En pärs

När jag kom till Rosie brukade vi börja med att jag tog plats i stolen, hon drog händerna genom mitt hår och så pratade vi taktik. Det här gjorde vi varje gång trots att hon klippte mitt hår i 10 års tid. En ständig dialog mellan oss. Sedan tvättade hon håret 2 gånger och masserade hårbotten innan hon satte i balsam och sedan sköljde. Noggrann handdukstorkning. Hon var alltid uppmärksam på ifall håret droppade och om jag behövde fick jag en handduk att ha till hands. Det första hon klippte var alltid nackhåret och hon höll på länge eftersom hon vet att jag vill ha riktigt, riktigt kort. Sedan fortsatte hon med sidorna och sist uppe på huvudet där hon alltid fick tunna ut håret i flera omgångar tills jag blev nöjd. Det nästan viktigaste var när hon hade klippt färdigt för då fick jag känna igenom håret ordentligt och även om jag bad henne att tunna ut liiiite till, så gjorde hon det och mer än en gång. Sedan fick jag arbeta in vaxet själv och sist av allt inspekterade hon att inga oönskade hårstrån stack ut. Även om nästa kund satt och väntade på sin tur tog hon det lugnt. Hon var ett proffs och jag har blivit bortskämd. Jag betalade 630 kr för varje klippning, men det var det värt. Idag var jag hos R på “Sax & fön” och det var en pärs.

Jag fick sätta mig i stolen och visade bilderna som Rosie tog med min mobilkamera sista gången hon klippte mig. R tog en snabb titt, konstaterade att jag ville ha kort och sedan fick jag flytta till tvätten. En snabb tvätt utan balsam. Det ironiska var att hon frågade om jag brukar använda balsam eftersom det är viktigt. Hon tryckte ur lite vatten med en handduk och så tillbaka till stolen. Det droppade och rann ned i ansiktet. När jag påtalade det fick jag en bit papper att torka med. Hon är en skicklig frisör rent tekniskt, inget snack om saken och ibland hade hon sån fart på kam och sax att hårstråna virvlade runt huvet på mig och det kändes som om Edward Scissorshands klippte mig. Jag fick känna i nacken en gång och bad henne klippa mer. När hon ansåg att hon var färdig arbetade hon in vax i håret och jag fick ta en snabb titt i spegeln. 480 kr. Jaha. Jaa… Håret är kortare, men inte så kort som jag vill ha det och inte så uttunnat som jag vill ha det även om hon, underförstått, ansåg att de 3 omgångar som hon tunnat ut det gränsar till det ovanliga. Kunden efter mig väntade och jag tyckte att R verkade stressad. Det är så länge sedan jag var missnöjd med en klippning att det inte har sjunkit in ordentligt. Det som gjorde besöket till en pärs var att hon pratade hela tiden. Om sig själv och de kunder som alla verkar ha klippt sig hos henne sedan de var 5 år gamla. Naturligtvis får hon göra reklam för sig själv, det är ju nödvändigt, men Rosies bästa reklam var att det var svårt att få tid hos henne trots att det handlade om 2 månader framåt i tiden. En tyst form av reklam som både jag och mina öron föredrar…

Jag handlade lite på vägen hem, lätta saker som blockljus och schampoflaskor. Hehe. Väl hemma var klockan över 12 och Bibbi hade åsikter om den sena lunchen. Det var dax att tvätta handdukar, så jag startade en maskin. Jag åt oxå lunch innan jag bytte handdukarna utanför buren, startade och andra maskin med handdukar och sedan grundmålade jag den bruna väggen i vardagsrummet. Det tog ungefär 1 timme att rolla den och jag behöver göra det en gång till i morgon för att den bruna färgen inte ska lysa igenom tapeten. Rengöring av roller och pensel, start av en tredje maskin, en snabbdusch och sedan lade jag mig i sängen som är den enda lediga ytan som det går att vila på just nu. Så ont i ryggen och handen och så armarna som domnar av hela tiden. Jag somnade efter ett tag och sov i nån timme. Snacka om välbehövligt!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.