Vinterjacka, nålar och nyp

SMHI:s prognos att gårdagens vansinniga ösregn skulle övergå i blötsnö till idag stämde väldigt bra. Den 2 november blev premiär för vinterjackan. Den satt inte fel för det droppade, snöade och blåste. Det var moddigt och småhalt (tyckte jag, men jag är ju paniskt rädd för att halka…) när jag gick ned till tåget vid halv 8 i morse för att åka till naprapaten. Det är 2 månader sedan senaste behandlingen. Jag har helt enkelt haft behov av återhämtning. Behandlingarna tog på krafterna och jag orkade inget annat än att åka fram och tillbaka till AAA-kliniken. Nu har orken kommit tillbaka och jag har äntligen kommit igång med träningen. Jag var oxå sjukt leds på att hela tiden ha blåmärken. Idag ville jag få hjälp med knäna och kanske en ryggmassage. Det blev bara knäna och ryggläge i över närmare 1,5 timme. Inte idealiskt, men ryggen är betydligt bättre, så det var bara den sista halvtimmen med nålar som var jobbig. Tyvärr, väldigt mycket tyvärr, var det A som masserade mig. Jag gillar inte hennes hårda nypor! Det gick an på benen, men sedan gick hon över till magen och nöp, nöp, nöp. Likadant på överarmarna där jag nu har rejäla blåmärken. Hon nöp mig till och med över bihålorna och gick på om att man ska andas genom näsan. Nä, det var inget bra besök och jag bokade inte någon ny tid. Jag ska smörja in knäna med Voltaren-salva och marinera över natten.

Jag känner inte igen min kropp

Jag har överlevt ännu en promenad som tog 50 minuter. Det är min kortaste runda och den brukar väl ta 45 minuter i vanliga fall. Det går inte undan nu för tiden, men det viktigaste är väl att det går.

Jag känner inte igen min kropp. Den känns helt främmande. Tung, trög och uppblåst. Allt gör ont och den reagerar inte på det sätt jag är van vid. Promenaden kändes i låren och vaderna, vilket kändes bekant, men jag fick så satans ont i ryggen och magen efteråt och magen har känts … obegriplig. Värken har suttit i nedre delen av magen, men jag kan omöjligt säga om det har handlat om träningsvärk, mens-magen eller mat-magen. Uppblåst och spänd och en tryckande känsla nedåt. Körig, men inte diarré och så har jag mått illa varje gång jag har ätit. Vad handlar det om?! Jag har tagit 2 Treo vid 2 tillfällen och de har haft ovanligt snabb effekt, kanske bara 10 minuter.

Jag skulle ha åkt till naprapaten i måndags, men jag lämnade återbud igen. Den här gången bokade jag ingen ny tid. Det känns inte som att jag kommer att åka dit igen trots att jag längtar efter en ryggmassage. Den främsta anledningen är sorglig och patetisk: jag klarar inte av att släpa min äckliga, överviktiga kropp hela vägen dit och sedan baxa upp den på en bänk iklädd mina solkiga, rejäla underkläder. Jag tycker synd om dem som behöver komma i kontakt med den. Det är lättare sagt än gjort att intala mig själv att de är proffs och att de (förmodligen) inte ser på kroppar på samma fördömande sätt som jag själv och många med mig. Jag orkar inte försöka längre.

När jag vaknade hade jag ett klassiskt stycke i huvudet och jag blev förvånad över att jag mindes kompositören. Dagens låtlisterepresentant blir “Canon in D” av Pachelbel.

Vardagsrummet, ett återbud och provsvar

Idag gjorde jag det allra sista finliret i vardagsrummet. För flera år sedan köpte jag ett förvaringssystem av stadig kartong från Panduro som har varit väldigt användbart, men började se smått härjat och trött ut. Jag kikade på nätet och naturligtvis finns det inte kvar i Panduros sortiment och jag hittade inget annat som var ens i närheten. Vad göra? “Måla om skiten då!”, som de säger i “Alla ska bada”. Sagt och gjort! Jag köpte hobbyfärger och penslar i stället och i helgen målade jag om det.

Före.
Före.
Efter. Starka färger som motvikt till fototapeten och soffan.
Efter. Starka färger som motvikt till fototapeten och soffan.

Hyllsystemet kom på plats förra veckan.

Före.
Före.
Efter. Ljusare och luftigare tack vare tapeten och vita konsoler och utrensning av filmer.
Efter. Ljusare och luftigare tack vare tapeten och vita konsoler och utrensning av filmer.
Ovanför tv:n: en tekanna i jade, 3 änglar, ett lyckoträd i bärnsten, en glaskanin, Ior och en sköldpadda av snäckor. Mina favoriter.
Ovanför tv:n: en tekanna i jade, 3 änglar, ett lyckoträd i bärnsten, en glaskanin, Ior och en sköldpadda av snäckor. Mina favoriter.
Före.
Före.
Efter.  Prydnadssakerna har jag tagit undan. Nu föredrar jag att ha så få prylar framme som möjligt. Lådor och skåp is da shit!
Efter. Prydnadssakerna har jag tagit undan. Nu föredrar jag att ha så få prylar framme som möjligt. Lådor och skåp is da shit!

Färdigrenoverat för i år!

Jag skulle ha åkt till naprapaten idag, men jag kom inte ur sängen, så jag lämnade återbud och bokade om till nästa måndag. Klockan hann bli 11 innan jag släpade mig ur sängen för att ge Bibbi mat. Tröttheten är förlamande. I lördags lyckades jag promenera i 50 minuter i sakta mak, men minsta uppförslut och jag blev gråtfärdig av utmattning. Matlusten eller för att uttrycka det mer exakt: lusten att äta lagad mat är fortfarande obefintlig. Matos gör mig illamående. Gröt och kokt ägg går bra, varm korv med bröd går ned, tacos är okej. Igår meddelade Pär att han har tackat ja till 12 kg älgkött. Så vidrigt… Svaren på proverna från förra veckan kom idag. De var normala. Det tror jag inte på. Faktiskt! Mina kolesterolvärden har varit för höga de senaste 5-6 åren och blodsockret har varit förhöjt de 2 senaste. Hur kommer det sig att allt är normalt helt plötsligt?! Det skulle inte förvåna mig om läkaren har skickat ut ett standardbrev eftersom det är det enklaste. Mitt förtroende för vården är inte på topp.

 

 

Under tryck

Hos naprapaten sa jag till L-O B att jag var trött i ryggen. Inte ont egentligen, men trött. Massagen av armarna som jag fick i torsdags har haft en överraskande bra effekt för domningarna har minskat betydligt. Jag tog mod till mig och nämnde att jag inte ville att A skulle massera eftersom jag tycker att hon är hårdhänt. Det blev L som gav mig en väldigt behaglig ryggmassage. För första gången sedan jag började hos kliniken kändes ryggmusklerna inte stela och motvilliga, så när hon arbetade sig upp och ned längs ryggen gjorde det inte ont. Frånvaro av värk kan bli en aha-upplevelse. Det var bindväven hon ville komma åt, öka blodgenomströmningen och det gjorde hon genom att trycka med ena handen samtidigt som hon gled uppåt längs ryggen. Den här metoden gjorde ont i början, men inte idag. Utom på två punkter. L hittade 1 smärtpunkt på vänster höft och 1 på vänster axel. Hon tryckte på dem i ett par minuter och smärtan minskade. Fantastiskt! Sedan fick jag ligga med nålar medan effekterna av massagen fick sjunka in. Det kändes väldigt bra efteråt och det var tydligen en hel del spänningar som släppte för jag blev vansinnigt trött och sov i soffan ett par timmar efter lunch. Efter det fick jag ett energiryck och städade hos Bibbi, bytte handdukarna och tvättade dem och så källsorterade jag soporna. Resten av eftermiddagen och kvällen har det gått utför, både vad gäller energin och humöret. Ångest och värmeökningar. Nu ska jag inte iväg någonstans förrän på måndag och det känns skönt! Jag ska sova och få hyllorna i vardagsrummet på plats, lite i taget.

Samma aktivitetsnivå

Hos naprapaten. Mina armar domnar. L-O B nålade mig och han stack mig på några nya ställen. Sedan fick jag massage av J. Övre ryggen, nacken och hela armarna.

Tecken på dålig blodgenomströmning.
Tecken på dålig blodgenomströmning.

Blåmärkena på bilden är de jag fick när A masserade mig i måndags. Det är tecken på att blodet inte cirkulerar så bra som det skulle kunna göra. Bindväven och musklerna får inte det de behöver. Nu är det ju så att jag tror att A:s teknik har lite med blåmärkena att göra. Hon har hårda nypor med smala fingrar som nyper och klämmer mer än de griper tag och masserar. Jag gillar inte henne. Som tur var arbetade hon inte idag och det blev J i stället. Stora varma händer, kraftiga fingrar och inget nypande. Jag bad honom vara försiktig och han såg ju blåmärkena som finns även på baksidan. Underarmarna får tydligen allt blod de behöver för där kändes det enbart behagligt, medan överarmarna… Han beskrev det som att det känns som kullersten under huden på de områden som smärtar. Det är en talande och tydlig bild, tycker jag. Den här gången mådde jag prima efter behandlingen och bokade in nästa besök till onsdag.

Pär lade fram en försiktig teori (försiktig eftersom den handlade om min övervikt – minerat område…). Övervikten utgör ett hinder för blodet att cirkulera. Han jämförde med hur hans armar kan domna när han bär en tung ryggsäck. Jag svarade att det vore mer logiskt om domningarna satt i benen. Jag sa oxå att jag blir så trött på att han och många andra skyller allt från nageltrång till cancer på just övervikt. Bah!

När jag kom hem från naprapaten var klockan 12 och Bibbi klagade på att lunchen var försenad igen. Jag fixade lunch åt mig själv och sedan storstädade jag hos Bibbi innan jag källsorterade soporna och sedan rollade väggen i vardagsrummet en andra gång (målningen tog bara en halv timme). En snabb dusch och efter det lade jag mig på sängen. Jag var så trött att jag blev liggande på rygg, orkade inte ändra ställning. Där låg jag i en dryg timme, slumrade en kort stund. Det slog mig: jag hade legat på rygg i en mjuk säng i över en timme utan att få ont i ryggen och jag kunde resa mig från sängen utan större besvär än vanligt. För 3 månader sedan hade det inte varit möjligt. Behandlingarna på kliniken tar tid, men de fungerar!

Spänningar och blockeringar

Jag hade med mig en lista till naprapaten idag. Jag känner mig som ett vrak som släpar mig fram och jag tycker det känns meningslöst att komma dit och be om nackmassage när allt, precis allt, är ur funktion! Det var A som behandlade mig idag och det var inte det minsta skönt. Jag vet faktiskt inte om det var hennes fel eller om jag helt enkelt är oerhört ömhudad nu. Det gjorde ont. ONT. Hon nöp och klämde från nacken och ned till vristerna och det var idel spänningar och blockeringar. Det var värst när hon var uppe på överarmarna och bröstkorgen (kontakten med lungorna och andningen). Trots att jag verkligen är uppmärksam på hur jag andas (med magen, inte bröstkorgen) är det inte tillräckligt. Spänningar och blockeringar all over the place. För första gången sedan jag började gå till kliniken var jag nära att be henne sluta för att det gjorde så ont. L-O B satte några nålar mot slutet, men slutresultatet kändes för jävligt. Jag var gråtfärdig och kände att jag aldrig mer ville komma tillbaka. Det är ingen idé. Vid ett tillfälle sa A: “Det kommer att bli bättre.”. Jag svarade att jag betvivlade det. Hon svarade inte på det och det tolkar jag som att hennes försök till uppmuntring inte var så seriöst. Nå väl, hon försökte i alla fall inte släta över min dystra sinnesstämning. Inget behagligt gungande infann sig efteråt. Ingen yrsel. Ingen känsla av att kroppen blev lättare eller minskad trötthet. Endast hopplöshet. Jag ska tillbaka på torsdag och då blir det kanske bättre, men sedan ska jag ta mig en funderare på hur jag ska fortsätta. Inte 2 gånger i veckan i alla fall.

A förklarade att varm mat t.ex gröt är bättre än kall mat som youghurt rent energimässigt. När jag funderat på det ett tag förstod jag. Kroppen strävar efter att hålla sig på 37 grader. Om jag äter eller dricker kallt måste kroppen lägga energi på att nå upp till 37 grader i stället för att ta tillgodogöra sig energin. Jag har gått över till havregrynsgröt med äppelmos och mjölk till frukost för ett tag sedan, mycket för magens skull och för att den tillför energi i stället för att ta den ifrån mig. Det är gott och det fungerar bra. A nämnde oxå att när matlusten är dålig, som den är för mig, kan kroppen inte tillgodogöra sig näringen, den är helt enkelt inte mottaglig och det är därför ingen idé att tvinga sig till att äta “riktiga” måltider. Det är bättre att fokusera på vänligare, mjukare mat som soppa och färdigrätter.

Jag har förstått att njurarna har en väldigt stor betydelse för hälsan, på flera olika sätt. När njurarna inte orkar rensa bort slagg och orenheter, så uppträder flera olika symtom som jag har upptäckt stämmer in på mig: trött och orkeslös, ansträngd andning (flåset blir bara sämre och sämre), fötterna är ofta svullna, min bristande matlust (har svårt för lagad mat och matos) och att jag mår illa till och från, jag har diarré betydligt oftare än jag brukar ha. Jag gick till Life hälsokost som ligger i t-banegången på Centralen och köpte Uva-ört som är urindrivande. Jag ska äta en 7-dagars kur. Jag ringde vårdcentralen och bad om en tid hos min läkare. Var det mitt något desperata tonfall eller var det ren tur? Det visade sig att min läkare, som jag egentligen inte har tid hos förrän i oktober, hade en ledig tid på måndag förmiddag. Ja jäklar… Han ska få kolla mina njurvärden. Basta!

I klimakteriegruppen på FB fick jag tips om att ta 2 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten före maten. Det kan hjälpa kroppen att få fart på ämnesomsättningen och viktminskningen. Allt är värt ett försök! Även om det inte får mig att gå ned i vikt, så har jag förstått att det finns andra hälsovinster. I fredags provade jag det för första gången. En flaska som har stått i kylen i 7 evigheter, men den kan tydligen inte bli för gammal. Det var inte mycket kvar, knappt 2 msk och det smakade inte så där väldigt gott, men jag har tryckt i mig värre blandningar. Idag fick jag hem Kung Markattas äppelcidervinäger. Ekologisk och i en flaska som är lättare att hälla ur. Den smakade faktiskt bättre! När vinägerchocken lade sig smakade blandningen utspädd äppeljuice och det är helt ok för mig.

                                                                                                                      

 

 

Fler “aj” än vanligt

Idag gjorde det ont när L-O B nålade mig. Han siktade in sig på njurarna som, när de blir understimulerade, ofta ligger bakom nedstämdhet och ångest. Jag var leds. Jag är leds. På det mesta. På att aldrig vara riktigt pigg, på att ha ont, på min kropp. Leds, leds, leds. Det går att stimulera njurarna genom att sätta nålar i fötterna; på sidan av “pektån” (AJE!!), i fotsulorna, (AJ!) och på insidan av vristerna (Aj!). Jag fick några på baksidan av knäna och ryggen, ett par uppe vid nacken och i hårbotten och så i örat (AJ!). Faktum är att alla nålar utom de i ryggen gjorde ont. Naturligtvis känns det när han nålar mig, men idag gjorde det ont. Det berodde nog på att jag inte mådde särskilt bra. Jag fick komma in direkt idag och hann inte mellanlanda i väntrummet, så jag var uppe i varv av ångest och av att jag var svettig (den förbannade värmen är tillbaka!), så det dröjde länge innan jag började slappna av där jag låg på bänken. Jag försökte koncentrera mig på “Air” och att djupandas, men idag ville det sig inte. Det var ett jävla liv på gatan utanför, fönstret stod på glänt pga. värmen. Ljuden från kliniken som kan vara lugnande irriterade mig. Jag gissar på att det tog 15-20 minuter innan jag kände mig lugn och då kom A in för att massera mig. Hon hittade några knutor och spända muskelfästen som … kändes. Insidan av höger knä t.ex. Efteråt var jag riktigt yr i huvudet, men kände mig lite bättre. Och så har jag några nya blåmärken. Ett finns på insidan av “pektån”. Ja, jävlar…

 

En tryckare

Han presenterade sig som “Gamle B”, den äldre mannen som jag sett och endast hälsat kort på. Han tryckte på mig idag. Triggerpunkterna i ländryggen, de flesta på vänster sida trots att värken känns i mitten, men det är så lurigt kroppen fungerar. Det var samma tryck-teknik som P använde i torsdags. Akupressur? Gamle B sade att han kunde känna hur området runt triggerpunkten blev varmt tack vare att blodcirkulationen kom igång och hur muskeln långsamt slappnade av. Det kunde jag oxå känna, men mest efteråt. För mig är smärta och värk inte samma sak. Smärta känns kort och intensivt och kan vara behaglig som idag. Värk är långdragen och behöver ofta bekämpas med värk-tabletter. På väg till kliniken var jag trött, tung och trög i kroppen och hade ont i ryggen. Ryggvärken kan ha att göra med att jag har suttit på golvet i flera timmar under lördag och söndag när jag målade skänken. Jag har ingen picknick-kropp längre om jag uttrycker det så. Suck. Efteråt kändes kroppen betydligt lättare och gick att manövrera och jag var lite yrslig. Tyvärr har jag lik förbannat haft ont i ryggen hela eftermiddagen och kvällen. Treo har tagit udden av den, men inte allt. När jag var färdigbehandlad och L-O B tagit bort alla nålar sa jag att jag är tvungen att gå ned till 1 behandling i veckan från och med nästa vecka. “Jaha”, svarade han. “Ja, vi har ju kommit en bit på väg i alla fall.” Det är surt. Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse. Pär vill köpa en ny tv för 8000 pix. Det vill inte jag. Däremot skulle jag få 16 behandlingar på kliniken för samma summa. Gissa vad jag väljer?

En något missnöjd trapptämjare

Om dagens besök hos naprapaten hade varit mitt första, så hade mitt omdöme inte blivit så positivt. Min bokade tid var som vanligt kvart i 10 och jag var där halv 10, som vanligt det med (långväga resor med SL främjar inte exakta ankomster…). Det var många klienter där idag, fler än jag sett tidigare, men semestrarna är definitivt slut nu. Man behöver inte anmäla sig i receptionen. Klockan blev kvart i 10 och den blev 10. Några som anlänt efter mig fick gå in före mig. Meh! Precis lika irriterande som när nyare restauranggäster får maten före mig. Klockan blev 5 över 10 och då var jag frestad att gå därifrån. Jag har nog blivit lite bortskämd under sommaren med att ha fått komma in innan jag ens hunnit få av mig skorna, typ. “Jag väntar till kvart över, sen går jag!”, tänkte jag. Jag fick komma in 10 över 10, men bara för att jag gapade högst om att det var min tur.

Jag fick ligga i mitt O-favoritrum med 3 bänkar åtskilda av draperier. Klinikens gnissligaste bänk dessutom. Jag hade bett om massage av nacke och axlar som jag har haft spänningsvärk i sedan den felaktiga axelövningen i tisdags. L-O B smög in och stack några nålar i mina ben och försvann igen. Jag har vant mig vid att han dyker upp och försvinner, men just idag blev jag oerhört irriterad. Det var P som masserade mig. Min tanke var att det är praktiskt att kunna be om massage där musklerna känns lite stela. Lite stela. Jo, tjena! Faaan, vad det gjorde ont!! Musklerna måste ha varit hårda som rep! Det fanns en triggerpunkt på varje axel som gjorde extra ont, en skärande smärta. Där tryckte P ganska hårt i ca 3 minuter för att sedan släppa försiktigt. Jag frågade hur den tekniken fungerar och han förklarade att spända muskler hakar upp sig och hjärnan får hela tiden “på-signaler”. När han trycker skickas signaler till hjärnan om att “stänga av”. Ungefär som när datorn eller mobilen hänger sig och det enda alternativet är att stänga av och starta om. Undrar om jag själv kan trycka på triggerpunkterna och “stänga av” musklerna? P masserade mig i kanske 20 minuter och sedan fick jag ligga och “låta det sjunka in” och det var skönt. Jag blev så trött och kände att en huvudvärk var på g. När jag reste mig upp var jag yrslig och drack hälften av innehållet i vattenflaskan i en klunk. Jag har bokat in mig på 2 besök nästa vecka, men efter det blir jag tvungen att dra ned till 1 gång i veckan. Det blir för dyrt.

Alla som har sett den första “Shrek” med svenskt tal vet vad en trapptämjare är. Jag tänker bli en trapptämjare! Så långt det möjligt kommer jag att gå i trappor i stället för att ta rulltrappan. Det är skitbra träning och visserligen är det ganska jobbigt, men faktum är att det är att gå nedför trappor som gör ont. Den här veckan har jag bara åkt rulltrappa där det inte har funnits vanliga trappor (på Centralen). Sug på den!

Han är inte bara en åsna, han är en trapptämjare!
Han är inte bara en åsna, han är oxå trapptämjare!

För första gången på länge har jag haft en hunger-dag. En sån där dag när jag inte kan “äta i kapp”. Jag vaknade hungrig, frukostgröten räckte inte, jag var hungrig redan på vägen till naprapaten och ännu hungrigare när jag kom hem vid kvart över 12. 2 kokta ägg och en rejäl fralla med ost och gurka. Sedan sov jag middag. Jag var hungrig när jag vaknade. Middagen var köttig (karrékotlett) och jag har så svårt att äta sånt, så jag blev inte mätt. Gröt till kvällsteet. Fortfarande hungrig. 3 rostade brödskivor med smör och en halv kexchoklad (det första i godisväg på 2 hela veckor!) och nu känns det lugnare. Det jobbigaste med en sån här dag är att jag riskerar – mer än vanligt – att vräka i mig sånt jag inte bör vräka i mig bara för att slippa vara hungrig. Snart är den här dagen, gud ske lov!, slut.

Idag gjorde jag det. Det som jag har gruvat mig för ända sedan i slutet av juni. Jag har bokat tid hos en ny frisör. “Sax & fön” ligger precis vid Odenplans t-bana när jag ska till naprapaten. Jag har kollat upp Roja, som har salongen, på FB och hon har fått många positiva omdömen. Jag har oxå frågat om hon är beredd att klippa kort. Riktigt kort. Det är hon. Om 2 veckor…..

 

Massage, konst och vaktsurikat

Jag var hos naprapaten idag (i fortsättningen blir det måndagar och torsdagar) och fick favoritkombon med nålar och ryggmassage. När L-O B frågade hur jag mådde idag svarade jag att det “…är bra. Faktiskt. Bara lite träningsvärk.” Jag valde att inte säga “träningsvärk nåt så in i h-vete” för då skulle jag få ha massage av låren och det ville jag inte dels för att jag inte tycker om att ligga på rygg och dels för att jag visste att det skulle göra ont… Det var P som masserade mig. Just idag fick jag djupgående bindvävsmassage som känns ordentligt, men inte gör lika ont längre. Sedan gick han över till ländryggen och när han nådde fram till vänster sida, så gjorde det så jäkla ont. Innan han började frågade han mig var på ländryggen jag brukade ha ont och jag svarade att det mest var i mitten. Typ. Jag har aldrig känt mer smärta på just vänster sida och jag blev överraskad. Det ger mig känslan av att vara sned i kroppen. Hmm…

På tal om AAA-klinikens massörer. L är den som har masserat mig flest gånger och hon är duktig, frågar hur jag mår och småpratar. A är trevlig, men har alltför hårda nypor. J är den ende som har hälsat ordentligt och presenterat sig. När jag ligger som en plattfisk med ansiktet i hålet och utan glasögon, så kommer de oftast in från fotänden och det är inte alltid jag hinner uppfatta vem det är. J klev fram till huvudänden och hälsade. Han är oxå duktig med rejäla nypor och pratglad. G, som gav mig laser på vristen, hade väldigt behagliga torra och varma händer och var angelägen om att förklara hur kroppen fungerar och vad som händer när man, som jag, inte rehabiliterar en stukad fotled. P är den tysta och starka som glider in och säger “Det är jag som ska massera dig idag.” och försvinner lika tyst när han är färdig. L-O B chefar. Han nålar mig och avgör sedan om jag behöver massage och i så fall vilken sort och hur mycket. Jag trivs med allihop. Det finns en till, B, som jag bara har sett och hälsat kort på.

Det hänger flera tavlor på kliniken av en och samma konstnär och jag tycker om allihop. De flesta är abstrakta i milda färger och min favorit hänger i väntrummet. Ett milt ha-begär. Jag brukar placera mig på bänken vid väggen mitt emot för att kunna titta på den medan jag väntar på L-O B.

Påfåglar.
Påfåglar.

Vi har inget larm hos oss. Vi har ingen vakthund. Vi har vaktdjur. De sitter i vardagsrumsfönstret och har järnkoll.

Ser ni det lilla ansiktet nere i högra hörnet av fönstret? Det är Sture surikat, han är vaktchef.
Ser ni det lilla ansiktet nere i högra hörnet av fönstret? Det är Sture surikat, han är vaktchef.
Sture till höger. Ingen i vår förening har haft inbrott sedan han trädde i tjänst.
Sture till höger. Ingen i vår förening har haft inbrott sedan han trädde i tjänst.