött och sovit till framåt 11 nästan varje dag. Det var så skönt med frisk luft och rörelse! En promenad på 20 minuter dit och 50 minuter hem via Konsum. Den främsta anledningen till att jag kom upp ur sängen redan klockan 8 var att jag har frukosttjänstgöring för Pär har åkt till Öland igen.

Dagens låtlisterepresentant är Hilary Duff med “My kind”. Hon hjälpte mig uppför alla backarna till Salem – en bra gånglåt för backar.

Jag har en makalös träningsvärk i låren från i tisdags. Det känns som om jag vaggar fram som värsta sortens kroppsbyggare som inte får ihop benen. Träningsvärken är inte proportionerlig till insatsen. Det gör ONT. Värktablett-ont och den som läser min blogg regelbundet vet att jag vanligtvis älskar träningsvärk. Klimakteriet har ett hormonellt finger med även här. Att jag har spänningsvärk i huvud och axlar så gott som dagligen beror inte enbart på brist på aktivitet eller stress eller knasiga sittställningar. Den rubbade hormonbalansen kan ge ökad spänning och värk i musklerna. Vad trött jag blir…