Asociala

Har ni snappat upp det senaste i vår svenska kultur som många i USA har hakat upp sig på och som genererat flera krönikor i våra största dagstidningar? Svenskarna är asociala eftersom barnens kompisar får vänta i rummet medan familjen äter middag. Jag växte upp på 70-talet och har vaga minnen av detta och för mig personligen gjorde det inget eftersom jag ändå var för blyg för att vilja äta med människor jag inte kände så väl. Jag kan på rak arm komma på 2 anledningar till att inte bjuda kompisar på middag: andra mattider och en inbodd misstänksamhet mot ny mat. Om man tillfrågades om man ville äta, så frågade man knappast “Vad blir det?” för att sen ringa hem och kolla vad som serverades där. Det är och förblir ouppfostrat. Nu, nästan 50 år senare, ska man som förälder helt enkelt ta för givet att kompisen vill vara med och därför ställa fram en tallrik. Något som skiljer dagens ungar från min generations ungar är allergier och specialkoster. Glutenintolerans, laktosintolerans, allergi mot ägg både hela eller enbart gulan alternativt vitan. Föräldrarna äter vegetariskt eller veganskt eller så tillåter de inte raffinerat socker. Ska jag som förälder ta reda på allt det här, så att jag kan förbereda måltiden? Min dotters sambo var väldigt känslig för gluten. Glutenfria kakor skulle helst inte ligga på samma fat som vanliga kakor. Det var inte så himla enkelt när vi bjöd de på middag. Hon är laktoskänslig och han glutenintolerant. Om de varit kompisar som små och vi velat bjuda honom på mat, så är det inte säkert att han vågat fråga om allt var glutenfritt och hade därför blivit riktigt dålig. Så nu är vi svenskar asociala på grund av detta och vår kultur har fått ännu ett minus. Människan behöver väl engagera sig i den här sortens futiliteter som motvikt till krig och miljökris. Vårt “Swedish fika” (vad nu det är? Fika som fika.) står väl näst på tur.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.