Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
“Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök” av Neil Gaiman. Den här boken riktar sig till åldern 9-12 och är lättläst och just därför gillade jag den. Neil Gaiman berättar om de olika asarna, deras inbördes förhållanden och hur allt hänger ihop från början till slut. Boken är inte indelad i kapitel och ger mer en känsla av en samling noveller som hänger ihop.
Igår skjutsade Pär mig till Salem där jag hämtade ett paket och sedan promenerade hem. Fy, tusan vad jobbigt det var! En känsla att tyngd och matthet som var rent obehaglig. Idag körde jag ett mediumpass med gummibanden och det kändes likadant. Jag har ingen ork! Det är som om jag inte har tränat eller rört på mig på flera år. Det började tungt, men jag tog det lugnt. “Ett set i taget…” Sedan kändes det bra, men när benövningarna lämnade mig darrig i benen och armövningarna var skitjobbiga, orkade jag inte fokusera och det gick utför, men jag slutförde passet. Innan jag klev in i duschen masserade jag in Tigerbalsam på ryggen. Jag har varit så satans trött efteråt och hela kroppen värker. Den här äckliga tröttheten och även upplevelsen av minskad muskelstyrka kan vara en av de mer sällsynta biverkningarna av Venlafaxin. Jag får ta upp det när jag träffar MR nästa gång. Det och en hel del annat….
Det händer ingenting. Stiltje. Den här sommaren har varit den värsta på många år och jag är helt dränerad. Det har gått knappt 2 veckor sedan Svärmor dog och det mesta har landat. Begravningen blir den 23:e och gravsättningen 1 månad senare. Pär har tät kontakt med Svärfar och sin syster. Förra söndagen var vi hos Svärfar på namnsdagsfika och det var trevligt, men mycket mer social aktivitet orkar jag inte just nu. Det är rutinerna som gör att jag inte bara blir liggande i sängen även om jag har sovit till 10 eller längre alla dagar den här veckan. Min favoritstund är på kvällen när jag målar i målarboken “Min mandala” av Maria Ljungeld. Det är väldigt rogivande och ett behagligt sätt att avsluta dagen. Att komma iväg på en promenad känns fullständigt omöjligt trots att kroppen protesterar mot allt stillasittande. Jag är så oerhört sjukt leds på att alltid svettas!! Det är kanske därför jag, i ren självbevarelsedrift, gör minsta möjliga. Idag är det dock bara 22 grader och det blåser och i morgon utlovas regn och bara 16 grader, men det tror jag när jag ser det….
En motsträvig kropp släpades runt Flaten idag. Det tog 70 minuter och det kändes som om mina ben inte längre vet om att de är till för mer än att bara förflytta mig från en sittplats till en annan. Det känns att jag har gått upp vikt en hel del. Jag väger mig med ojämna mellanrum och bara när jag känner att jag orkar tackla siffrorna på vågen. Senaste gången vägde jag nog drygt 104 och idag visade vågen 105,5. Eftersom jag hade befarat ett slutresultat uppåt 108-109 – för det är så det känns – blev jag lättad, men det är dax för skärpning. Igen. Den här veckan är den första på ett bra tag som Pär och jag har lyckats få ihop en matsedel med ordentliga, lagade middagar för hela veckan och det är en början.
Igår vaknade jag med en låt i huvudet: “The last waltz” med Engelbert Humperdinck. Jag har alltid, alltid varit svag för vals-takten! I början av 1990-talet hade TV4 ett program som hette “Sikta mot stjärnorna” där de som uppträdde skulle vara så lik en artist som det bara var möjligt. De sjöng själva – inget play-back-fuskande! – så mycket hängde på rösten och ibland blev det nästan kusligt träffsäkert. I ett av programmen dök en kille upp och sjöng just “The last waltz” föreställande mr Humperdinck. Då hade jag ingen uppfattning om ifall rösten var lik, men själva numret har bränt sig fast eftersom det var så vansinnigt snyggt! Sångaren står i kanten av scenen iklädd smoking och en “riktig” mikrofon. I bakgrunden syns ett dansande par à la tävlingsdansare som valsar så där sugande som bara såna kan. Hon i en vid svepande klänning. Bakgrunden växlade i olika färger (rött och blått minns jag). Förmodligen gick den här killen inte vidare till final för jag kan omöjligt hitta klippet på YouTube, men originalet finns hos Spotify. Förstås! Lyssna på smörsång och njut! Engelbert Humperdinck har en riktigt bra röst, med styrka och brett klangregister. Jag får ståpäls!
Jag har använt enbart Weledas duschkrämer och hudlotion i en dryg månad och eftersom det har sammanfallit med värmeböljan från helvetet med 2 duschar dagligen, så vill jag påstå att jag har provat produkterna grundligt. De doftar fräscht (utom den med granatäpple – pomegranade – som doftar apelsin och det har jag alltid haft svårt för) och de är dryga. Trots att jag har duschat betydligt oftare än vanligt har huden inte känts torr eller kliig. Inte ens efter att jag skrubbat med kropps-skrubben.
Det finns en hudlotion som matchar varje duschkräm, men den enda jag har använt är den med mandel – almond – för känslig hud. Hittills har det bara varit en enda lotion som fått godkänt av min kräsna hud och det är Essex som jag har använt i många år. Weledas lotion är, om det nu är möjligt, ännu drygare än Essex, en aning fetare, men utan att kännas kladdig. Det finns den sortens små problem som jag kan vara så van vid att jag inte märker när de försvinner även om det låter motsägelsefullt. Mina armbågar har ofta blivit torra och fnasiga och till och med haft små sår och jag har provat diverse salvor och lotioner, men har inte kommit undan med mindre än att jag har varit tvungen att smörja flera gånger om dagen. Häromdagen kom jag på att jag inte har behövt göra det på …. ja, flera veckor. Armbågarna är hur lena och smidiga som helst! Vissa hudveck blir ofta varma, fuktiga och kliiga, men det är samma där – de har helats. Till ansiktet använder jag ansiktsvattnet med bl.a. hassel och lotionen med iris och de fungerar tillfredsställande. Lotionen med iris är aningen fet. Fotkrämen med citron är så fräsch och den svalkar faktiskt vilket har känts himmelskt den här sommaren! Den enda produkten jag inte är nöjd med och som jag – i alla fall i nuläget – inte använder är deon med citron. Den torkar dåligt, känns kladdig och inte hindrar den mig från att lukta skunk heller. Den kanske fungerar bättre när det blir svalare och jag inte svettas som en gris hela tiden. Tills vidare använder jag Niveas deo.
Varför frågar ingen hur jag mår?
