Etikett: vägning

Snäll disciplin

Vägning: 98,7 och det innebär att jag har gått upp 0,8 kg den senaste veckan. Paniken varvas med resignation för det är ju så här det alltid blir. Aldrig med 99!! Aldrig i helvete mer 100!!! Beror det på att jag äter vanlig middag varje dag och sedan kvällsmål? Det blir nog för mycket. Om jag skippar kvällsmålet är det smart att äta middag vid 18 i stället, så att jag inte hinner bli hungrig, MEN – och det hängde över mig idag – då är jag tillbaka i samma låsning som innan jag gick med i Itrim: jag upplever det som att jag måste, måste äta mycket middag för sedan blir det inget mer tuggbart och om då middagen inte är god, ja, då är paniken där som ett brev på posten.

Jag genomgick en lång, inre strid när det gällde dagens träning. Den trista vägningen lade sordin på stämningen och jag hade inte lust med något. Just för att jag har gått upp i vikt borde jag träna, men jag hade ingen lust och jag var så trött. Ska jag verkligen tvinga mig själv till att träna när kroppen eller sinnet inte vill? Jag måste väl ha självdisciplin! Jag tycker ju om hur det känns under tiden och ännu mer efteråt; hur kroppens muskler håller ihop, tajtar till och stramar upp kroppen och får den att känna sig lättare. En snäll form av disciplin? Det blev en fristajlar-version av gummibanden med några tillägg och avdrag: vissa övningar orkade jag fullt antal repetitioner och andra blev det bara minsta möjliga. Uppvärmningen var en nära döden-upplevelse, men sedan blev det skönt och lagom tungt och det tajtades till och stramades upp och kändes lättare. Samvetet är lugnt. Jag gjorde det jag orkade vilket är bättre än inget.

Jag inser att om jag ska äta vanlig middag med Pär varje dag, så måste jag stryka kvällsmålet.

 

 

Det är dax för ändring

Vägning: 97,9 kg som innebär en minskning med 0,9 hg den senaste veckan och en total minskning med 9,2 kg. Jag kan inte vara annat än nöjd!

Idag kände jag att jag definitivt har tröttnat på charktallriken i  dess olika varianter. I stället för att oroa mina små grå med vad jag nu ska äta, så kommer jag att dricka min VLCD-soppa till lunch och äta vanlig middag med Pär varje dag som på den gamla goda tiden. Han behöver styra upp sina matvanor som har slirat de här 4 månaderna. 😉

Jag skulle ha avbrutit…

Vägning: 98,8 kg som innebär en minskning med 0,6 kg den senaste veckan. Jag drog en suck av lättnad! “Aldrig mer 100” har fått ett syskon som heter “Aldrig mer 99”.

Det är tisdag idag och det innebär träning med gummiband. Inomhus. Det kändes tacksamt med tanke på att det antingen har snöat, regnat eller snöregnat hela dagen med temperatur knappt över nollstrecket. Kroppen var inte riktigt med på noterna. Småstel, snuvig och trög, men ett medium-pass borde jag orka med. Det gick ju bra förra veckan. Vid uppvärmningen höll jag på att dö. Benen hängde inte med och jag trampade fel flera gånger och tappade takten. Jag sänkte ambitionen från medium till lätt… Övningarna gick bättre ända tills jag kom till tricepsövningarna då det blå gummibandet gick av. Pang! Jag höll mig lugn, tog fram ett nytt och avslutade övningen. Tidigare idag har magen varit en aning trög för att sedan komma igång ordentligt för att slutligen krascha. Kraschen inträffade medan jag försökte göra ryggövningarna på golvet och jag fick avbryta och tillbringa 10 minuter på toaletten. Efter det gick det utför. Jag stretchade de nödvändigaste musklerna, men jag kunde konstatera i efterklokhetens kranka blekhet att jag skulle ha avbrutit redan vid uppvärmningen: kroppen ville inte, koncentrationen fanns inte och därför inte något flyt som i sin tur gjorde att jag aldrig blev ordentligt varm. Ett riktigt dåligt pass som dessutom gjorde att jag fick ont i hela kroppen efteråt. Blä!

Gummiband och diskussionslystna pirayor

Vägning: 99,4 kg som bevisar att det inte – jag upprepar INTE – fungerar att tillbringa 4 dagar i soffan varav 2 var riktiga frossardagar. 4 hg mer än förra veckan. Jag framhärdar med min ärlighet och kommer inte att väga mig någon annan dag i hopp om ett trevligare resultat. Nope! Bit ihop, gör om och gör rätt! Men jag vill ändå tillägga att det var värt det för lakritsen var väldigt, väldigt god…

Jag tränade med gummibanden idag, ett lätt pass eftersom jag fortfarande känner mig snuvig, men det var inga problem med orken och det var jätteskönt! Jag fick in ett väldigt flyt och det tog inte ens 1,5 timme från start till slut.

Det är lite märkligt det här med värktabletter. Frukostgröten dängde igång tandvärken och då fungerar bara värkkombon och inte Treo. Spiken är ryggen har dykt upp igen och då fungerar inte värkkombon utan endast Treo. ??? Som tur är har jag tid hos Bitte på torsdag.

Det här med Facebook… Jag har hittat 2 nya grupper: en med introverta likar och en där man kan diskutera livsåskådning, religion och tro. Den första gruppen är behaglig, den andra gruppen är diskussionslysten in absurdum. Häromdagen ställdes frågan om ultimata livsmål och jag var på kommentarshumör och skrev att jag vill må bra och inte skada djur eller människor. Jag hann knappt trycka på enter innan en kille antog att jag var vegan eftersom jag inte vill skada djur. Nej, jag är inte vegan och jag hade inte lust att ge mig in i den diskussionen… Då gick han igång: det handlar inte om diskussion utan om att jag ju ljög i mitt påstående om att inte skada djur. Osv, osv. Jag teg ihjäl honom, men när jag gick in på FB idag såg jag att han har lyckats hålla igång veganvinklingen och har skrivit långa, utförliga kommentarer. Det är just det som gör att jag kommer att gå ur gruppen. Diskussion i all ära, men man behöver inte hugga som en piraya på precis allt! Undrar om det kändes bra för honom att avslöja mig som lögnare? Det verkade vara viktigt för honom.

 

Ärlighet

Vägning: 99,0 kg som innebär att jag har gått upp 0,5 kg. Igen. Jag ligger i alla fall kvar under hundra och jag tänker aldrig mer väga så mycket! Jag har bestämt mig för att vara ärlig mot mig själv och det innebär att jag skriver upp allt jag äter i matdagboken, verkligen allt även när jag äter mer än jag ska och det innebär oxå att jag måste sluta med att “inte acceptera” det vågen visar och hoppas på en bättre siffra några dagar senare. Den här veckan har jag ökat i vikt med ett halvt kilo. Gilla det eller låt bli. Faktum kvarstår. Jag blev bortskämd de första veckorna när varje vägning visade minus. Det var tider det!

Gummiband idag. Medium. Det var småtungt och rätt flåsigt. Det tog ett tag innan jag fick in det rätta knycket under uppvärmningen, så den kändes tuffare än vanligt. Armarna fick pisk och det kändes bra trots kokt-sparris-känsla.

En låtlisterepresentant; ionnalee med låten “Samaritan”. Ett maffigt sound i stil med “I’m the ice” och den är min nya favorit.

Association om klackar

Vägning: 98,5 kg som innebär en minskning med 1,8 kg den senaste veckan! Ålrajt!! Det är den största minskningen sedan starten och jag kan inte säga att jag begriper varför, men jag är inne på rätt spår och kommer inte att ändra på något. Ja, jäklar… Mitt humör är avsevärt bättre och jag funderade på att sätta klackarna i taket. Klackar i taket får mig osökt och varje gång att tänka på “kott-iljongen” från “Grodan Boll och Kalle Stropp på svindlande äventyr”. En film som Elin gillar så mycket att hon börjar fnissa redan under inledningen. Jag hittade den på YouTube och den börjar 7 minuter 49 sekunder in i klippet, men hela klippet är sevärt. Mycket nöje!

Jag tränade med gummibanden idag, ett mediumpass. Jag var inställd på att uppvärmningen och benövningarna skulle kännas tunga med tanke på förkylningen, men den satt tydligen i armarna för några övningar orkade jag inte genomföra helt och jag kände mig till och med småyrslig. Nu har jag gått ned drygt 9 kg och det känns i kroppen. Den är lättare och mer rörlig, mer samarbetsvillig och så är ju orken en helt annan. Det är definitivt läge att sätta klackarna i taket!

 

Blä!

Vägning: 100,3 kg vilket innebär en uppgång med 0,7 kg. Det känns surt för jag trivdes verkligen att inte väga en tiondels ton…

Det blev en – nästan – plågsam tur och retur till Apoteket för att hämta ut Elins antibiotika. Hon hade en jobbig natt och jag försökte hjälpa henne, så ingen av oss sov särskilt mycket. Jag somnade nästan medan jag åt frukost. De nya MBT-skorna är stunsiga och stadiga, men sömmen i hälen gav mig en blåsa på vardera fot. När jag kom till Bamses för att hämta ett paket fungerade inte datorerna och trots att det inte handlar om ett stort postkontor fanns ingen möjlighet att leta manuellt. Suck. För att muntra upp Elin gick jag till Kaffestugan och köpte ett mörkt matbröd med valnöt och frukt (som var väldigt gott!) och en påse med småkakor. Jag somnade nästan i soffan före lunch, så efter lunch sov jag middag i sängen. Pär har åkt till Öland för en långhelg inklusive distansarbete. Selma mår bra och Elin är piggare.

Inre demoner

Vägning: 100,5 kg som innebär en ökning med 0,2 kg. Endast 2 hg, men likafullt en ökning och det är nu det gäller för mig för det är nu besvikelsen hotar att ta över. Jag kommer inte att gå ned mer i vikt. Det kommer att bli som alla andra gånger när jag tappat sugen så fort viktnedgången stannat av. Det är ingen idé. Det verkar som att det är endast nolltolerans som fungerar för mig. Godis endast på fredagar. Inget extra efter kvällsmålet. Kanske var det ingen bra idé att börja med müsli till frukost trots att jag har letat upp de sorter som innehåller så få kalorier (per portion) som möjligt. Förmodligen är det ingen bra idé att äta rostat bröd till kvällsmålet. Ska jag trappa upp, skärpa till, byta till fler måltidsersättningar per dag? 7,2 kg på 2,5 månad – är det mycket? Är det tillräckligt? Är det en början eller är det allt? Jag fick en mat-smälta igår kväll. Efter kvällsmålet åt jag en halv kaka Marabou Gräddnougat (den är såååå god!) och ytterligare 3 rostade skivor med smör. Jag gjorde misstaget att inte gå och lägga mig när jag var trött av den anledningen att jag inte hade lust och sedan kom Jag Skiter I Allt-känslan över mig och den har hängt mig i hasorna hela dagen idag. Därför passar låten “Chasing demons” med Leon.

Jag har varit trött och håglös idag vilket jag blir när jag slåss mot mina demoner hela tiden, men jag tränade med gummibanden och det gick väldigt bra och var jäkligt skönt! Jag orkade ett medium-pass utan problem, det var bara när jag gjorde axelpressen som vänster arm fick nog och blev till kokt spagetti, så att jag inte kunde slutföra övningen. Gårdagens stavgång kändes i armarnas baksidor och i skuldrorna.

Dagens andra låtlisterepresentant blir “Diamond” med Monakr.

 

De små bakslagens dag

Vägning: 100,3 kg som innebär att 1 sketet hekto har försvunnit den senaste veckan. Status quo, tycker jag. Den största besvikelsen kom av att jag ska fira med nya MBT-skor när jag når under 100 kilo och jag var säker på att jag skulle nå det målet den här veckan.

Det andra bakslaget kom när jag promenerade runt Flaten. Det har snöat igen. De plogar och vräker upp snön på trottoarer och gångvägar. Jag blev på så dåligt humör medan jag vinglade, slirade och pulsade att jag övervägde att endast gå till Konsum och hem igen. Den ynkliga viktförändringen fick mig att fortsätta och jag valde att se det som en bra träning för benen och att snöpulsande förmodligen höjer pulsen.

De har påbörjat pålningen. Dunk! Dunk! Dunk! Jag är glad att jag inte bor granne med bygget…

Det tredje bakslaget är att jag har tandvärk varje dag. Jag brukar klara mig med en omgång av värkkombon, men nu har det börjat värka även i den nedre kindtanden som oxå har en gammal lagning som bör bytas.

Det fjärde bakslaget är att jag inte lyckas ta mig förbi en svår nivå i Candy Crush. Jag skulle kunna köpa förstärkningar, men jag vet att nästa månads mobilräkning redan nu är otrevlig.

NÖRAH

Vägning: 101,0 kg som innebär en minskning med ett hekto. Jag åt en hel del extra under helgen och får nog vara taxam att jag inte har gått upp i vikt.

Trött, håglös och leds. Jag sov dåligt. Var på toaletten vid 2 och vid 4 och sedan vaknade jag kvart över 7. Vad skulle det vara bra för?! Det blåste och snöade igår och det har blåst och snöat idag med, men idag bestod snön mestadels av regn. Efter en hel del inre debatterande besparade jag mig den planerade promenaden eftersom jag skulle iväg till en workshop senare. Efter handduksbyte hos Bibbi, frukost och dusch gjorde jag en kanna te och satt i soffan och läste (JA – jag kan läsa igen!!). Teet var inte gott, men boken är bra. En dryg timme senare gick jag över till ljudbok och spel; andra boken i “Game of thrones-serien”, på engelska med Roy Dotrice, men de böckerna är oerhört sega och uppläsaren var jobbig. Jag blev trött och var inställd på att sova en stund. Trots att det närmade sig lunchdax hade jag ingen matlust. Tvärstopp i magen. Elin kom hem från skolan vid halv 14 och jag åt en sen lunch med henne, men det var inte särskilt gott. Jag var oerhört frestad att stanna hemma från workshopen. Skitväder och att allt med Itrim känns som att kasta pengarna i sjön. Jag känner inte att jag har fått särskilt mycket stöd från min hälsocoach och jag ska inte träffa henne förrän i april. Det enda jag gör är att betala en månadsavgift och för måltidsersättningar som är svindyra. Men jag pallrade mig iväg och jag passade på att fylla på mitt “skafferi” (12×2 portioner soppa och 3×4 bars för 695 kr). På vägen hem blev jag på dåligt humör bara för att det var så satans blött, halt och vidrigt!! Och så upptäckte jag att min isbuggar läcker. Förbannadejävlaskit.

Workshopen då. Idag handlade det om målbilden. Itrim kör en variant som kallas NÖRAH: Nuläge, Önskat läge, Resurser, Agerande, Hinder.

Vi fick fylla i det lite grand och jag ska göra det noggrannare hemma och det är väl tänkt att jag ska gå tillbaka till den här “kartan” vid behov. Det var en aning mer givande än förra veckan och jag kände igen 3 av damerna medan de andra var nya. Att börja varje workshop med att prata 2 och 2 om varför, hur länge och målbilden tar oerhört mycket tid från de 45 minuter som planerats in och känns meningslöst eftersom vi sedan fortsätter med att presentera oss kort för hela gruppen. Whaaat… Nu har jag en “obligatorisk” workshop kvar i mitten av mars och sen får jag se om jag ska gå på fler. Det är tveksamt om alla är upplagda på samma sätt.