Vardagsrummet del 5

Då var det dax. Dax att tapetsera. Dax för Pärs fototapet. Vi höll på i 8 timmar inklusive lunch. Den ljusa tapeten var inte lika smidig och lättarbetad som den i hallen och jag hade flera gånger ett styvt jobb med att hålla bitarna från att hela tiden rulla ihop sig medan jag klippte till våderna. Resultatet blev bra, tycker jag.

Den är ljust, ljust grå med dragning åt det blå och med en lätt struktur.
Den är ljust, ljust grå med dragning åt det blå och med en lätt struktur.
En detaljbild för att se skillnaden mot vit färg.
En detaljbild för att se skillnaden mot vit färg.

Fototapeten var enkel att arbeta med. Våderna är något smalare och materialet påminner lite om vaxduk. Den första våden, längst till vänster (bakom dörren på bilden nedan), hamnade upp och ned. Ooops. Det var nog mitt fel, men till mitt försvar hävdar jag att mönstret eller snarare brist på mönster gjorde att det var lätt hänt. Enfärgad, mörkt grå bergvägg med ytterst små nyansskillnader. Vi upptäckte det i tid och kunde ta loss våden och börja om och när det blev lite mer mönster, färgskiftningar och till och med grönt här och där, så gick det fort. Resultatet då? Pär gillar det. Jag (och Elin via MMS) är fortfarande skeptiska. Jag tycker det blir mörkt och känns hårt. Kanske känns det annorlunda med möbler och tyger på plats.

Bilden är en beskuren del av ett foto av Trollveggen i Norge.
Fotot är en detalj från en större bild av Trollveggen i Norge. 

Vid 14-tiden började jag bli trött i fötterna och sedan gick det snabbt utför. Eller snarare uppför. Upp längs benen. Från fötterna till vristerna till underbenen och upp i knäna. Inte ryggen, överraskande nog. Fötterna och vristerna har svullnat på ett sätt jag inte är van vid och jag letade fram mina kompressionsstrumpor som jag köpte för hälsporrens skull.

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.