Nålar, blommor och Bach

Jag drog iväg till naprapaten idag igen. SL flöt på som rinnande vatten. Det var ett gammalt tåg båda vägarna och även om de tågen saknar luftkonditionering (som är rätt behagligt en varmklibbig dag som denna) föredrar jag dem framför de nya eftersom sätena är mycket bekvämare. De är lätt skålformade och känns inte som en träbänk och min svanskota blir mindre utsatt; de nya lutar aldrig så lätt framåt och det funkar inte för mig.

När L-O B frågade hur jag mådde idag svarade jag att det var bättre, att tvättmaskinsstressen hade släppt, men att jag hade ont i svanskotan. Jag fick ligga i ett, för mig, nytt rum. Det ligger inbäddat bakom receptionen och saknar fönster, men det har ett jättefint tak. Titta!

Innertaket i rum nr 4 hos naprapaten.
Innertaket i rum nr 4 hos naprapaten.

Först fick jag ligga på mage och blev nålad för svanskotan. Nålarna i öronen kändes, om jag uttrycker det milt. Sedan låg jag där i 20 minuter. Tack vare att rummet saknar fönster hördes ingen trafik och det var ingen som passerade utanför. Det enda jag kunde höra var mummel från receptionen på andra sidan väggen. Det var inte lika varmt heller. Väldigt vilsamt. Sedan vände vi på steken och han nålade mig för, som jag antar, stress. Mellan ögonbrynen och över magen. Nu fick jag möjlighet att se på det fina taket. Ryggen protesterade redan efter ett par minuter och jag fick dra upp knäna. När jag var färdignålad sa jag till L-O B att jag tyckte att taket är väldigt fint och att rummet är väldigt vilsamt. Han svarade att jag kunde be om att få det rummet i fortsättningen, så då gjorde jag det. L satt i receptionen och hon gjorde en notering om att jag ville ha det rummet när jag kommer tillbaka på tisdag. När jag skulle klä på mig upptäckte jag att jag blödde från vänster öra där en av nålarna suttit, en av dem som “kändes” och när jag kom hem såg jag att jag har ett urtjusigt blåmärke.

Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!
Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!

Jag handlade lite på vägen hem och impulsköpte en dyr ask hallon på torget. 35 kronor. De är så goda OCH jag behövde göra mig av med 50-lappen som blir ogiltig om 1 vecka. Häpp! När jag kom hem var klockan 12 dvs. 1 hel timme över matdax för fyrbeningarna och jag hann inte ens kliva innanför dörren innan de talade om vad de tyckte om den usla servicen. “Jag tycker om er oxå!”, svarade jag och ilade in för att servera dem.

Hallon 2

När jag behöver slappna av för att sova eller dämpa nervositeten eller när jag vill få bort en irriterande låtslinga ur huv’et spelar jag upp “Air for g-string” av Bach även kallad “Beppes godnattstund”. Det är mitt absoluta favoritstycke sedan jag var i tidiga tonåren! Medan jag låg i rummet med blomtaket spelade jag upp stycket i huv’et, om och om igen och jag koncentrerade mig på att det skulle gå långsamt. Och så andades jag med magen. Det är ett oöverträffat knep. Jag föredrar när det är en hel symfoniorkester i stället för endast piano eller fiol. På min lugna lista har jag en version med Polish Radio Symphony Orchestra. Ståpäls, gott folk. Ståpäls!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.