#uppochhoppaijuni del 5

Mitt stoltaste ögonblick. När det gäller träning? Hmm … Eftersom jag aldrig har tränat mot ett specifikt mål är det himla knepigt att komma på något. Jag kommer att tänka på 3 små ögonblick. När jag var hos diabetessköterskan och hon sa att min kombination av konditions- och styrketräning var riktigt bra fick jag ett erkännande och inom mig utbrast jag “Ha!”. Jag har lyckats stå på ett ben på balansbrädan och det är något som inte min man fixar. Ha! I januari var jag på årlig hälsokontroll och fick en diabetesvarning och när läkaren satte sig till rätta framför datorn för att skriva ned en motionsplan åt mig kändes det väldigt bra att kunna säga att jag redan tränar 5 gånger i veckan. Pilutta dig! Det sista handlade väl mer om där-fick-du än stolthet, men det innebar ett kort triumfatoriskt ögonblick i ett i övrigt jobbigt läkarbesök.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.