Film är inte bäst på bio

Det är måååååånga år sedan jag gick på bio. Jag tror att det var tillsammans med Elin och vi såg den sista filmen i Twilight-sagan på Filmstaden vid Hötorget. På den tiden köpte vi alltid bio-godiset på Caramella som låg och fortfarande ligger på Slöjdgatan snett mitt emot Filmstaden. Deras utbud och kvalitet var svårslaget medan Filmstadens var fisigt och dyrt särskilt som ingen av oss är någon popcorn-fantast. Redan då var biljettpriserna löjligt höga, men låg åtminstone under 100-lappen. Idag får man pröjsa 149 kronor för en biljett. Om du vill ha en stor popcorn och läsk till får du lägga till 104. 253 spänn för ett enda besök och då finns det inga garantier för att filmen är bra. Jag läste det i DN.se idag. Det är en kinaman från en kommunistisk diktatur som äger större delen av Svensk Filmindustri nu. Han har så mycket pengar att han förmodligen kan försörja hela sitt land, men vill ha mer bland annat genom att höja bio-priset. Hur många barnfamiljer har råd att gå på bio med dem priserna? Det finns en anledning till att streaming-tjänster som Netflix tar över marknaden och jag ser inga problem med det. Bio är överskattat. Volymen är så hög att det är på smärtgränsen. De skryter alltid med att ljudsystemet är världens bästa, men i så fall borde de kunna dra ned volymen. Folk är ohyfsade. Punkt. När jag ser film hemma har jag min bekväma soffa och jag kan mumsa på vad jag vill. Ingen knölig jacka eller väska som ska få plats. Ingen påfrestande reklam. Jag kan pausa om jag behöver gå på toaletten och jag kan avbryta om filmen är dålig. Vi har platt-TV och soundbar. Vi betalar mindre per månad än vad ett enda biobesök kostar, så varför skulle jag vilja gå på bio?

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.