Ljus

De senaste åren har jag firat 22 december. Vintersolståndet. När ljuset påbörjar sin återkomst. Den bästa dagen på hela året! En av fördelarna med att bo i Sverige är ljuset om sommaren. Skillnaden börjar i slutet av februari med allt längre eftermiddagsljus. När Elin och jag fyller år i början av mars är det fortfarande ljust vid 18-tiden. När Pär fyller år i slutet av april försvinner inte ljuset förrän efter 20 på kvällen. Nu i slutet av maj dröjer ljuset kvar långt efter 21. Det behagliga kvällsljuset som inte kräver solglasögon, men ändå gör lampor överflödiga. Eftersom syrénen börjat blomma, så är vi väl inne i försommaren med en grönska i nyanser som fyller mig med fröjd. Blommande fruktträd. Fåglar som stämmer upp i sång både morgon och kväll.

Ljuset. Det är ljuset och enbart ljuset jag vill ha. Utan pollen skulle inga blommor eller blader finnas, men den är en plåga och gör att jag ofta väljer att stanna inomhus. Jag mår sällan dåligt av att vara ute så här års, men smällen efteråt med hosta, huvudvärk och svidande ögon gör att det inte är värt det. Det har heller ingen större betydelse för jag har alltid tillgång till det välsignade ljuset. Idealet vore om solen inte förde med sig värmen. Det är uthärdligt upp till 15 grader för då kan jag dölja min feta lekamen i bekväma kläder.

Jag tittar ut på vår innergård. Det är en väldig aktivitet. De trädgårdsintresserade väcker liv i sina odlingar med en frenesi som sällan ses andra tider på året. Redan i mars sitter de på sina balkonger med nyllena mot solen. Det är likadant nere i centrum. Surikatsäsongen. Det ser lika löjligt ut varje år. Grillarna dras fram och det spelar ingen roll om det är DN, Mersmak eller IKEA för överallt tipsas det om “allt du behöver för sommarens alla grillpartyn”. Det ligger på samma nivå som julhetsen. Sommaren är ingen förlåtande årstid. Det finns inget utrymme för ursäkter eller modfälldhet. Ut, ut, UT!!! Den enda gången det är acceptabelt att sitta inomhus är när regnet faller. Det räcker med att det är mulet. Då kan plädar och ljus plockas fram och det är helt ok att titta på film och förenas i en gemensam förtvivlan över bristen på sol och värme. Ingen vill ha en påminnelse om hösten.

Jag har 3 sorters favoritväder. På vintern, som är den andra favoritårstiden efter hösten, är en perfekt dag när det är minus 10, helst med snö, men endast frost går oxå bra, klar himmel och hög luft. På sommaren är dagar med 10-15 grader och tvärmulet de som är behagligast på alla sätt eller ett rejält åskväder när molnen är så mörka att det känns som kväll. När blixtarna lyser upp så mycket att prickar dansar framför ögonen efteråt och dundret kommer drekt efteråt, så det skakar i väggarna.

Människan har alltid och kommer väl att förbli skeptiska till, rentav rädda för, oliktänkare. Jag är en oliktänkare. Jag är en motvallskäring och har alltid varit det, men när jag var yngre hade jag inte självfötroende att höja min röst. Nu har jag självförtroendet och anser även att jag har åldern och livserfarenheten på min sida. Jag häver inte ur mig åsikter i syfte att provocera, men det är kul när en granne säger att “Man ska väl inte klaga på värmen.” och jag svarar att det ska man visst för 27 grader är åt helsike för varmt och grannen skrattar till lite tveksamt. När jag har lyssnat på en ljudbok som alla höjer till skyarna, men jag inte förstår varför de gör det, så skriver jag det i min recension. Restaurangen Casablanca i Hässleholm har väggarna täckta av olika affischer från filmen Casablanca. Det är en sådan där film där man nästan åker på stryk om man inte gillar den. Jag gillar den inte. Den tillsammans med Avatar är två av filmhistoriens mest överskattade filmer. Jag avskyr, verkligen avskyr vitlök, både smak och stank och jag förstår inte poängen med saffran. Jag tycker att sommaren är den plågsammaste årstiden på hela året. Jag kan bli nostalgisk när jag tänker på det härliga avstånd-hållandet under pandemin. Ljuset däremot som många älskar, det älskar jag oxå.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.