Ödmjukhet

Stavgång idag igen, 45 minuter plus 25 minuter, tur och retur Salem. Ingen höjdarrunda. Nope. Det var minusgrader inatt och tidigt i morse och frost. Jag valde vinterjackan och när jag klev ut på trappavsatsen kändes valet rätt. Inklusive handskar. Med tanke på hur kallt det kändes om ansiktet trodde jag att jag hade valt rätt, men icke. Jag blev fort varm och sedan genomsvettig och så kändes den klumpig och remmarna på ryggsäcken gled ned från axlarna hela jävla tiden och jag var såååå nära ett psykbryt. Snytpauser och allmän vila. Ont i vristerna. Jag ville bara hem! Jag såg verkligen fram emot att inte gå ut imorgon. I duschen kände jag mig frusen och stod längre än nödvändigt och med varmare vatten än nödvändigt och jag har haltat runt med dubbla sockor hela dagen.

Dagens låtlisterepresentant heter Lindsey Stirling och spelar (el)fiol.

Idag och imorgon är jag helt ensam igen. Pär har åkt till Öland för att hämta hem svärisarna som kommer tillbaka till fastlandet för vintern. Som omvända flyttfåglar.

Jag fick den här från Elin. Det känns skönt att hon har blivit så ödmjuk!

En legend

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.