Ångestminnen

För några dagar sedan gjorde jag en obehaglig upptäckt i form av ett ångestminne från förra året. Jag satt i soffan, det var tvärmulet och grått utomhus och klockan var runt 14 det vill säga när skymningen närmar sig så här års. Diverse smålampor var redan tända då jag tände även lampan på bordet bredvid soffan. Pang! Minnet av hur jag tillbringade större delen av dygnet i samma soffa framför Netflix, med varenda lampa tänd medan jag mådde illa, växlade mellan frossa och svettningar och hade en sådan ångest att jag inte vågade sova utan att ha sänglampan tänd. Jag blev rädd! Rädd för att halka ned i det svarta hålet. Rädd för ångesten. Jag var tvungen att resa mig upp och gå runt och tända varenda lampa. Visserligen påminde det mig om hur det var då, men det är ett säkert knep att hålla ångesten och mörkrädslan i schack. Fy fan!! Denna förbannade sjukdom!!! Kan det inte räcka med att jag överlevde november och december 2018 utan att dessutom få så tydliga minnen av det 1 år senare?!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.