Förbättring

Det är torsdag idag. I tisdags åkte Pär till Öland. Till hälften för att få arbeta koncentrerat och till hälften för att han tycker om att vara där. De där ångestminnena jag skrev om visade sitt fula tryne igen och jag rände runt och tände lampor och försökte intala mig själv att det inte är som för 1 år sedan. Tjatet var resultatlöst och jag tog en Lergigan. Det tog 1 dryg timme innan den kickade in, men den fungerade i alla fall. Efter lunchen tränade jag med gummibanden och då hade det gått 2,5 timme sedan jag tog ångestdämparen, så jag mådde bättre och det blev ett riktigt bra medium-pass. I vanlig ordning finns inga marginaler och när jag blev trött tidigt på kvällen sjönk motståndet. Jag lade mig redan vid 22 för att slippa undan. Det är inte som för 1 år sedan för jag kan sova utan att ha någon lampa tänd.

I går var ångesten artig nog att hälsa mig god morgon och jag svarade med en Lergigan. Jag hade sovit dåligt och oron kröp i kroppen. Det var dags för samtal med AG och jag var frestad att lämna återbud, men jag behövde komma ut och hemifrån och jag behövde prata med någon. På väg från Södertälje central var det broöppning i Slussen och jag kom preciiiis för att inte hinna över innan bommarna fälldes. Det tog inte mer än 5 minuter, men jag irriterade mig på att bli uppehållen för att en privatbåt skulle passera. Så här års? Jag hade bara klivit in i väntrummet innan jag fick komma in. AG såg direkt att jag inte mådde bra och det var skönt att få ösa ur mig allt. Jag ondgjorde mig över förra veckans läkarbesök. Jag handlade på vägen hem och det blev ett släpande på mjölk och yoghurt och bananer och annat tungt. Jag är inne i en rosperiod nu. När svärfar var här senaste gången fick jag en bukett rosa rosor från Konsum och de höll i mer än 1 vecka. Igår köpte rosor igen; 10 fair-trade-rosor för 70 kr jämfört med blombutikens icke fair-trade 10-pack för 150 utan garanti för att de håller längre. När jag hade varit hemma en stund och plockat undan allt somnade jag i soffhörnet, ihopfälld som ett misshandlat kommatecken. Där låg jag i 2 timmar. Det behövdes. Idag sov jag till halv 11 och har inte behövt någon extra Lergigan. En förbättring!

Rosorna jag köpte igår.

Jag har haft “I don’t care” med Ed Sheeran och Justin Bieber på min lista ett bra tag, men när jag tränade i tisdags stack den ut och plötsligt var den bättre än tidigare. Suverän till och med!

Ångestminnen

För några dagar sedan gjorde jag en obehaglig upptäckt i form av ett ångestminne från förra året. Jag satt i soffan, det var tvärmulet och grått utomhus och klockan var runt 14 det vill säga när skymningen närmar sig så här års. Diverse smålampor var redan tända då jag tände även lampan på bordet bredvid soffan. Pang! Minnet av hur jag tillbringade större delen av dygnet i samma soffa framför Netflix, med varenda lampa tänd medan jag mådde illa, växlade mellan frossa och svettningar och hade en sådan ångest att jag inte vågade sova utan att ha sänglampan tänd. Jag blev rädd! Rädd för att halka ned i det svarta hålet. Rädd för ångesten. Jag var tvungen att resa mig upp och gå runt och tända varenda lampa. Visserligen påminde det mig om hur det var då, men det är ett säkert knep att hålla ångesten och mörkrädslan i schack. Fy fan!! Denna förbannade sjukdom!!! Kan det inte räcka med att jag överlevde november och december 2018 utan att dessutom få så tydliga minnen av det 1 år senare?!

Naivt

Jag promenerade i söndags och igår var jag ute med stavarna för första gången sedan förra sommaren! Jag valde de med 4 kg motstånd i stället för de med 6 kg motstånd för dem var kroppen inte redo för. Det var tufft – som alltid i början – och det var skönt – som så ofta. Det blev en mjukstart tur och retur apoteket. Det var den första dagen som det var riktig kyla i luften. Jag hade kepsen och det bet lätt i öronen. Idag var det snäppet kallare och blåste dessutom och det bet ytterligare lite i öronen.

Återbesök hos min fasta läkare, AE, i Södertälje. Jag var inställd på att inte prata utan få resultatet av basutredningen det vill säga en eventuell ny diagnos och att förnya några recept. Ha! Det tog en hel jäkla timme! Jag var så leds när vi var färdiga. Diagnosen är i princip den samma: permanent sänkt förstämningsläge (tror jag). Permanent depression alltså. Det har inte gjorts några studier på vilken medicinering som är effektivast för den formen (man vet bara att ECT inte fungerar och det kan jag skriva under på), så det finns egentligen inget bra argument att ändra i medicineringen i nuläget. Det är inget jag vill heller. Jag mår ganska bra i det stora hela tack vare att jag orkar träna och faktiskt har tagit mig över läströskeln (genom att läsa en favorit – ett råd jag ger andra i samma situation). De olika sätten att ställa diagnoser ändras (utvecklas?) genom åren och nu vill de minsann slänga en i dos asperger i min diagnos. Jag betonade att jag inte höll med för 5 öre. Jag anser att jag har en väldigt bra uppfattning av vad som karaktäriserar asperger och det faktum att jag är introvert och har stort behov av rutiner betyder inte att jag har asperger eller ens har en tå i det spektrumet. Det verkar som att varenda människa har asperger eller adhd idag! 2 nätta fack där man kan placera människor som i sitt sätt att vara protesterar mot hur vårt extroverta och stressade samhälle. AE sa att den diagnosen kunde ha hjälpt Försäkringskassan att förstå mina problem när jag kämpade för att få sjukpension och det tycker jag är skitsnack. Varför är det så svårt att förstå depression och ångest eller är det så omöjligt att greppa att de vill trycka ned mig i ett populärare och mer aktuellt fack? Nu för tiden när varannan person drabbas av utmattningsdepression och lider av generellt ångestsyndrom borde FK ha allt underlag de behöver. Plötsligt tog hon upp att det även skulle underlätta hur jag skulle komma att bli bemött inom äldrevården. ??!! Om eller när det blir aktuellt, så kan de läsa i min, vid det här laget, jäkligt digra journal och konstatera att jag har varit deprimerad sedan jag var 22 år MEN att det är min introversion som får mig att vilja ha större förståelse. Jag fick uppfattningen att om jag gick med på att jag har asperger, så skulle det gå upp ett enormt förklarande ljus för hela vårdapparaten och de då skulle få en heeeelt annan förståelse för hur jag vill bli bemött. Det är så dumt, så monumentalt genomkorkat och rent av naivt att inbilla sig att det på något som helst vis skulle bli bättre! Nu är jag 54 år, jag har lidit av depression och ångest sedan jag var tonåring och provat mig igenom mediciner och behandlingar och det enda jag begär av vården är att de ser till att läkarna vill stanna kvar, passa tiderna och läsa min journal!

Jag tycker om att sitta så att jag kan se längs hela tåget. En annan känsla av rörelse än att titta ut genom fönstret.

Känslomix

Det bor en liten kommunist i mig. En motståndare till kapitalismen som samtidigt kan se dess fördelar och utnyttjar dem, för all del. En form av skam inför att jag uppskattar ett stort utbud, ett varierat utbud samtidigt som hjärnan kan kortslutas av allt för många valmöjligheter. Jag gillar idén bakom kooperativ, att äga tillsammans, att ta hand om tillsammans, att sätta själviskheten åt sidan. Det är det jag har vuxit upp med och det är av den anledningen som Pär och jag är medlemmar i Coop och handlar i de butikerna 8 gånger av 10. Det går inte bra för Coop och det är här mitt dåliga samvete kommer in i bilden, en bristande lojalitet för ju sämre det går desto starkare borde jag hålla fast vid kedjan om jag nu inte ska verka skenhelig, men det gör jag inte. Jag är skenhelig. Konsumbutiken här i Rönninge har blivit sämre och det ganska fort. En bidragande faktor kan vara att det har varit så jäkla rörigt i omgivningarna i flera år. Det byggs över allt och allt för många parkeringsplatser har försvunnit. Kanske det vänder litet när det senaste bygget blir färdigt med alla nya boende. ICA är privatägt och mitt röda hjärta hyser en hatkärlek till kedjan. När jag klev in på ICA i Salem för första gången för några år sedan gapade jag som en fågelholk. Stort, fräscht, luftigt, mindre rörigt och betydligt bättre utbud än Konsum. Coop är ledande inom de ekologiska alternativen och har vunnit flera år i rad och det ska de vara stolta över (Änglamarks produkter har riktigt hög klass!), men de gjorde ett stort misstag när de gick över till att fokusera på sitt eget märke och knuffa ut de etablerade. Coops egna produkter är av väldigt varierande, ofta dålig, kvalitet. Utbudet i online-butiken är irriterande opålitligt och växlar från en vecka till en annan och de har gjort om sidan så att den är ologisk och svårnavigerad OCH det går inte att betala med kort (Klarna har varit inblandat sedan i våras i väntan på att möjligheten till kortbetalning ska komma tillbaka). Jag är en kund som sviker när vardagen inte blir så bekväm som jag vill ha den. Jag har börjat handla i ICA:s online-butik. Mycket att välja mellan och smartare web-sida som är enkel att använda och där jag betala med kort. Idag handlade vi på ICA Maxi i Moraberg, Södertälje och den är enorm jämfört med butiken i Salem. Utbudet är så stort att det nästan är groteskt och smått äckligt. Jag blev överväldigad. Hjärnan nästan kortslöts och bara det är en anledning att handla online, en vara i taget utan att distraheras av den voluminösa omgivningen. Dock kände både Pär och jag det som att vi var förrädare, överlöpare, svikare, men nu har jag skrivit om vår skändliga handling i min offentliga blogg, så jag står för vad jag har gjort.

Jag såg “The day after tomorrow” idag. Den har några år på nacken, närmare bestämt 15, men den är fortfarande riktigt, riktigt bra och ju fler år som går desto mer aktuell blir den paradoxalt nog. Det är en film som skrämmer mig. Till skillnad från alla så kallade skräckfilmer är den här verkligen jävligt otäck eftersom den inte är en ren fantasiprodukt. Klimatförändringarna är ett faktum. Vår användning av fossila bränslen (petroleum och kol) leder till en växthuseffekt som får polarisarna att smälta. Smältvattnet från isarna rubbar balansen mellan salt- och sötvatten i golfströmmen som är absolut nödvändig för att vi på norra halvklotet ska ha ett hyfsat klimat. När, inte om, golfströmmen rubbas, så leder det till en förändring av klimatet och det är det vi ser i form av förskjutna vintrar och sen sommarvärme. I filmen, som tillhör action-genren, har de skruvat upp hela förloppet för effektens skull. Det som kommer att vara en långsam förändring sker plötsligt över en period av veckor. Norra halvklotet hamnar i en ny istid. Det är en skräckfilm vill jag lova!