Långfredag i flygande fläng

Idag har det gått i ett. Jag vaknade av mig själv 20 i 8. Pär är på Öland, så det var jag som skulle upp och ge marsvinen frukost. Sedan rev jag ur lakanen, plockade in disken och åt frukost. 3 pappkassar med “marsvinsrens” från burstädningen, 1 kasse med pappförpackningar, 2 små kassar med plastförpackningar och 1 soppåse plus gångstavarna. Ett alternativ hade varit att gå 2 gånger. Aldrig! 30 minuters stavgång till Salem där jag hämtade paket från Cellbes (2 tunikor och 2 pyjamasbyxor). Jag fortsatte till Filmkedjan (som numera öppnar klockan 10 i stället för 11 – jäss!) där ett paket från Bokus väntade (10 böcker!). När jag försökte få ned bokpaketet och Cellbes-påsen i en och samma ryggsäck fick jag problem. Jag meckade i flera minuter innan jag fick inse att jag var besegrad, så jag gick in till Filmkedjan igen och bad om en bit snöre för att den åtminstone skulle hålla ihop tills jag kom hem.

Mer än knökfull...
Mer än knökfull…
Tack för snöret, Filmkedjan!
Tack för snöret, Filmkedjan!

När jag kom hem efter ytterligare 40 minuters stavgång var jag rätt mör. Marsvinen fick sina pellets, jag applicerade en ansiktsmask och medan den torkade lade jag mig med benen upp längs väggen. Skönt! En långdusch med skrubb och komplett insmörjning och sedan lunch. Nagelvård. Bäddade rent i sängen. Paus. Middag. Te och lässtund. Natta marsvinen och nu sitter jag här. 2016 års långfredag har inte känts särskilt lång.

Jag blir bättre och bättre på att våga njuta när jag mår bra, när allt går som det ska och inte tänka att det aldrig håller särskilt länge. Som nu. Min ork är tillbaka, jag slipper huvudvärk, vikten går ned, paketen trillar in på ett väldigt samordnat vis, jag njuter av att vara ensam, långdusch och rena lakan, lakrits. Här kommer dagens låtlisterepresentant in: Seinabo Sey med låten “Pretend”.

“I turned out as great as they could; knock on wood. Things are going just as they should; knock on wood.”

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.