Reaktionsförmåga

Min reaktionsförmåga vid katastrofer är långsam. Jag tänker på katastrofer med stort K som 11 september, tsunamin 2004, Utöya och stormningen av Kapitolium för 1,5 år sedan. Fram till att jag slutade med Lyrica berodde det mycket på att jag var känslomässigt avtrubbad. Det har jag förstått med facit i hand. En annan förklaring är att jag inte orkar eller vill engagera mig medan världen är mitt i det. Det är övervägande spekulationer och försök att analysera och förklara innan fakta finns. Där utnyttjas dramatiska vittnesskildringar till max.

Det är när dammet har lagt sig och känslorna bedarrat som jag blir intresserad och eftersom det ofta tar några år att nå dit verkar det som att jag är mer än lovligt trög. “Varför hetsar du upp dig NU?!” Jag är mer intresserad av hur och framför allt varför än av själva dramat.

Om det går att ha en favoritkatastrof, så är Titanic min! Jag har förstås sett filmen många gånger (och jag spolar alltid förbi första halvtimmen). Jag har läst massor på både svenska och engelska. Som med så många katastrofer handlar det ofta om att allt som kan gå fel oxå gör det. Jag har skrivit en hel del om det för några år sen. Sök på Titanic.

När det kommer till Utöya väcktes mitt intresse när jag läste Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik. En levnadsbeskrivning, en förklaring till varför och en tydlig beskrivning av hur han gick till väga. Eftersom han har hybris, så finns det mycket material. Filmen såg jag på Netflix och den gestaltade skräcken och paniken väldigt bra. Hu! (Det kändes bra, mitt i allt elände, att se hur den norska polisen klantade till sig på motsvarande sätt som den svenska när Palme sköts.)

Den 28 februari 1987 bodde jag fortfarande hemma. Mamma satt framför teven och hade höjt volymen mer än vanligt. Jag kom ut från badrummet och frågade varför ljudet var så högt. Statsministern, Olof Palme, hade skjutits och dött på sjukhuset.

Den 11 september 2001 stuvade jag om på mitt rit-bord i vardagsrummet med teven på i bakgrunden. Klockan borde ha varit runt 15-16 när sändningarna bröts för nyheten att ett plan kraschat in i ett av tvillingtornen. Jag stod bara och gapade när samma sekvens visades om och om igen och sedan kraschade ett andra plan in i det andra tornet. Helvete. Det har gått 21 år sedan dess och jag har väl tittat på bilder ibland tills i höstas när jag såg en dokumentär på Viaplay (Tror jag. Vi har inte kvar den.) i 4 delar. Det är National Geographic som har producerat den. Det som är mest skrämmande är hur tålmodiga och målmedvetna de var. Det tog mer än 10 år innan de satte planen i verket! Det är bara fanatiker som klarar av sådant och Breivik räknas till dem. Avsnitt 3 och 4 var mest intressanta och jag hann se dem 2 gånger innan de försvann från Viaplay. När det första planet kör in i första tornet är det en person som, av en slump eller som rektion på ljudet, vänder mobilkameran uppåt precis när planet kraschar in i byggnaden. Jag har slagits av att vi hade facit i hand när filmsnutten så småningom blev en del av skildringen, men människorna just där och just då hade ingen anledning att tro annat än att det var en olycka. Ungefär en timme senare filmar någon från kontoret i en skyskrapa några kilometer bort och då kommer det andra planet som gör en tvär sväng för att sedan köra in i andra tornet. På filmupptagningen hörs en kvinna utbrista: “He did it om purpose! Oh, my god, he did it on purpose!!!”. På det tredje flygplanet övermannades kaparna och samtliga ombord dog i kraschen. Det planet var ämnat för Kapitolium i Washington. Det fjärde och sista planet flög in i Pentagon. Det finns endast en filmsnutt från en övervakningskamera tvärs över gatan, men det syns tydligt hur planet åker i markhöjd rakt in i byggnaden. En kvinna berättar hur hon hörde det där karaktäristiska vinande ljudet hos ett plan som går ned för landning. Sedan smällde det. Flygplan passerar ofta här och de är hööööööögt upp, men ändå kan det där karaktäristiskt vinande ljudet nå fram och jag kommer ofta på mig själv med att hålla andan tills det har passerat. Minnesplatsen heter Ground zero d.v.s. bottenvåningen. Det hördes ett ping! när det gick upp för mig.

Stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Den ingen katastrof i sig utom för de anhöriga till de poliser som dog, men den är en katastrof för demokratin. Pär har varit upprörd av just den anledningen medan jag reagerar först idag efter att ha sett en dokumentär på svt.play. Jag tappade hakan idag igen, men inte för att jag blev överraskad eller imponerad. Jag är häpen över att människor i en av världens friaste demokratier får för sig att valet 2020 var riggat och att de, i och med det, måste slåss för sin frihet. Allt är relativt, men om de skulle höja blicken och koppla in det lilla förstånd de har borde de begripa att en attack mot landets styre är mer berättigad i länder som Turkiet och Ryssland där valen faktiskt är riggade. “Vi måste försvara den amerikanska livsstilen. Den enda rätta!” De föll på eget grepp precis som idioterna vid påskupploppen. Behovet att filma allt ledde till att det fanns mängder av otvetydiga bevis. Det var 98% vita, gapiga och korkade män som ser Trump som guds företrädare på jorden. Det är inget jag hittar på för att betona galenskapen. En av de sa det rätt in i en av kamerorna och det blev väldigt tydligt när Trumpen själv sa åt alla att gå hem i lugn och sansad takt och de faktiskt gjorde det. “Sade han åt oss att gå hem? Ok!” Det hade samma effekt som att lägga en blöt filt på en eld. Sssst, så gick luften ur dem. En av alla de vita och gapiga männen satt häktad i 9 dagar utan att få duscha. “Jag tror definitivt på dödsstraff och straffarbete, men att inte få duscha på 9 dagar är fan inte mänskligt!” En man som är övertygad om att valet 2020 var riggat försvarade sitt argument med att han faktiskt har pratat med en person som fått sin röst bortfuskad. De är så monumentalt korkade att jag blir förbannad!!!!! Eller passar det bättre att gråta? Förtvivla? Trumpen tänker definitivt ställa upp i valet 2024. För att avsluta: ska Sverige verkligen bli medlem i en organisation som leds av ett land där demokratin är i fara och som kanske får tillbaka en sinnessjuk president vid nästa val?

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.