Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Förberedelser

Igår var jag hos frissan och blev av med ”…2 kg hår” som Anette uttryckte det. Sedan förra klippningen i juni och särskilt sedan håret började växa ut igen har jag vantrivts med det rent otroligt. Jag har varit väldigt frestad att ta Pärs hårklippningsmaskin och raka av rubbet. S, som ryckte in när Anette hade gipsad arm , lyckades förstöra den fina form som Anette lyckats arbeta fram; en form som höll även när håret vuxit ut. Där S kommer ifrån är det sällsynt att kvinnor har kort hår och det tror jag låg bakom hennes sätt att kapa av mitt hår – snaggat, men formfattigt som det ofta ser ut på snaggade män. Anette, däremot, är svensk och hon är själv riktigt kortklippt och har därmed en helt annan känsla för korta frisyrer hos kvinnor. Igår var jag inte i form, hade ingen ork eller lust att prata och när jag försökte förklara hur jag upplevde den förlorade formen nådde jag inte fram och då slöt jag mig och det blev som det blev. Jag bryr mig inte lika mycket längre (även när jag mår bra). Mitt hår är grått och torrt och inte särskilt roligt att ha att göra med längre och jag är leds på att alltid se likadan ut efter ett frisörbesök… Det viktigaste är att nacken är snaggad, så att hårbotten får tillgång till syre och egentligen skulle jag kunna spara pengar om jag övergick till att klippa mig själv med en hårklippningsmaskin.

I morse, kvart i 9, fick jag massage av Bitte, men det blev inte den förlösning jag hoppats på. Det fanns några punkter vid axlarna och skulderbladen som var hårda, men i övrigt kändes jag inte särskilt stel, som hon uttrycker det. Någonting lossnade i alla fall för yrseln blev värre och jag fick gå långsamt hemåt. Klockan var 10 när jag kom hem och Bibbi ville ha sina pellets och när hon fått dem och allt var tyst igen lade jag mig i läsrummet och sov till efter 12. Överraskande nog har jag haft en spik i ryggen efter massagen, men en värkkombo hjälpte.

I morgon är det dax för begravningen. Den hänger över oss som en våt, mögelstinkande yllefilt . Jag förbereder mig på det sätt jag kan. Kläderna är bestämda (och godkända av Svärfar), skorna insmorda och putsade och allt jag anser att jag behöver ha med mig ligger framme tillsammans med den väska jag ska ha. Ikväll tänker jag ta en extra Lyrica tillsammans med Stilnocten och sova i läsrummet. På så sätt stör jag inte Pär med mina snarkningar och jag får sova ifred ifall det visar sig att han bara ligger och vrider sig.

Livstecken

Jag lever. Eller överlever. Förra tisdagen satte jag upp mig på MR:s telefontid på torsdagen. Jag trodde att jag gjorde det. Den här gången var jag beredd på att tiden gällde halv 15 och framåt, men när han inte hade ringt klockan 19, så slutade jag vänta. Det värsta är att jag inte blev vare sig förvånad eller besviken trots att jag hade en hel del att prata med honom om när det gäller den nya medicinen (förstoppning de luxe, trötthet, orkeslöshet, mer avtrubbad än vanligt, yrsel och kortare anfall av illamående). Jaja…. Jag har en tid hos honom den 30:e och jag överlever väl tills dess.

Det blev ett pass gummibanden idag, ett medelpass igen som kändes positivt tungt. Koncentrationen var bättre den här gången.

Jag har hittat en app med avslappnande ljud, Sleepo. Bland det härligaste som finns att lyssna på är regn och åska. Och fågelsång. Och vindens sus. Och vågor. Eller en knastrande brasa. Eller en porlande bäck. Alla de ljuden finns i appen och den kan kombineras på vilket sätt jag vill. Ljudkvaliteten är mycket bra och den är lätt att använda. Igår kväll kombinerade jag regn med åska och satte timern på 20 minuter och så – häpp! – kunde jag somna till mina favoritljud!

Anapulien

”Italienska nätter” av Katherine Webb. Anapulien i Italien 1921. Några år efter första världskriget och innan länderna har hunnit återhämta sig. Clare kommer till Gioia del Colle tillsammans med sin styvson för att förena sig med sin make som har fått arbete hos den rike markägaren Leandro Cardetta. Med i berättelsen finns även Ettore och hans syster som tillhör de allra fattigaste och som börjar bli desperata.

Det här är en halv recension eftersom jag inte läste mer än halva boken. Den här gången. Medan jag läste den hamnade jag i en lästorka då jag hade svårt att koncentrera mig och efter ett uppehåll på flera veckor var det både lätt och ändå svårt att återuppta boken. Det var lätt eftersom jag faktiskt mindes var jag slutade, men svårt eftersom jag aldrig kom in i den, varken före eller efter lästorkan. Det här är inte en av Katherine Webbs bästa böcker, men den får ändå stanna kvar, så kanske jag gör ett försök vid ett senare tillfälle.

Mandalor

”Mandalas utseende, funktion och mening varierar stort, och är i synnerhet vanliga i olika kontext i Sydasien, Centralasien och Östasien. Generellt sett är innehållet i mandalan strukturerat på så vis att det viktigaste finns i mitten.”

3 av mina favoriter från målarboken ”Min mandala”. Faktum är att jag har köpt ett andra exemplar för att kunna måla de en gång till. Därför har jag kunnat ta före- och efter-bilder.

Dränerad

Igår råkade jag ta kvällsdosen av Lyrica 2 gånger. Det förvånade mig egentligen inte eftersom jag känner mig snurrig och förvirrad större delen av tiden, men efter det ansträngande gummipasset blev det, tillsammans med Lyrica, en knockout. Jag lade mig före 23 och minns inget mer innan mobilen larmade kvart i 7. Det går inte att förneka att det var makalöst skönt att sova oavbrutet i nästan 8 timmar, drogad eller ej. Jag lämnade prover i morse inför läkarbesöket den 30:e och jag gjorde det på fastande och utan morgonmediciner (även om jag inte vet om det var nödvändigt…). Det blev buss båda vägarna för jag hade ingen fysisk ork att gå någon av vägarna. Det känns konstigt på ett obehagligt sätt att inte orka. Jag var den enda som väntade på provtagning 20 i 8 och det var den urduktiga sköterskan som tog provet (jag minns aldrig hennes namn!) utan att det kändes och utan att lämna ett blåmärke. Jag var ute vid bussen igen mindre än 10 minuter efter att jag gått in. Matt, snurrig och med begynnande huvudvärk. När jag klev av bussen i Rönninge fick jag ett infall och gick till Kaffestugan och köpte färska frallor. Det är makalöst lyxigt att kunna köpa bröd som bakats bara ett par timmar tidigare och på gångavstånd hemifrån! Väl hemma slukade jag 2 frallor med soltorkade tomater och 2 muggar te. Gud så gott!! Sen lade jag mig. Jag trodde jag skulle somna på stört, men huvudvärken var ett dunkande faktum. Jag låg där till halv 13, sov en stund, slumrade större delen av tiden. När jag vaknade tog jag 2 Treo och gjorde lunch.

Kommer ni ihåg solfjädern jag skrev om för ett par veckor sedan? Den har många år på nacken och har suttit uppspänd på väggen som dekoration i perioder och nu har den gått sönder. Den varma sommaren knäckte även den… Plast torkar och blir skört, så enkelt är det. Något som inte visade sig vara lika enkelt var att köpa en ny på nätet. Det finns mest engångsvarianter i papp för fester och jippon. Till slut hittade jag awendela.se, men det var en av de märkligaste sidor jag varit inne på. Sortimentet är brett, men 95% av det fanns inte i lager och kunde inte beställas!! Det var på gränsen till omöjligt att förstå koderna för de olika varianterna. Jag hittade en som var fin, men blev så osäker på om jag verkligen skulle få just den om jag beställde, så jag gjorde en till sökning. Fyndiq.se dyker ofta upp, så jag kollade där (jag har beställt där ifrån tidigare) och vad hittar jag om inte 2 av de solfjädrar som jag blev intresserad av hos awendela.se. Jag beställde båda, en av plast och en av trä.

Påfågelmönstrad med paljetter o brodyr på nylon (?) med plastfäste.

Blommönster tryckt på sidentyg med träfäste.

Ingen av dem är någon dyrgrip, men de fyller sin funktion och jag tycker att de är riktigt fina.

Mytologi

”Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök” av Neil Gaiman. Den här boken riktar sig till åldern 9-12 och är lättläst och just därför gillade jag den. Neil Gaiman berättar om de olika asarna, deras inbördes förhållanden och hur allt hänger ihop från början till slut. Boken är inte indelad i kapitel och ger mer en känsla av en samling noveller som hänger ihop.

Biverkning

Igår skjutsade Pär mig till Salem där jag hämtade ett paket och sedan promenerade hem. Fy, tusan vad jobbigt det var! En känsla att tyngd och matthet som var rent obehaglig. Idag körde jag ett mediumpass med gummibanden och det kändes likadant. Jag har ingen ork! Det är som om jag inte har tränat eller rört på mig på flera år. Det började tungt, men jag tog det lugnt. ”Ett set i taget…” Sedan kändes det bra, men när benövningarna lämnade mig darrig i benen och armövningarna var skitjobbiga, orkade jag inte fokusera och det gick utför, men jag slutförde passet. Innan jag klev in i duschen masserade jag in Tigerbalsam på ryggen. Jag har varit så satans trött efteråt och hela kroppen värker. Den här äckliga tröttheten och även upplevelsen av minskad muskelstyrka kan vara en av de mer sällsynta biverkningarna av Venlafaxin. Jag får ta upp det när jag träffar MR nästa gång. Det och en hel del annat….

Stiltje

Det händer ingenting. Stiltje. Den här sommaren har varit den värsta på många år och jag är helt dränerad. Det har gått knappt 2 veckor sedan Svärmor dog och det mesta har landat. Begravningen blir den 23:e och gravsättningen 1 månad senare. Pär har tät kontakt med Svärfar och sin syster. Förra söndagen var vi hos Svärfar på namnsdagsfika och det var trevligt, men mycket mer social aktivitet orkar jag inte just nu. Det är rutinerna som gör att jag inte bara blir liggande i sängen även om jag har sovit till 10 eller längre alla dagar den här veckan. Min favoritstund är på kvällen när jag målar i målarboken ”Min mandala” av Maria Ljungeld. Det är väldigt rogivande och ett behagligt sätt att avsluta dagen. Att komma iväg på en promenad känns fullständigt omöjligt trots att kroppen protesterar mot allt stillasittande. Jag är så oerhört sjukt leds på att alltid svettas!! Det är kanske därför jag, i ren självbevarelsedrift, gör minsta möjliga. Idag är det dock bara 22 grader och det blåser och i morgon utlovas regn och bara 16 grader, men det tror jag när jag ser det….

Smörsångare

En motsträvig kropp släpades runt Flaten idag. Det tog 70 minuter och det kändes som om mina ben inte längre vet om att de är till för mer än att bara förflytta mig från en sittplats till en annan. Det känns att jag har gått upp vikt en hel del. Jag väger mig med ojämna mellanrum och bara när jag känner att jag orkar tackla siffrorna på vågen. Senaste gången vägde jag nog drygt 104 och idag visade vågen 105,5. Eftersom jag hade befarat ett slutresultat uppåt 108-109 – för det är så det känns – blev jag lättad, men det är dax för skärpning. Igen. Den här veckan är den första på ett bra tag som Pär och jag har lyckats få ihop en matsedel med ordentliga, lagade middagar för hela veckan och det är en början.

Igår vaknade jag med en låt i huvudet: ”The last waltz” med Engelbert Humperdinck. Jag har alltid, alltid varit svag för vals-takten! I början av 1990-talet hade TV4 ett program som hette ”Sikta mot stjärnorna” där de som uppträdde skulle vara så lik en artist som det bara var möjligt. De sjöng själva – inget play-back-fuskande! – så mycket hängde på rösten och ibland blev det nästan kusligt träffsäkert. I ett av programmen dök en kille upp och sjöng just ”The last waltz” föreställande mr Humperdinck. Då hade jag ingen uppfattning om ifall rösten var lik, men själva numret har bränt sig fast eftersom det var så vansinnigt snyggt! Sångaren står i kanten av scenen iklädd smoking och en ”riktig” mikrofon. I bakgrunden syns ett dansande par à la tävlingsdansare som valsar så där sugande som bara såna kan. Hon i en vid svepande klänning. Bakgrunden växlade i olika färger (rött och blått minns jag). Förmodligen gick den här killen inte vidare till final för jag kan omöjligt hitta klippet på YouTube, men originalet finns hos Spotify. Förstås! Lyssna på smörsång och njut! Engelbert Humperdinck har en riktigt bra röst, med styrka och brett klangregister. Jag får ståpäls!

Weleda

Jag har använt enbart Weledas duschkrämer och hudlotion i en dryg månad och eftersom det har sammanfallit med värmeböljan från helvetet med 2 duschar dagligen, så vill jag påstå att jag har provat produkterna grundligt. De doftar fräscht (utom den med granatäpple – pomegranade – som doftar apelsin och det har jag alltid haft svårt för) och de är dryga. Trots att jag har duschat betydligt oftare än vanligt har huden inte känts torr eller kliig. Inte ens efter att jag skrubbat med kropps-skrubben.

Det finns en hudlotion som matchar varje duschkräm, men den enda jag har använt är den med mandel – almond – för känslig hud. Hittills har det bara varit en enda lotion som fått godkänt av min kräsna hud och det är Essex som jag har använt i många år. Weledas lotion är, om det nu är möjligt, ännu drygare än Essex, en aning fetare, men utan att kännas kladdig. Det finns den sortens små problem som jag kan vara så van vid att jag inte märker när de försvinner även om det låter motsägelsefullt. Mina armbågar har ofta blivit torra och fnasiga och till och med haft små sår och jag har provat diverse salvor och lotioner, men har inte kommit undan med mindre än att jag har varit tvungen att smörja flera gånger om dagen. Häromdagen kom jag på att jag inte har behövt göra det på …. ja, flera veckor. Armbågarna är hur lena och smidiga som helst! Vissa hudveck blir ofta varma, fuktiga och kliiga, men det är samma där – de har helats. Till ansiktet använder jag ansiktsvattnet med bl.a. hassel och lotionen med iris och de fungerar tillfredsställande. Lotionen med iris är aningen fet. Fotkrämen med citron är så fräsch och den svalkar faktiskt vilket har känts himmelskt den här sommaren! Den enda produkten jag inte är nöjd med och som jag – i alla fall i nuläget – inte använder är deon med citron. Den torkar dåligt, känns kladdig och inte hindrar den mig från att lukta skunk heller. Den kanske fungerar bättre när det blir svalare och jag inte svettas som en gris hela tiden. Tills vidare använder jag Niveas deo.