Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
Elin och Selma bor hos Robin den här veckan. Pär är på väg till Öland och kommer hem på måndag. Jag har 4 hela dagar när jag får vara helt ensam. Lycka! Den här lyckan räcker i flera dagar, men om jag ska fokusera på lyckan för dagen – detaljlycka – väljer jag släckta lampor. Jajamänsan! Pär tänder lampor och lämnar de tända medan jag går runt och släcker och sällan har tänt mer än där jag befinner mig även nu när den mörka årstiden är här. Nu kan jag släcka och lamporna förblir släckta. Hehe.
Stavgång idag igen, 45 minuter plus 25 minuter, tur och retur Salem. Ingen höjdarrunda. Nope. Det var minusgrader inatt och tidigt i morse och frost. Jag valde vinterjackan och när jag klev ut på trappavsatsen kändes valet rätt. Inklusive handskar. Med tanke på hur kallt det kändes om ansiktet trodde jag att jag hade valt rätt, men icke. Jag blev fort varm och sedan genomsvettig och så kändes den klumpig och remmarna på ryggsäcken gled ned från axlarna hela jävla tiden och jag var såååå nära ett psykbryt. Snytpauser och allmän vila. Ont i vristerna. Jag ville bara hem! Jag såg verkligen fram emot att inte gå ut imorgon. I duschen kände jag mig frusen och stod längre än nödvändigt och med varmare vatten än nödvändigt och jag har haltat runt med dubbla sockor hela dagen.
Dagens låtlisterepresentant heter Lindsey Stirling och spelar (el)fiol.
Idag och imorgon är jag helt ensam igen. Pär har åkt till Öland för att hämta hem svärisarna som kommer tillbaka till fastlandet för vintern. Som omvända flyttfåglar.
Jag fick den här från Elin. Det känns skönt att hon har blivit så ödmjuk!
