Grävande, rensande och endorfiner

Inatt var Ellie tillfälligt förvisad till vardagsrummet eftersom Robin sov över hos Elin och han inte står ut med mer än en röjig kanin i taget. Ellie gräver och krafsar. Krafsar och gräver och hon gillar verkligen att göra det. Inatt fick jag lyssna på grävandet och krafsandet. Vi har fått rådet att lägga en filt över hennes bur ungefär som man gör med fåglar. Det brukar dämpa henne. Tyvärr, har Ellie oxå hört det rådet och struntar högaktningsfullt i det. Mellan midnatt och 4 blev jag väckt 97 gånger och till slut satte jag i öronpropparna och fick sova ostörd i 4 timmar tills det var dax att utfodra marsvinen. Jag tittade naturligtvis till Ellie oxå och tillståndet var … stökigt? bedrövligt? Hon hade inte ett höstrå kvar och vattenskålen var fylld av spån som hade sugit åt sig vattnet (det är tydligen ingen ovanlig situation). Lilla gumman. Hon var så hungrig och törstig. En liten känga till Elin som faktiskt inte kom i säng förrän vid 4 och som borde ha tittat till sin betalande gäst innan hon själv knoppade in.

Jag trodde inte att jag skulle orka hålla mig vaken hela förmiddagen, men efter 3 muggar med te fick jag ny energi och tog tag i vårt sk. lakanskåp där handdukar, gardiner, dukar, extra kuddar och lakan förvaras. Det har sett för j-t ut och så överfullt att dörrarna inte har gått att stänga helt. Tur i oturen göms skåpet bakom sovrumsdörren. En tumregel för rensning: har det inte använts under det senaste året, så åker det ut. Det enda jag inte behövde rensa bland var handdukar för alla gamla handdukar används hos marsvinen eller hos Selma. Gardiner och dukar som jag knappt kom ihåg att vi hade och som inte känns som vår stil längre – ut! Vanliga underlakan som inte är av dra-på-modell – ut! Påslakan och örngott som är nötta och färgblekta och som har fått stå tillbaka för nyare lakan – ut! Det blev så mycket utrymme kvar att Elin fick en egen låda för de lakan som är bara hennes. Sånt här ger mig endorfiner!

Så här ska det se ut! Nu får jag inte längre ångest när jag öppnar garderoben och jag riskerar inte att hamna i en lavin av lakan och kuddar.
Så här ska det se ut! Nu får jag inte längre ångest när jag öppnar garderoben och jag riskerar inte att hamna i en lavin av lakan och kuddar.

På eftermiddagen styrketränade jag igen och det gick så bra och det var så skönt! Det blev ännu en endorfinrusch. Jag invigde balanskudden så smått, men jag ska leta rätt på övningar. Den här gången nöjde jag mig med att stå på ett ben och att göra några tåhävningar. Ingen krampkänsla i vaden. Så här 4 timmar senare har jag mer värk än en mörbultad känsla.

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.