#Blogg 100 del 44

Ge mig ett P!

Ge mig ett L!

Ge mig ett Å!

Ge mig ett G!

Ge mig ett A!

Vad får jag då? Jo, PLÅGA! Dagens promenad var en PLÅGA. Allt utom vädret var fel. Fötterna värkte. De nya skorna är bara skit. Antingen drog jag åt snörningen för mycket, så att fötterna domnade och värkte eller så satt skorna så löst att de kippade. Mensvärk som inte gick över trots Ipren och fysisk aktivitet. För mycket kläder. Träningsvärk från i fredags som gjorde att lårmusklerna knöt sig protest vid varje uppförs- och nedförslut. Vad leds jag blir! För vilken gång i ordningen har promenaden bara varit eländig?! Är det verkligen förkylningen som fortfarande hänger kvar? Något är fel.

"Varning för katten!" eller "Kör inte på min katt!".
“Varning för katten!” eller “Kör inte på min katt!”.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 43

En upptäckt som gör mig exalterad, men som nog innebär vissa problem. Jag är sjukpensionär och hemma hela dagarna och jag har aldrig, aldrig någonsin, varit en morgonmänniska. Eftersom jag är mer död än levande före klockan 10 har jag varit som mest aktiv/produktiv på kvällen. Pär kryper till kojs tidigt och Elin är sällan hemma vilket gör att jag har möjlighet att sitta ostörd och skriva. Kruxet är att jag nyttjar sömntabletter som jag tar vid halv 22 för att komma i säng i vettig tid (hela jag mår skitdåligt de gånger jag vänt på dygnet) och det påverkar naturligtvis skrivandet. Nu har jag upptäckt att jag faktiskt får mer gjort på förmiddagarna! Whaaat?! När det är jag som måste ge marsvinen och Selma frukost är det (oftast) inga problem att komma ur sängen klockan 8 utan att sedan krypa tillbaka in under täcket eftersom jag passar på att promenera och det är alltså efter promenaden och före lunchen som jag skulle kunna utnyttja produktiviteten.  Nu blir det genast stress & press! Meh! Jag måste upp klockan 8 för att utnyttja min mest produktiva tid på dygnet. Jag tänker prova! Jag tänker göra ett seriöst försök att få som vana att stiga upp klockan 8 och de dagar jag tränar på eftermiddagen får jag ju ännu mer tid att skriva. Ja, jävlar i min lilla låda – det låter fint som snus!

Minioner 5                                                                   blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 42

“Bombmannens testamente” av Lena Ebervall och Per E Samuelsson med Lena Ebervall som uppläsare. Jag har 5 timmar och 17 minuter kvar av boken och den har varit ett rent nöje att lyssna till. Trots att jag var hela 19 år när Lars “Bombmannen” Tingström dömdes till livstids fängelse har jag inget som helst minne av det kaos han åstadkom. Berättelsen om honom är väldigt intressant, spännande och smårolig tack vare ett härligt språk med rik vokabulär. Ebervall och Samuelsson har gjort en fantastisk research och varvar fakta med dramatiserade händelser på ett sätt som gör att det blir allt annat än korvstoppande historielektion. Den här boken är lika bra som “Ers majestäts olycklige Kurt” som jag har lyssnat på i alla fall 3 gånger. LE är skånska, men läser på rikssvenska precis som gotlandsfödda Babben Larsson gör. De har en satsmelodi som påminner om varandra och som förmodligen kommer av att de inte läser på sin egen dialekt och det tycker jag är synd. Det finns många som tycker att dialekter inte hör hemma inom högläsning, men varför? Är det verkligen så himla svårt att förstå skånska, gotländska, värmländska, norrländska eller någon annan dialekt när det handlar om en boktext utan dialektala uttryck?

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 41

Igår, när jag tränade inomhus, sken solen. Idag, när jag valde att gå ut fick jag göra det i snöbyar precis som i torsdags. Vänsterevarv runt Flaten på 70 minuter. Det var mer av strosande än promenad och tog lite längre tid än vanligt plus att jag hämtade ett paket som var så fenomenalt otympligt att bära att jag fick pausa sjuttielva gånger den sista biten. Paketet var helt kubiskt och det var tur att det inte var tungt för då vet jag inte om jag hade tagit mig hem över huvud taget. När jag försökte att hålla om det med båda armarna, framför kroppen protesterade ryggmusklerna så mycket att de nästan krampade och ett tag vaggade jag framåt på samma sätt som jag gjorde när jag var höggravid. Jag hade köpt några saker från Designonline, saker som jag skulle ha fått när jag fyllde år, men som inte fanns i lager just då. Påslakan, smycken, muminmuggar och smarta köksprylar är sånt jag har köpt därifrån genom åren. Det är lite dyrare, men jag har verkligen fått vad jag har betalat för – hög kvalitet. Den här gången var det förkläden, en pryl att ha diskmedel och dylikt i på diskbänken och ett väggur och vägguret gillar jag skarpt!

Det här är vår gamla klocka som vi köpte på IKEA i samband med renoveringen av vardagsrummet 2009. Den tickar förvånansvärt högt för att vara så liten...
Det här är vår gamla klocka som vi köpte på IKEA i samband med renoveringen av vardagsrummet 2009. Den tickar förvånansvärt högt för att vara så liten…
Den här är större och gjord av plåt lackerad i klara färger. Den tickar tystare.
Den här är större och gjord av plåt lackerad i klara färger. Den tickar tystare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aj lajk it!
Aj lajk it!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 40

Levereras utan extra kostnad: 1 st djävulusisk träningsvärk med fokus på rumpa och lår.

Beräknas anlända lördagen den 4 april, eftermiddag.

Jag tränade med gummibanden idag efter ännu ett uppehåll på ett par veckor. Det fick bli det lätta programmet, men det var förkylningstungt och varken bra eller dåligt utan mer en känsla av att jag tog mig över en tröskel.

Mina 3 gummiband. Mina  hälsans vänner.
Mina 3 gummiband. Mina hälsans vänner.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 39

Det här går inte längre! Hur mycket måste jag, som konsument och medborgare, behöva ta ställning till? Om jag väljer ekologiska bananer, så är det att lura mig själv eftersom bananerna lik förbannat måste transporteras hela vägen till Sverige och då är de plötsligt inte så himla ekologiska. Om jag väljer ekologiska ägg från frigående höns, så borde jag kolla hur pass frigående hönorna egentligen är. Om jag väljer att äta endast svenskt KRAV-märkt kött, så är det lik förbannat bättre att inte äta kött över huvud taget. Om jag väljer att inte ge något till tiggaren vid pendeltåget därför att jag inte vill spä på dennes utsatta situation, så borde egentligen ta reda på vilket land h*n kommer ifrån och om levnadsförhållandena där verkligen är sämre än som papperslös i Sverige. Om jag väljer att avstå från kolhydrater, så borde jag tänka ett steg till och ta hänsyn till snabba och långsamma kolhydrater. Om jag tränar för att gå ned i vikt, så blir det ännu smartare om jag tränar fettförbränning i stället för att ”bara motionera”. Om jag väljer att inte delta i Earth Hour och kallar det för jippo utan hellre tänker på min elförbrukning i stort året runt och låter bli att långflyga till Thailand, så är jag egoistisk som inte tar ställning offentligt tillsammans med kreti och pleti. Om jag väljer att betala för att se på film i tv i stället för att ladda ned via piratsajter, så är jag naiv och lättlurad. Om jag tycker att det enda rätta att göra med ett banklån är att amortera i syfte att betala tillbaka min skuld, så är moraliskt efterbliven.  Om jag vill få min bok publicerad, men inte har lust att ställa upp på den hajpade marknadsföringen av mig själv som numera krävs, så får jag väl förbli opublicerad.

Jag tycker inte om den värld vi har skapat. Västvärldens märkliga inställning till konsumtion och ytlig Facebookfernissa där den som skriker högst och är mest flåshurtig är den som får omgivningens snedvridna respekt. Jag ställer inte upp på det här längre! Det är enkelt att sitta här i mitt trivsamma, opretentiösa kök med marsvin och kaniner runt fötterna och gapa om att jag ifrågasätter hela vår tillvaro och att jag säger ”Nej, tack!”, men det är sju resor svårare att verkligen utestänga alla budskap, signaler och krav. Jag mår dåligt av Den Stora Stygga Världen, så jag utestänger den tills endast det hanterbara som får komma in. Jag får leva med mina stora tankar och drömmar i min lilla, begränsade värld där just litenheten lär mig att uppskatta vardagens lunk.

Snobben skriva

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 38

Högervarv runt Flaten i snöfall. Meh! Jag hade gett mig 17 på att inte använda vinterjackan igen förrän till hösten, men den var nödvändig idag. Trist flygväder för påskkärringarna. Pär är på väg till Öland tillsammans med sin syster och hennes dotter och enligt hans sms skiner solen hela tiden. Meh!

Gula tulpaner, blockljus i grönt, lila och gult, Polly med smak av Ahlgrens bilar, salta piastrar och Ferrero Rocher tillhör det påskiga i dagens Konsumkasse.

Djur. Jag älskar djur!! Det är en av anledningarna till att jag trivs så oerhört bra i Rönninge för jag får se djur på nära håll. Småfåglar, ekorrar, harar, rådjur, grodor, sjöfåglar.

Bäverbevis!
Bäverbevis. Inget synligt djur direkt, men lika glad blir jag!

 

 

 

 

 

 

Herr & Fru And. Finisar!
Herr & Fru And. Finisar!

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg 100 del 37

Jag är så trött! Igår sov jag 1 timme på eftermiddagen och det gjorde jag idag med. Varför? Jo, den där förb****** omställningen till sommartid, det är den som är problemet! Det blir värre för varje år. Det är inte lika tufft att ställa om till normaltid i oktober för då får jag sova 1 timme extra, men att förlora 1 timme protesterar min kropp emot å det grövsta. När ska vi lägga av med det här fjanteriet?!

Författarkursen började ju igår, men jag stötte på patrull direkt när jag inte kunde posta inlägg i vare sig min lya eller på diskussionssidan. Jag anar att det har att göra med den här bloggen som oxå bor hos WordPress för på kurssajten krävs jag plötsligt på lösenord. Meh!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 36

Igår hällregnade det, ta mig tusan, från morgon till kväll! Idag brakar solen ned från en klarblå himmel. Skillnad är bara förnamnet… Jag vaknade kvart över 7 och då hade kroppen sovit färdigt trots att natten inte var en de bästa med störande hosta. IKEA skulle leverera några hyllplan och lampor någon gång mellan 9 och 15 och jag ville hinna ut innan. Klockan var bara 10 i 9 när jag stavade iväg. Fy för den lede! Tungt så in i…! Jag kortade av promenaden en hel del och det tog ändå 70 minuter för mig att vingla bort och hem igen. Det var i alla fall skönt att ha stavarna. När jag var 20 minuters väg hemifrån ringde IKEA och sa att de skulle komma om 30 minuter. Då och endast då fick jag upp farten och jag hade bara varit hemma i 5 minuter innan de kom. Häpp!

Ikväll klockan 20 börjar Författarkurs 3 med första chatten! Jäss!

blogg100-logotype-300x256