#Blogg 100 del 119

Försovningskaos. Jag avskyr att försova mig! Hela dagen blir sned och själen hinner aldrig ikapp. Pär är på den årliga trippen till Gotska sandön, så det var jag som fick ge marsvinen frukost och när jag hade gjort det gick jag och lade mig igen. Det tog upp emot 1 timme innan jag somnade och jag sov inte särskilt gott och det var svååååårt att vakna. Elin har varit hemma och jobbat med sin B-uppsats och hade riktigt bra flyt vilket gjorde att hon inte tänkte på att jag inte var uppe och hoppade. När hon sedan väckte mig var jag säker på att klockan var runt 11, men när jag fick veta att den var halv 14 blev jag chockad. Fan-jag-har-försovit-mig-chockad trots att jag egentligen inte hade någon tid att passa, men det är mina rutiner som får mig att fungera och när klockan har blivit halv 14 brukar jag vanligtvis vara halvvägs genom lunchen. Jag tvingade mig själv att sitta kvar på sängkanten en stund och hitta andningen, inse att det inte var någon riktig fara på taket och hindra mig själv för att fara runt som ett skållat troll i syfte att klara av allt jag tyckte att jag borde ha hunnit med vid det klockslaget. En. Sak. I. Taget. Uppfräschning. Lite lunch i sällskap av Elin och 3 avsnitt av “Vänner” (balsam för själen). Burstädning. Källsorteringssoporna. Diska. Sätta på ugnen för att värma middaxpajen. När alla sysslor hade betats av var klockan nästan 17 och faran på taket var inte längre någon fara på taket. Jag har ändå blivit bättre på att hantera det oplanerade och det hjälpte att sitta på sängen och fokusera, att inte förhasta mig. För några år sedan hade hela dan varit förstörd lixom mitt humör.

Pollen-eländet är igång på riktigt nu. När jag vaknade där vid halv 14 var ögonen röda och litet ihopklibbade. Blä!

Herre jösses vilka knäppa drömmar jag hade! En lång, sammanhängande, rörig, känslomässig, skitjobbig maratondröm. En kort sekvens av den handlade om en kort, kinesisk kvinna som försökte prata med mig. Jag tolkade försöken som att hon ville öppna fönstret i köket. Det var ingen bra idé och i stället visade jag henne balkongen där hon gick ut och ställde sig vid räcket. Från balkongen, som låg på bottenvåningen, kunde man se ut över en istäckt sjö där 2 älgar lattjade och slängde med sina långa ben. Helt plötsligt hade en av älgarna rusat fram till balkongen, sugit tag i den korta, kinesiska kvinnan och sedan dragit ned henne genom ett hål i isen. Både i drömmen och när jag vaknade var det en känsla som dominerade:

Minioner 5

 

 

 

 

2 älgar som är skyldiga till att en kinesisk kvinna drunknade.
2 älgar som är skyldiga till att en kinesisk kvinna drunknade.

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.